I höstens andra avsnitt bävar vi för Carsten Höllers rutschkanor, ”Stockholms slides”, som vi kanske är för fina för att åka. Ulrika har varit på Fotografiska i Berlin och konstaterar motvilligt att det har blivit rätt ok trots att det är ett gentrifierande rån av gamla Kunsthaus Tacheles. Vi spekulerar i hur länge Fotografiska New York fanns, rätt svar är fem år. Donia reste till Malmö och såg deras utställning Speaking Volumes, en internationell grupputställning där samtliga konstnärer har någon normbrytande funktionalitet. Ett försök att bredda representationen inom samtidskonsten och med många intressanta verk. Hur känns färger om de inte kan ses? Och varför får man inte veta något om konstnärernas arbetsprocesser?

Bilder: Nicole Storm: Utan titel (2022), Courtesy konstnären & Creative Growth (Foto: Creative Growth). Carsten Höller: ”Stockholm Slides” (2025) (Foto: My Matson/Moderna Museet)

Säsongspremiär! Donia har fått förhinder, i stället gästas podden av kritikern och redaktören Fredrik Svensk. Vi har varit på GIBCA, Göteborgs biennal, och sett Basma al-Sharifs film ”Old Masters”, där våldet i Gaza inte skildras men ändå är närvarande. Hur berättar man det obeskrivliga? I Stockholm har Ulrika varit och sett Lars Tunbjörks ”Landet utom sig” som visas på Kulturhuset. Vilket land var Sverige egentligen åren kring 1990? Och håller fotot stilen?

Ulrika ångrar löftet att prata om dokumentären Zlatans näsa. Men samtalet klarar sig – och kanske skulle någon annan ha druckit öl med MFF-fansen. Donia har sett två spännande utställningar i Göteborg, Nevvens tioårsjubileum och ”Lillhagen i färg” på Stadsmuseet. Ulrika tog sig upp på Torekällberget och Södertälje konsthalls utställning i exil.

Bild från ”Lillhagen i färg”, akrylmålning av Mirja Seppänen (beskuren).

Donia har varit och sett Corpus Cosmos i Uppsala, och Flare-Up på Accelerator medan Ulrika har ägnat för många timmar åt dokumentärserien ”Familjen Nerdrum. Alltsammans landar i motivet Kroppen – ett av de äldsta som finns, och nu är tolkningarna av den, även hos Odd Nerdrum, föränderliga. Hur kan man ersätta sjukdomars krigsmetaforer och vilka kroppar räknas? Nerdrums etablissemangshat har kanske varit mer konsekvent än vi förstår i podden.

Och det blev ett besök på konstmässan Supermarket.

Ljudklipp: från Supermarket samt Miss Universums ”Ah – det är konsten”.

Bilder: Pakui Hardware ”Antidote” (2020), Courtesy Pakui Hardware och carlier | gebauer, Berlin/Madrid. Foto: Ugnius Gelguda.

Stillbild från ”Familjen Nerdrum”, ©NRK.

I själva verket har läst Andreas Gedins bok ”Christer Strömholm och nazismen” och funderar på det alldeles speciella med fotografiets exploaterade motiv. Två utställningstips levereras: Grabbar på SKHLM Konsthall i Skärholmen och Beckerstipendiaten Lisa Englund på Färgfabriken. Och så fick det bli några minuter om en oväntat rolig Vårsalong.

I vårens första avsnitt har Donia sett den norska filmen Open Call av den norska konstnären Sille Storihle. Den behandlar en tävling för ett offentligt monument och är en sorts satir. Men över vad egentligen? Göteborgs konsthall stänger inför sin flytt till Gamlestaden – vi hissar och dissar. Till slut är det dags att bada i omslutande matematisk musik på konsthallen Mint och lyssna till protestsång från Pakistan på Konsthall C i Hökarängen.

I själva verket fick ett socialt ryck och bjöd in scenkonstpodden Kritcirkeln för en gemensam podd. Hur ser vårt kritikarbete ut och vad har det för svårigheter? Vi utropar musikalens år och ser närmare på ”Fallet Bogdan” och konstnärlig forskning. Men ingen vill riktigt förutspå 2025. Med Cecilia Djurberg, Donia Saleh, Ulrika Stahre och Loretto Villalobos.

I själva verket funderar på begreppet omsorg i konstvärlden med anledning av Runo Lagomarsinos utställning på Marabouparken, ser Katalin Ladik på Moderna museet och tar en snabb sväng på Stockholm Gallery Weekend (och tyvärr till en utställning som stänger redan den 16/11). Korta ljudklipp från Ladiks ”Die Frauen” (1978) och ”Jugoslavian hymn” (1971).

Inspirerad av Konstväxlingar, nya verk på en handfull stationer i Stockholms tunnelbana – tillgängligt för den som har månadsabonnemang – fördjupar sig Donia i det offentliga rummets sociologi. Från underjorden rör vi oss till det undermedvetna och Ulrika försöker ringa in surrealismens svanesång i Paris. Dessutom: överskattat och underskattat.

I själva verket är tillbaka med en första höstträff. Vi har varit på September sessions – bland annat ”Cruising for a Bruising” med Rosa Aiello & Dylan Aiello – och försökt delta i performances. En av oss har besökt Manifesta i Barcelona. Och även denna gång frågar vi oss vad som är över- och underskattat. Med Donia Saleh och Ulrika Stahre.