I höstens andra avsnitt bävar vi för Carsten Höllers rutschkanor, ”Stockholms slides”, som vi kanske är för fina för att åka. Ulrika har varit på Fotografiska i Berlin och konstaterar motvilligt att det har blivit rätt ok trots att det är ett gentrifierande rån av gamla Kunsthaus Tacheles. Vi spekulerar i hur länge Fotografiska New York fanns, rätt svar är fem år. Donia reste till Malmö och såg deras utställning Speaking Volumes, en internationell grupputställning där samtliga konstnärer har någon normbrytande funktionalitet. Ett försök att bredda representationen inom samtidskonsten och med många intressanta verk. Hur känns färger om de inte kan ses? Och varför får man inte veta något om konstnärernas arbetsprocesser?

Bilder: Nicole Storm: Utan titel (2022), Courtesy konstnären & Creative Growth (Foto: Creative Growth). Carsten Höller: ”Stockholm Slides” (2025) (Foto: My Matson/Moderna Museet)