klockan fem

Fåglarna kvittrar här. De känner att värmen och solen har kommit hem. Nu lever vi i vårens sfär.

Tunga andetag. Förhöjda röster. Vem ska vinna det sociala samspelet? Ingen får nog med tröst. Titta och lyssna noga, spelet har bara en vinnare - resten förlorar.

Kroppen är i nöd. Det hade räckt med vatten och lite bröd. Hundra ögon ser på, några av dom väljer att gå. När domedagen närmar sig, kommer ingen kunna behärska sig. Som en fluga på vägen som torkar sina vingar, låter vi varningsklockorna ringa. De ringer för oss och dem. Ett genialiskt samspel. Spelet om liv och död, när kroppen är i nöd.

Lyssnar man noga hör man att fåglarna debatterar. Kanske om klimatförändringarna, bilar som sladdar om nätterna eller grannens nya fågelholkar. Oavsett hamnar den tunga kroppen i trans, när fokuset hamnar på deras kvittrande vals.

-• •-•- •-• •- •-•• •-•• •- ••• •• - - • •-• •••• • — — •-

Fågelspår i den mjuka snön. Hur låter det när fågeln tar sig fram? Kramas snön på samma sätt som när en hand placeras i en snödriva?

I vindens ljuva bris, dånar snöns tregradiga morsekod. Koden till ett iskallt kassaskåp där hemligheten om aggregationstillstånd befinner sig.

Smågrus visar vägen fram, som brödsmulorna till Hans och Gretas pepparkakshus. Fordon hälsar och fortsätter sedan mot vägarna bort från nuet. Ljudet av hjulen påminner den cyklande själen om en öppen eldstad. En eldstad med brinnande själar.

Under natten föll det efterlängtade änglastoftet. Nyvakna steg vandrar runt i orörd kyla, sökandes efter hur växterna påverkats av årstid nummer fyra. Vintern är här, välkommen hem.