Annelie har varit på vift och träffat ett gäng underbara fromma rebeller och Maria reflekterar över hur det blev så att familjen, som skulle vara en flock, blev så samhällspåverkade att flocken skingrades och ett gäng individer plötsligt stod där med en massa egna åtaganden. Inget konstigt alls, många kan känna igen sig i det. Men varför duger inte byns egna isbana? Hur går det egentligen att ställa om mitt i en individualistisk kultur?