Finalavsnittet av sesong 2. Vi snackar om finalen och grejer. Och lite nationalism, men inte så mycket

Skriv till oss på instagram om ni förstod

Jag sitter på en bergstopp omgiven av en vinden som viner i träden och fåglarna som tyst stirrar på mig. Dom vet att jag inte har mycket kvar, och dom vet att deras middag för en gång skull kommer vara lättfångad. I vinden hörs ett trött rop. Det är mitt namn dom skriker, men jag svarar inte. Det sista min ork räcker till är en enkel melodi jag visslar fram mellan tänderna. Och mitt sista andetag andas jag sakta och lugnt ut på stenhällen. Min sista syn är den första fågeln som landar på mig och det sista jag känner dess vassa näbb huggas in i mitt kött.

Exakt så känns det inte att lyssna på dagens avsnitt av Johan och Cornelis Mellopod

Vi babblar massa som vanligt. Men vi båda vill tacka så mycket till dom som varit med hela vägen och halva vägen. Men inte dom som bara lyssnade på första avsnittet.