Jord är du

När vi före inspelningen behöver påminna oss om att det här inte är en expertpodd, utan en samtalspodd där vi närmar oss ämnen utifrån våra horisonter och från den plats vi befinner oss. Naturens rättigheter är svindlande stort och ingen av skulle kalla sig väl insatt. Ändå ville vi prata om detta, om krocken med västerländsk kultur och individens sanna möte med det kollektiva.

Och på tal om avsnittets frågor: vilket har varit ditt veckans guld och grus?

Med halsen full av björkpollen (Annelie) och magen full av köttsoppa (Maria) tar vi oss an veckans ämne. Är det så att vi faktiskt behöver acceptera att den här civilisationen inte går att rädda? Och vad gör vi då? Är den bästa strategin att fortsätta protestera mot politikerna? Eller skulle det vara bättre att göra som Jesus tipsade oss, att visa vägen genom vår egen omsorg om världen?

Vill du testa att vara med i Öppen cirkel? Mer information hittar du här:

byaliv.se/oppen-cirkel

Precis som befarat tog det här samtalet oss ut på vägar vi inte alls hade räknat med, och för första gången på ett bra tag är det uppenbart att vi inte håller med varandra. Vi pratar om frågor som machokultur och vem som egentligen bär ansvar för de kriser vi befinner oss i och vems ansvar det är att reda upp situationen.

Det här avsnittet inleds (efter en liten uppdatering av långsamt groende frön, en vinter som aldrig verkar vilja ta slut och firande av en morgontrött nybliven 18-åring) med en tyst minut för de mer än 1100 människor som omkom när textilfabriken Rana Plaza i Bangladesh kollapsade för tio år sedan.

Kanske sätter den händelsen mer än det mesta fingret på det här ekonomiska systemets allra fulaste tillkortakommanden.

Vi som jobbar för omställning utifrån ett lokalt plan får inte sällan höra att det kan vara orättvist att sluta sig så i mindre grupperingar, men finns det verkligen en motsättning mellan att agera lokalt och visa omsorg globalt?

Är det lokala engagemanget kanske till och med en förutsättning för den globala omsorgen?

Det är sånt vi pratar om i veckans avsnitt!

Först och främst vill Annelie rikta ett stort tack till er som har hört av sig efter det senaste, och ganska sköra avsnittet, där hon ventilerade känslan av att vara en samhällelig misfit. Ord har värmt och känslan av ensamhet är bruten. TACK!

I veckans avsnitt har skörheten blivit ilska och frustration. Det är dags att vända den här världsfrånvända och vetenskapsresistenta kungen ryggen. Ekologi och gemenskap över det ekonomiska systemet, kort och gott. Maria avrundar med högläsning - missa inte det!

Och det här med att bli sjuk på annan ort... Ja, det får ni också en skärva av i det här tugget. Välkommen in!

Att stå kvar i situationer som skaver kan suga rejält med energi. Men kanske kan det också bidra till en hel del om man orkar stå ut?

I det här avsnittet får vi ta del av Annelies odlingsstatus nu när jorden börjar reda sig längs vätskusten och våra gemensamma svårigheter i att anpassa oss till sammanhang som känns begränsande.

Annelie har varit på vift och träffat ett gäng underbara fromma rebeller och Maria reflekterar över hur det blev så att familjen, som skulle vara en flock, blev så samhällspåverkade att flocken skingrades och ett gäng individer plötsligt stod där med en massa egna åtaganden. Inget konstigt alls, många kan känna igen sig i det. Men varför duger inte byns egna isbana? Hur går det egentligen att ställa om mitt i en individualistisk kultur?

Efter en liten ofrivillig men nödvändig paus förra veckan har vi mycket att prata om igen... Det här samtalet hölls alltså innan IPCC släppte sin rapport i veckan, men blev ju inte mindre relevant i och med det.

För nu smälter isarna, mycket snabbare än vad vi trott. We are doomed och ändå fortsätter bara orkestern att spela. Kanske ännu lite mer intensivt än förut, så vi inte ska hinna tänka på att skeppet sjunker.

Vad är det egentligen vi behöver bygga nu för att kunna lämna över till våra barn och hur i allsin dar får man tyst på den där orkestern?

Det är sånt vi pratar om i det här avsnittet.

Har vi tid? Och hur då tid? Tid att leva, tid för återhämtning, tid att ställa om i tid? Vad är egentligen ett rikt liv? Har tiden med det att göra? Och vad händer om vi inte hinner?

I det här avsnittet vågar vi oss ut på lite djupare vatten och pratar så komplexa saker som makt, ansvar och demokrati. Är det egentligen mest demokratiskt att ha en platt struktur, eller en tydlig hierarki av vilken man kan utkräva ansvar? Och hur länge bör man egentligen stanna i en organisation och strida för sin åsikt?

Det är sånt vi pratar om i den här podden just den här veckan. Vad tycker du? Dela gärna med dig på vår instagram jord.ar.du!