
Sign up to save your podcasts
Or


Kaliber om Brynas självmord. Ekots granskning av psykiatrin och kritiken mot hur medicineringen av barn och unga sköts idag. Om du själv mår dåligt, så kan du till exempel vända dig till självmordslinjen på telefonnummer 90101. Som anhörig kan du få hjälp på SPES.se
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Bryna kommer i kontakt med barn-och ungdomspsykiatrin i Västerbotten för att få en neuropsykiatrisk utredning. Hon får en ADHD-diagnos, men hon har också tydliga autistiska drag och sätts upp på en väntelista till ytterligare en utredning. Hennes mamma Jennie märker att Bryna mår allt sämre och det blivit allt svårare för henne att gå till skolan.
Ökning av SSRI-preparat till barn och ungaEn dag skär sig Bryna i ansiktet elva gånger med en glasbit. Bryna och mamma Jennie får nu komma på ett akut läkarbesök hos BUP. I journalen står det:
”Mycket ångest hos patienten speciellt kopplat till skolan och oförutsägbara situationer. Vissa depressiva symptom i bilden. Det bedöms rimligt att sätta in SSRI preparat.”
Förskrivningarna av SSRI-preparat till barn och unga ökar. De används framförallt vid svåra problem med ångest eller depression. För båda tillstånden rekommenderar bland annat Läkemedelsverket alltid samtal med barn och föräldrar. Men den enda behandlande insats som sätts in för Bryna är medicin.
– Det kändes som en quick fix att man… ett plåster på någonting men man kollar aldrig riktigt skadan under, säger Brynas mamma Jennie.
BUP Västerbotten svararHåkan Jarbin har tagit fram riktlinjer för behandling av barn och unga med depression och ångest och varit rådgivare till Läkemedelsverket och Socialstyrelsen kring deras riktlinjer och rekommendationer.
– Man ska ju aldrig bara ge läkemedel. Och i synnerhet inte i denna komplexa situation med denna flicka som har gjort så allvarliga självskadande handlingar.
– Det här är ju helt otillräckliga, så att det lyser av papprena hur dåligt skick hon är och hur hög risken hon har, säger Håkan Jarbin.
Mamma Jennie har anmält Brynas vård till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som kritiserar BUP i Region Västerbotten på flera punkter, bland annat för att man inte erbjöd någon samtalskontakt. Det här har BUP också själva konstaterat och anmält sig själva enligt lex Maria. Kerstin Eliasson chef för BUP Västerbotten säger sig dock inte kunna svara på frågan varför det blev så här.
– Jag kan bara konstatera att det har gjorts misstag som vi också verkligen måste lära oss av så att vi gör allt vi kan för att undvika att det skulle hända igen.
Detta är Ekots granskning av psykiatrin efter Brynas självmord och kritiken mot hur medicineringen av barn och unga sköts idag.
Om du själv mår dåligt, så kan du till exempel vända dig till självmordslinjen på telefonnummer 90101. Som anhörig kan du få hjälp på SPES.se
Trots varningssignaler och nya lagar som ska skydda barn från att skadas och fara illa fortsätter barn att dödas av sina egna föräldrar.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Mattias son Theo har nyss fyllt åtta år och under en filt i bagageutrymmet ligger en ny BMX-cykel som hans son Theo har önskat sig i födelsedagspresent. Mattias ska hämta Theo hemma hos Theos mamma.
– Kommer fram till dörren, där det sitter en handskriven lapp. Som är fastklistrad på dörren. På lappen så står det: ”Dörren är olåst. Gå inte in. Tillkalla polis och ambulans”.
Lex Bobby och Lex Lilla HjärtatVarje år dödas runt fem barn av en förälder i Sverige. Flera av dödsfallen har blivit uppmärksammade i media och två har legat till grund för lagändringar – Lex Bobby och Lex Lilla Hjärtat – för att försöka hindra att något liknande ska hända igen. Men trots nya lagar och att fler polisanmälningar görs om våld, så fortsätter barn att dödas i samma utsträckning som tidigare.
Bo Runeson är professor vid Karolinska Institutet, där man studerat varför föräldrar dödar sina barn.
– Det kallas filicid. Man har väl ofta delat in det så att när det gäller mycket små barn så har det i relativt hög utsträckning varit mammor som har dödat sina barn ganska snart efter förlossning eller under de första tidiga åren. Och sedan har det i ungefär lika hög utsträckning varit både mammor och pappor, i stort sett. Och pappor, då, har dödat barn som varit några år äldre.
Varningssignaler till myndigheterna innan dödsfallenKaliber har kartlagt 10 av de senaste fallen i Sverige där en förälder har dömts eller är misstänkt för att ha orsakat sitt barns död. I samtliga fall har myndigheter fått varningssignaler mot föräldern innan barnen dött. Bland annat via orosanmälningar och utredningar hos socialtjänsten, uppgifter i vårdnadsutredningar, eller utredningar inom psykiatrin.
Detta är något som Socialstyrelsen också sett i sina rapporter, berättar utredaren Moa Mannheimer.
– Det är inte bara rutinmässiga kontakter man har haft. Utan många av kontakterna med hälso- och sjukvården har till exempel handlat om man har långvariga hälsoproblem, eller allvarlig psykisk ohälsa hos föräldern. Omkring hälften av fallen i vår senaste rapport har både barn och gärningsperson haft kontakt med socialtjänsten. Så att myndigheterna har ju, tänker vi, i de här fallen kanske haft möjlighet att faktiskt göra mer.
Lex Tintin förslag på ny lagI över hälften av fallen Kaliber granskat, där ett barn blivit dödat och en förälder dömts eller är misstänkts för brott, så var föräldrarna separerade eller i en pågående vårdnadstvist. Ett av fallen är den åttaåriga pojken i Luleå som hittades död hemma hos sin pappa. Under flera år hade mamman kämpat för att få ensam vårdnad och att pappan inte skulle få träffa sonen. Efter pojkens död så pågår en debatt om att införa en ny lag, Lex Tintin, för att stärka barnens rätt i vårdnadstvister.
En av de som engagerat sig i frågan är advokaten Ulrika Wangle.
– Lex Tintin handlar ju främst om barn när det gäller vårdnad, boende och umgänge. Och där har vi väldigt mycket, menar jag på, en lagstiftning som måste säkerställa mer barns trygghet och att de faktiskt kan tillförsäkras att de får en god trygghet och omvårdnad. För där ser jag att man ligger ganska långt efter i lagstiftningen
I fallet med Mattias son Theo, hade fem orosanmälningar kommit in gällande Theos mamma innan den där dagen i juli 2019. Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, granskade sedan fallet och hittade då hitta flera brister i kommunens arbete.
Maria Rosenquist, chef för individ- och familjeomsorgen i Trelleborgs kommun, säger att kommunen är självkritisk.
– Det här är ju såklart en väldigt tragisk händelse, och det är klart att man tittar ju på beslutet, och vi har lagt ned väldigt mycket tid på Ivos beslut, och tittat på vad vi faktiskt kunde gjort annorlunda och vad vi behöver utveckla. Vi har startat en helt ny enhet hos oss som ska jobba med förebyggande arbete riktat till barn och unga och deras familjer, och det handlar ju om att försöka ge barn och föräldrar tidiga insatser innan problemen behöver växa sig så stora att det ens kanske behöver bli en anmälan.
Kaliber om hat och hot mot renägande samer. Och politiska beslut som skulle minska konflikterna, men som istället har ökat dem. Del 1/2.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
21-åriga Evelina är renskötande same i en by i Oviksfjällen i Jämtland. Evelina säger att hon upplevt fördomar sedan hon var barn och att hennes föräldrar varnat henne för vad som kan hända när hon lägger upp offentliga inlägg på sociala medier.
– Men ändå vart jag väldigt chockad när jag mötte den där första hatstormen. Det var ju första gången jag la upp en viral video och jag tror jag hade 160 kommentarer totalt varav 100 var hatiska.
Kaliber har tittat närmare på det hat och de hot som förekommer mot samer och deras rennäring och vad som lett fram till de konflikter som finns idag. Många hatiska kommentarer handlar om fördomar om att renägande samer tjänar ekonomiskt på att deras renar trafikdödas, på grund av ersättning de får.
Vi kontaktar även en man som dömts för hets mot folkgrupp efter en kommentar han skrivit på nätet, för att höra hur han tänkte, och var hatet kommer ifrån.
Kunskap om omfattningen av hatbrott mot samer saknasI Brottsförebyggande rådets senaste sammanställning av hatbrottstatistik identifierades 20 hatbrott mot samer. De vanligaste brottskategorierna då var olaga hot och hets mot folkgrupp.
Men mörkertalet bedöms vara stort och det saknas kunskap inom rättsväsendet om omfattningen, säger Martina Lindberg som är verksamhetsutvecklare och nationell samordnare för polisens arbete mot hatbrott:
– Det handlar ju både om forskningsmässigt men också att vi har väldigt få rättsfall. Vi jobbar för att bli starkare på det men vi har också ett väldigt lågt inflöde. Det vill säga vi har väldigt få som anmäler.
"Gick till hot att han skulle skjuta renarna"Renägaren Marcus Rensberg polisanmälde ett hot han säger att han tog emot från en markägare.
– Han uttryckte väl en del upprördhet till en början att renarna var på ett ställe som han inte tyckte att de skulle vara. Och det kan jag väl inte annat än beklaga, men sen tog det väl den vändningen att det gick till hot att han skulle skjuta renarna och han skulle spöa eller ja, ge oss som hade hand om renarna stryk om vi visade oss där.
Kaliber tittar även närmare på de politiska besluten som skulle minska konflikterna, men som istället har ökat dem. Kerstin Calissendorff är ordförande för Sanningskommissionen som granskar hur politiska beslut historiskt fram till idag har påverkat samerna, och konflikterna i fjällen.
– Att politikerna inte lyckats lösa de här olika intressemotsättningarna, många har ju funnits länge, länge. Jag ska inte säga att det saknats politisk vilja men det har saknats politisk förmåga.
Framgången för kallingeborna i tingsrätten vändes till förlust i hovrätten. Nu går de vidare till Högsta domstolen. Och hur gick det för Eva och Anders som förlorade miljoner när blufföretaget lurade dem?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
PFAS-skandalenPFAS-skandalen i Ronneby kommun är det numera välkända fallet där dricksvattnet för 5000 personer i Kallinge under årtionden förorenades av kemikalierna PFAS. Föroreningarna kom från det brandsläckningsskum som Försvarsmakten övade med på den närliggande flygflottiljen alldeles nära vattentäkten i Kallinge.
Framgången för kallingeborna i tingsrätten, där de tilldömdes skadestånd, vändes till förlust i hovrätten. Herman Afzelius, ordförande i PFAS-föreningen, kommenterade då domen såhär:
– För mig är det helt orimligt att man kan vända den här domen. Det var inte väntat, jag har hela tiden trott att det inte känns rimligt att man ska kunna förgifta folk med kemikalier i en produkt och sedan komma undan ansvar. Sedan har vi varit beredda att ta det här till Högsta domstolen och nu verkar det som att det krävs att vi tar detta till Högsta domstolen för att få rätt.
Kaliber, med reporter Daniel Värjö, var bland de första som granskade den svenska PFAS-skandalen, 2019.
Hör mer om hur rätten resonerade i sin dom, vad som händer med fallet nu och vad man vet om PFAS-kemikalier, i programmet.
BluffindustrinUnder 2022 granskade Kaliber, i samarbete med Danmarks Radio, en falsk investeringsplattform vid namn Qteck som lurat svenskar på åtminstone 20 miljoner kronor. Kaliber och DR kunde berätta att Qteck var en mindre del av en större, internationell bedrägerihärva. Tyska myndigheter hade just då samtidigt slagit till mot ett call center i Bulgarien där bland annat företagsnamnet Qteck fanns med i beslagtagna datorer.
Eva Nilsson och Anders Öderyd var två av de som lurades på pengar av Qteck. De berättade då att de inte hade kunnat betala av lånen som bedragarna fick dem att ta. Hur har de gått för dem?
Kalibers reporter Markus Alfredsson berättar mer om granskningen och vad man vet om det polisiära fallet just nu. Vi får också höra hans danska kollega, reportern Ole Hall, om vilka reaktioner den danska redaktionen har fått efter granskningen och vad som hänt där efter att programmen sänts.
Kaliber om en cigarrklubb, bjudresor, fester och miljonaffärer för skattepengar i en kommun i södra Sverige.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Kaliber kan tillsammans med P4 Blekinge avslöja vad experter bedömer som vänskapskorruption och mutbrott. Karlskrona kommuns upphandlingschef, har tillsammans med en mellanchef med stort ansvar för broreparationer och en chef på ett företag som utför broreparationer åt kommunen har varit med i samma cigarrklubb och festat ihop, samtidigt som de gjort affärer med företaget.
– Jag menar att detta är klart olämpligt. Man kan ju alltid tala om laglighet och lämplighet. Och jag menar att detta strider mot lagstiftningen, säger Jan Turvall, expert på offentlig rätt vid Göteborgs universitet.
"Klar olämplighet"Trots att såväl kommunens upphandlingschef och företagschefen står som medlemmar på cigarrklubbens hemsida och har festat ihop så säger de att de inte känner varandra.
Mikael Augustsson är kommunens upphandlingschef:
– Nu i efterhand kan jag ju se att det är ju klar olämplighet för jag jobbar ju med de här frågorna i vardagen hela tiden, men det visste jag ju inte då, jag kände inte till honom då. Men skulle jag gjort annorlunda i dag? Ja, sannolikt.
Bjudresa innan avtalsförlängningBara veckor innan en avtalsförlängning så bjöd även företagschefen in mellanchefen med stort ansvar för broreparationer - och två andra anställda på kommunen - på en studieresa till Tyskland. Företagaren säger till Kaliber att resan inte handlade om att vinna fördelar eller att det påverkar affärerna. Marcus Wildenius, chef för den förvaltning där anställda och chefer bjöds på resan, säger såhär:
– Ja det går ju helt emot de riktlinjer och policy som vi har och det är absolut inte bra för vårt varumärke och vi har dessutom gjort en lång resa för att stärka den interna kontrollen där vi gått igenom policy och där vi jobbat de sista åren med kulturfrågor och hur man ska agera i den tjänstemannarollen man har.
Vi följer upp tidigare granskningar: om en femårig pojke som rymde från ett HVB-hem och drunknade, om bolag som kräver tillbaka lån som aldrig betalats ut och om glömda sprängkistor runtom i landet.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
HVB-hemmetKalibers tidigare granskning har genom intervjuer, journaler och HVB-hemmets egen Lex Sarah-utredning gått igenom vad som hände under natten och morgonen då femåriga John Walter avvek från HVB-hemmet han bodde på och hur han senare hittades drunknad i en å.
Här tar vi avstamp i domen mot de två anställda på boendet som i början av december i år dömdes för vållande till annans död. Vi går igenom bevisfrågan men också reaktioner på domen.
KreditkrigetI granskningen ”Kreditkriget” som publicerades 2019 undersökte vi en person som genomförde en affärsidé under flera år, som gick ut på att personer bland annat krävs på betalning för snabblån som de ansökt om, men aldrig fått. Och där räntan på lånet som inte betalades ut, ändå kunde förvandla summan som krävts tillbaka till miljonbelopp.
Nu har mannen med kopplingar till bolagen som krävt folk på pengar dömts för bland annat grovt bedrägeri.
Vi berättar mer om vad som hänt efter granskningen 2019 – om rättegången, domen och hur den nu dömda mannen ser på saken.
SprängkistornaI granskningen ”De bortglömda sprängförråden” berättade Kaliber bland annat om Emil, som dog 2020 när han på uppdrag av Östersunds kommun skulle montera ned ett metallskåp som stod i skogen. Vad ingen visste var att skåpet innehöll sprängmedel. Gnistorna från skärbrännaren som Emil använde gjorde att skåpet exploderade. Emil omkom omedelbart.
Kalibers granskning visade att sådana här bortglömda sprängkistor stod kvar på flera ställen i landet. Och efter dödsolyckan i Östersund larmade också Arbetsmiljöverket och Östersunds kommun till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, samt Sveriges Kommuner och Regioner, SKR om riskerna med sprängkistor som blivit kvar. Både MSB och SKR ansåg att det var viktigt att sprida den här informationen till alla landets kommuner för att också de skulle leta efter gamla och bortglömda sprängförråd.
Men den här planerade informationssatsningen sjabblades bort. Över hundra kommuner som svarat på frågor från Kaliber om de hade gjort de här inventeringarna, hade inte gjort det eftersom de inte fått vetskap om riskerna. Men när vi började ställa frågor om det här till MSB och SKR i våras, så hände något. Då började de arbeta med en informationskampanj, som gick ut till kommunerna nu under hösten.
Kaliber om en illaluktande bransch där stora pengar är inblandade och risken för upptäckt är liten.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
– De kom från golvet, för det var ju hål i golvet, de kom från väggarna, de satt bakom hönornas lådor och de satt och åt i deras matskålar.
När Annie kommer ut till sitt hönshus en kväll får hon smått panik. Det är stora råttor överallt och hon fångar 55 stycken på två veckor. Råttinvasionen har sitt ursprung i stora avfallshögar en bit bort.
I Marhult, där Annie bor med höns och hästar, har de här avfallshögarna vuxit sig större och större de senaste åtta åren. Hennes granne Micael Ängman är uppgiven.
– Det ligger lite av varje här blandat. Allt från byggavfall till… jag ser det ligger en liten tub med silikon och aluminium, plast och till och med en sko, så man kan tro att de har jämnat ett hus med marken och sen bara lagt det här. (...) Och du har ju kretskort och det är ju både kvicksilver och allt möjligt i sådan här grejer. (...) Det måste nog vara fyra fotbollsplaner stort och en hel byggnad där det ligger skräp inne i också, säger Micael Ängman.
Avfallsbrottsligheten ökarUnder senare år har ett par olika sopskandaler uppdagats i Sverige. Förra hösten började det brinna i avfallshögar utanför Botkyrka. En stor polisutredning pågår, den är kopplad bland annat till händelserna där och gäller misstänkt grovt miljöbrott. Och i Örebro avslöjades en annan avfallsskandal där fyra män dömdes för att ha dumpat och grävt ner giftigt avfall från batterier.
I Sverige är målet att avfall ska vara en del av kretsloppet. Miljöfarligt avfall ska tas om hand på ett ansvarsfullt sätt, resten ska i första hand återvinnas. Det som blir över efter det, bränns och förvandlas till energi. Först i sista hand ska det läggas på deponi, det som förr kallades för soptipp.
Men det här kostar pengar – ofta mycket pengar. Och för den som vill fuska finns stora pengar att tjäna. Affärsidén är enkel: att erbjuda sig att ta om hand avfallet till ett lite lägre pris, men sen strunta i att hantera det på ett korrekt sätt.
Finns exempel på organiserad brottslighetMyndigheter som Naturvårdsverket, polis och åklagare ser att avfallsbrottsligheten ökar, och att det finns exempel på organiserad brottslighet. Det är brott där det finns stora pengar att tjäna – samtidigt är risken för upptäckt liten och straffen låga.
Det saknas statistik över hur stort problemet med avfallsbrott är, men flera myndigheter bedömer att det är en brottslighet som ökar. I Kalibers enkät som 230 kommuner svarat på uppger 131 kommuner, alltså mer än hälften, att de har kännedom om olaglig avfallshantering. 128 av dem har anmält till polis eller åklagare.
Kaliber kollar idag närmare på en brottslighet som har visat sig vara svår att komma åt.
Kaliber om när personal som misstänks för sexualbrott får jobba kvar med ungdomar på statliga ungdomshem under utredningstiden.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Tre tjejer anmäler– Och sedan vaknade jag av att det rycker i min kropp. Och då är det han som är på mig. Han våldtog mig då.
Victoria är en av flera unga tjejer som anmält att de utsatts för sexövergrepp när de varit placerade på statliga ungdomshem. Under tiden som brottet utreds får mannen jobba kvar, men på en annan avdelning.
– Jag kände mig äcklig. Och jag kände…jag vette fan, jag kände mig bara äcklig och jätteobekväm. Ganska rädd. För jag visste om att han skulle komma tillbaka. Jag visste om att han jobbade dagen efter.
Även Lina anmäler att hon blivit utsatt. Under tiden som anmälan utreds jobbar mannen kvar på ungdomshemmet.
– Bara att veta om att han går runt där på området, och jag vet om att jag är inlåst och inte kan ta mig någonstans.
Kaliber har också kunnat bekräfta att SiS agerat på samma sätt på ett annat ungdomshem i norra Sverige.
– När vi åkte där i bilen så lyssnade vi på musik och så sa han typ ”din musiksmak är bra”. Och sedan var det inte något mer med det. Sedan några minuter efter det så lägger han sin hand på mitt lår och säger ”du är ganska fin för att vara 14”. Och jag tänkte: ”What the fuck?”.
Där tilläts den anställde att arbeta kvar på institutionen när han utreddes för ett sexuellt ofredande. Mannen, som var i 30-årsåldern, ska ha arbetat med pojkar under utredningen, enigt SiS. Anmälan gjordes av en då 14-årig flicka som anklagade honom för att ha tafsat på henne under en bilfärd. Utredningen, precis lades ner för att det saknades bevis. Mannen nekade till anklagelsen och vill idag inte uttala sig till Kaliber.
IVO kritiskaMarie Åberg, avdelningschef på tillsynsmyndigheten IVO, Inspektionen för vård och omsorg, är kritisk:
– Vår bedömning här är att det är olämpligt att en arbetstagare som är misstänkt för sexuella övergrepp, och är under en pågående förundersökning, flyttas över och tillåts arbeta nära ungdomar vid en annan enhet inom SIS. Vår bedömning är att det är ett risktagande med de barnen och ungdomarnas säkerhet.
Statens Institutionsstyrelse, vars uppgift är att tvångsvårda barn och unga med psykosociala problem, håller delvis med om kritiken, enligt SiS ska man inte låta sexualbrottsmisstänkta arbeta med barn och unga när det handlar om vad myndigheten bedömer vara ett misstänkt ”allvarligt sexualbrott”. Det vill säga att man borde ha stängt av den man som anklagades för en våldtäkt, men inte de andra två männen. Var gränsen går får avgöras från fall till fall, säger Maria Åsebrandt som är institutionschef på behandlingshemmet i södra Sverige:
Bör man inte alltid stänga av personal från klientnära arbete när det gäller sexualbrottsmisstankar?
–Jag tänker att man måste se på varje enskilt fall och se de omständigheter som finns runtomkring. Jag tror tyvärr inte att det är så enkelt att man säga att man alltid eller aldrig ska göra någonting.
SiS ledning svararSiS Generaldirektör Elisabet Åbjörnsson Hollmark har avböjt att medverka i Kaliber, enligt pressavdelningen har hon inte möjlighet att prioritera en intervju av, som de skriver, ”ett flertal skäl”. Istället fick vi prata med Robert Stenbom som är HR-direktör och ställföreträdande generaldirektör på Statens institutionsstyrelse:
– Vi försöker nog alltid hörsamma kritik från IVO, syna den och se, och andra tillsynsmyndigheter, och se om den är befogad. I det här fallet, så, jag tycker inte att vi har äventyrat säkerheten. Jag tänker att just det faktum att vi gör en individuell bedömning är det som ska säkerställa att vi inte äventyrar någons säkerhet.
Kan du prata om den här individuella bedömningen då? Vad är det som ni gör där?
– Till exempel tittar på om det alldeles uppenbart obehövligt, till exempel, tittar på om det är så att man kan jobba någon annanstans. Och det behöver inte betyda i klientnära verksamhet.
Har man för avsikt i framtiden att agera annorlunda i den här frågan?
– Ja, men det tror jag. Det får man väl anta är sannolikt att vi lär oss även av det här, precis som alltid annars.
Hur ska ni göra då?
– Vi kommer att granska det och hur vi har agerat i de här fallen så klart, och har ju granskat det också, och tittar på och jobbar med att förändra, revidera våra riktlinjer helt enkelt för att de blir tydligare. Minska risken för otydlighet om hur vi ska agera.
Runtom i Sverige läcker den kraftiga växthusgasen metan ut ur ventiler och packningar. Men ingen vet hur mycket. Kaliber granskar de dolda utsläppen.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Runtom i Sverige läcker den kraftiga växthusgasen metan ut ur ventiler och otätheter. Men ingen vet hur mycket.
Kaliber har undersökt ett 20-tal anläggningar som använder naturgas, vilket till allra största delen är metan. Det är kemiindustrier, stålindustrier och raffinaderier. Och det är bara ett par av dem som anger några utsläpp av metan alls. Ytterligare en anläggning anger siffror från en mätning som gjordes för tolv år sedan.
Men utsläppen är större i verkligheten. Kalibers granskning visar att metanutsläppen från de största gasnäten och från de raffinaderier och industrianläggningar vi har undersökt motsvarar 65 000 ton koldioxid, vilket motsvarar ungefär vad 35 000 bilar släpper ut på ett år.
Metanmätningar vid GasumVid Gasums gasterminal i Nynäshamn står Samuel Brohede. De ska mäta metanutsläpp med drönare, ett samarbete med Chalmers Tekniska Högskola för att utveckla den här nya metoden.
På en sådan här anläggning finns det ett stort antal möjliga läckagepunkter, säger han.
– Varenda ventil kan i princip läcka.
Det handlar alltså om små utsläpp på flera ställen, som tillsammans blir större, ofta dolda utsläpp.
–Mäter man inte, så vet man inte. Alls.
Vid anläggningen i Nynäshamn har de inte mätt tidigare på grund av att de tagit över anläggningen nyligen, för två år sen. Men i Lysekil har de gjort mätningar, trots att de inte måste. Det tycker företaget är viktigt, säger Benny Johansson på Gasum.
– Ursprungligen så var det miljöskäl. Men med priser som varit sista året så kommer även ekonomiska skäl in. För är väl ingen som undgått att se att naturgaspriserna har haft en enorm spik över sommaren.
Sverige skrivit på metandeklarationFlytande gas, LNG, kommer med fartyg till Gasums två terminaler i Nynäshamn och Lysekil. Den allra största delen av naturgasen kommer till Sverige i en pipeline.
Nordion, som driver gasnätet, gör mätningar varje år och söker och åtgärdar läckor löpande och har på så sätt fått ned läckagen från gasnätet med nästan en tredjedel på bara ett par år.
–Genom det här systematiska arbetet har vi nått väldigt bra resultat när det gäller metanutsläppen, säger Saila Horttanainen, kommunikationschef på Nordion.
I klimatmötet i Glasgow förra året presenterades ett avtal - Global methane pledge - den globala metandeklarationen, som nu 130 länder har skrivit på, däribland Sverige. Målet är att utsläppen av metan ska minska snabbt med 30 procent till 2030.
För att Sverige ska klara att minska utsläppen av metan så mycket, och dessutom på kort tid, så behöver vi öka takten rejält, säger Mats Björsell på klimatanalysenheten Naturvårdsverket.
–Ja, det behöver vi absolut. Det pyser och läcker lite här och där i olika typer av anläggningar som använder naturgas eller biogas också för den delen. Problemet hittills har varit att hitta läckorna.
Inte krav att mäta och rapportera utsläppenFöretagen har inte några krav på att mäta hur stora utsläppen av metan är eller rapportera utsläppen. Sara Mälbrink jobbar med miljötillsyn på raffinaderier och förbränningsanläggningar på Länsstyrelsen Västra Götaland:
–Nej, det har det ju inte gjort. I alla fall inte de här raffinaderierna. Och så har de inte haft krav på sig att göra det. Och de har inga villkor i sina tillstånd som säger hur mycket metan som de får släppa ut.
Det pyser även från gasnätet. Johan Skansing är chef för drift underhåll på Gasnätet Stockholm. Här är läckagen omfattande. Förra året var det en fjärdedel av gasen i stadsgasnätet som läckte.
–Ja, men så, det är ett utsläpp som ska ner. Metan, det är en växthusgas, den ska inte läcka ut, vi ska ju använda den och det är därför vi jobbar med våra renoveringsplaner, våra framtidsplaner. Vi har ju ett mål om att läckagefritt nät 2040, säger Johan Skansing.
Hållbarhetschefen Eric Zinn jobbar på Göteborg Energis anläggning Gasendal, en anläggning som läckte ut metan motsvarande 83 ton koldioxid förra året.
– Det stämmer ja, precis. Och all verksamhet har ju lite läckage då, så även vår verksamhet, Gasendal läcker en del metan, säger Eric Zinn.
David Bastviken, professor i miljövetenskap vid Linköpings universitet betonar allvaret:
–Om vi underrapporterar och därför inte vidtar de åtgärder som skulle behövas. Då förvärrar vi klimatkrisen på sikt.
Så det här är nåt som Sverige måste få koll på?
–Ja, Sverige och alla andra länder. Det är viktigt. Det är centralt för att uppfylla Parisavtalet att minska utsläppen.
I tredje delen av granskningsserien Anna på Amiralsgatan undersöker Kaliber vad som är möjligt att uppnå med rehabilitering och hjälpmedel – och varför Annas rehabilitering rann ut i sanden. Del 3/3.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
För över sju år sedan var Anna med om en svår olycka i centrala Malmö. Hon gick på en trottoar i Malmö och fick en bil över sig. Hon förlorade ett ben, krossade en armbåge och fick en traumatisk hjärnskada.
Några månader efter olyckan kommer hon till ett rehabiliteringssjukhus. Här tränar Anna med sjukgymnast, arbetsterapeut, neuropsykolog och logoped. Saker börjar hända med Anna.
– Jag blev så glad när jag hörde henne säga en fullständig mening. En kort mening, men dock med ord som man förstod och hörde, säger barndomskompisen Maja.
Efter tre månader får Anna lämna rehabiliteringssjukhuset. I väntan på att få en ny handikappanpassad lägenhet flyttar Anna till ett korttidsboende. Men här slutar Anna kunna saker hon kunde några månader tidigare. De anhöriga efterfrågar en ny rehabiliteringsplan för Anna, men på korttidsboende är det ont om personal och Anna prioriteras inte i det.
– Om man har fått det svaret som anhörig eller patient att vi inte har tid att upprätta en ny rehabiliteringsplan, då har vi ju definitivt brustit, säger Helen Martinsson, avdelningschef för särskilda boenden i Malmö kommun.
"En klar tillbakagång"Däremot så får Anna under den här tiden en del fysisk rehab, bland annat sjukgymnastik. Hon får en protes och börjar öva på att gå med den. I ett filmklipp på Anna som är över tre år gammal håller hon en arm om fysioterapeuten och går.
– Då kändes det som om det var möjligt att hon skulle börja gå. Och jag förstår ju att jag aldrig kommer ha en Anna som jag kan gå långa promenader mer som förr i världen. Men det kändes hoppfullt, säger Annas mamma Gunnel.
Men med åren har insatserna tunnats ut. I Malmö stod sjukgymnastik på schemat tre dagar i veckan. När Anna flyttade till Ängelholm för två år sedan minskade det till en gång i veckan. Idag sitter Anna i rullstol och hennes protes står i ett hörn av lägenheten.
– Idag har jag inte sett henne gå överhuvudtaget, så en klar tillbakagång, säger Gunnel.
Det är Annas god man som ska företräda henne och kräva att hon att få en bedömning om hjälpmedel och rätt vård. Den gode man Anna hade då och den hon har nu, båda från företaget Optio AB, säger att de inte kan kommentera sina huvudmän.
"Landar mellan olika vårdinstanser"Varje hjärnskada är unik och det är svårt att veta om det som fungerar för en person också skulle fungera för någon annan. Men berättelsen om Camilla Westerdahl är ett visar tydligt att rehab faktiskt kan göra skillnad. Camilla var med om en bilolycka och hamnade till en början i koma. Ingen trodde att hon någonsin mer ska kunna tala, röra sig, äta själv. Ett år efter olyckan var hon fortfarande inte kontaktbar. Rehabiliteringen avslutades eftersom man inte tyckte att man gjorde några framsteg.
Men så kommer Camilla till en daglig verksamhet där en entusiastisk fysioterapeut jobbar. Christina Hansson jobbar med Camilla fyra, fem gånger i veckan. Två år efter olyckan ställer Christina henne i ett gåbord, sex år efter olyckan kan Camilla gå själv med en käpp. I takt med att Camilla blir fysiskt bättre kommer också talet. Först bara några lösryckta ord. Sedan meningar. 2012, 15 år efter olyckan ger hon ut en bok som hon har skrivit själv.
Varje år vårdas omkring 10 000 för traumatiska hjärnskador på svenska sjukhus. Om hjärnskadan är svår eller medelsvår får man ofta en individuellt anpassad rehabilitering på sjukhus, men sedan när man skrivs ut därifrån så tillhör man öppenvården och då fortsätter rehabiliteringen efter hur det ser ut på stället där man bor.
– Man landar lite grann mitt emellan olika vårdinstanser och de som har kunskapen, de är så pass få relativt sett att de har inte möjlighet att kunna ta sig an alla de här som då skulle kunna ha behovet av specialistvård under många år framöver, säger Jan Lexell, som är professor i rehabiliteringsmedicin vid Lunds universitet och specialiserad på just traumatiska hjärnskador.
"Klart att det finns brister"Anna lämnade Orup och det professionella rehabiliteringsteamet sju månader efter olyckan. Hon fick tre månader rehabilitering där. Han säger att han känner igen Annas situation.
– Det är ju en generell brist på resurser för att kunna arbeta både långsiktigt och uthålligt med den här typen av personer, säger Jan Lexell.
Gilbert Tribo (L) sitter i majoriteten i Region Skåne sedan 2018. Det är där Anna bor.
Men varför satsas det inte mer på rehabilitering?
– Ja, det satsas ganska mycket på rehabilitering. Bekymret är ju att det är väldigt många i primärvården, väldigt många olika sorters rehabilitering som ska ges i många olika sorters sjukdomar.
– Så klart är att det finns mängder av brister i Annas vård, men också i andra människors vård. Just i övergången och i långsiktigheten, säger Tribo.
From the publisher's feed