Tre Arena… tre poäng… och ett Malmö FF som plockar fram något vi inte sett på länge.
Det här var inte vackert. Det var inte bollinnehav och dominans. Det var kamp… cynism… lagmoral. Ett MFF som försvarar som en enhet, jobbar för varandra och växer ju längre matchen lider.
Djurgården trycker på… men kommer ingenstans. Malmö står emot… och när chansen kommer… då smäller det. Hörnvariant. Haksabanovic. 1-0.
Sen? Då är det krig.
Pontus Jansson överallt… Colin Rösler stenhård… Robin Olsen med pondus… och ett lag som vägrar släppa in den där kvitteringen. Det maskas, det snackas, det offras… precis så som lag gör i Europa.
Och kanske är det just det här som är grejen.
Den här matchen känns som en vändpunkt. Som något som bygger ett lag. För kan Malmö ta med sig den här inställningen… då kan det bära hur långt som helst.
Tre poäng… nollan hållen… och serieledning.
Vi kör.