Först kom chocken. Sen kom gråten. Sist kom anklagelserna. Det är en varm sommardag 2018. Jag och mina föräldrar sitter vid mitt köksbord och jag har precis deklarerat att jag inte kommer fira jul tillsammans med dem i stugan i år: på grund av min gamla nemesis, min yngre bror P (”Per-Sona Nongrata). Dags för ”del tre” i min resa mot sundare relationer med mina föräldrar. Vad kan passa bättre att tala om än föräldrars skuldbeläggande av sina vuxna barn: nu när det är jul- och nyårshelger? Hur många människor därute tvingar sig själva att plikta ännu ett ”traditionellt julfirande” tillsammans med sin gamla mor/far eller båda? Hellre än att bestämt meddela: ”Nej! I år firar vi hemma hos mig i stället och KÖPER sill, klär granen till tredje advent och vägrar inslagna julklappar till släktingar över 13 år”? Sist jag lämnade frågan i bloggen var i varma juli i år; då jag i hammockens ljuvliga, skuggiga vagga läste boken ”Försonas med din barndom…och kanske dina föräldrar” av Görel Fred och Ulrika Hjalmarsson Nejderman. Föranlett av en reaktion på hur mormor och morfar den 10 juli svek min vuxna dotter i och med att de körde ut henne från sommarhuset och ”avbröt hennes avtalade besökstid” till förmån för P: min 43-årige bror och hans fru och två barn. Mitt ursinne och harm visste inga gränser. Det här tog jag med mig från Boken. Först och främst: att betrakta förhållandet med mina föräldrar som vilken jämställd, vuxen relation som helst. Där ömsesidig förtroende och respekt är en självklarhet. Även dom måste förtjäna sin plats i mitt och mina barns liv. Samt att försoningen inte är beroende av att mina föräldrar och jag når full samsyn på min barndom eller ens den senaste förtroendekrisen. Jag har insett nu att jag inte behöver deras erkännande. Det räcker att JAG förstår, bekräftar och förlåter mig själv och det lilla barn jag var. Insikten att jag själv kan bestämma nivån på den relation jag vill eller inte vill ha med föräldrarna i framtiden. Har gett mig frid. Kanske behöver du göra en liknande resa med dina föräldrar? Livet är för kort för att släpa runt en tusenkilosryggsäck med traumatiska barndomsminnen: så såriga och infekterade att de förstör varje relation du går in i som vuxen. DU FÅR BRYTA MED DINA FÖRÄLDRAR! Självklart får du det! En människa som inte bidrar, inte GER dig någonting har inget att göra i ditt liv. God jul 🎄