Äntligen har jag korsat den viktiga länsgränsen. Jag har gått med mina nya pilgrimsvänner Eva och Fanny både på vackra stigar och mördande asfalt. I Bräcke har jag ätit grekisk mat och tvättat kläder.

Nu har jag lämnat Ljungans dalgång och givit mej upp i gränsskogarna mellan Västernorrland och Jämtland. Inte en meter på asfalt, bara skogsstigar och grusvägar, så skönt. För första gången har jag fått använda myggmedel! Och så har jag druckit vatten från St Olavs källa, och doppat mig i en fin bäck. Kanske Lombäcken?

Idag har jag gått ett jättefint parti vid Ljungans strand. Först var den stilla och blank, sen blev den vild och forsande. Men det var en lång dag och på slutet var jag trött i fötterna. Piggare blev jag av att träffa på andra pilgrimer för första gången.

Vaknade utvilad och så mycket gladare än igår. En fin och omväxlande vandringsdag med lunch vid Långhuset i Viskan och glass i solen vid Boda Borg.

Och så en fråga till de kunniga. Vad heter blomman på bilden? Är det Gullkrage? Växte i dikeskanten.

P.S. Beklagar usel ljudkvalitet. Försök stå ut! Ska undersöka vad som gick fel. 

Det är inte bara kul att pilgrimsvandra. Idag gick det trögt i motvinden och småregnet. 24 km igår gjorde väl också att jag inte var på topp. Tur att det var en ganska kort sträcka. Och att det fanns en stuga vid målet. Och pizza och öl!

Äntligen är jag iväg! Det blev en längre promenad än jag hade planerat. Tommy på Gisselåsen, alla pilgrimers vän, satte mig på spåret. Så istället för Torkälleberget utanför Matfors blev det en badstrand på vägen till Stöde. Nu är jag mör i benen. Men det blir kortare imorgon. Och på Selångers pilgrimcenter kommer de inkludera mig i sina morgonböner. Det känns ändå bra.

Om utrustning, packning och kampen mot grammen. Hör om min väg från en packning på över 20 kg som jag knappt kunde lyfta upp på ryggen själv, till runt 10 kg inklusive tält och mat och vatten.

Och ändå är jag inte ultralätt enligt den stränga definition som finns idag.

Vem var Sankt Olav och vad menas med en pilgrimsled? Hur kan leden vara att gå och varför ska man göra det nuförtiden?

I det här avsnittet berättar jag lite om bakgrunden till pilgrimsvandringar. På medeltiden var det stort i Europa, nu är de tillbaka igen, fast nu går man kanske mer för vandringen och mindre för att besöka ett helgon. 

Jag ska gå St Olavsleden solo. 58 mil från Selånger till Trondheim. Här berättar jag om varför jag gör det och varför man kan vilja följa mej i podden Hanne på långtur.