Jag hävdar bestämt att män (i synnerhet heterosexuella, vita cis-män = toppen av näringskedjan i patriarkatet) INTE ”måste inkluderas!” i allt kvinnor gör, exempelvis kvinnojouren. I alla fall inte i egenskap av kön. De är varmt välkomna som (könlösa) volontärer, som skall lära sig om att förstå oss kvinnor som förtryckt minoritet. För att sedan gå ut och sprida budskapet till sina manliga familjemedlemmar, vänner och bekanta. Ni vet, män lyssnar bara på män. It's a fact.

När i helvete skall manskulturen sluta sippra in och kontaminera kvinnorörelsens arbete? Med skräniga krav på könsneutralitet. Det vill säga: att män skall fortsätta behålla sin plats ”först i kön”. Till och med inom leden i kvinnostrejk, kvinnojour och kvinnoorganisationers arbete?!

Exempel: två svenska kvinnojourer har bytt namn till ”Skyddsjouren” och ”Familjefridsjouren”. Citat: ”för att markera att män också är välkomna”.

Jeopardy frågar: ”var är mansjouren?"