I själva verket

Inspirerad av Konstväxlingar, nya verk på en handfull stationer i Stockholms tunnelbana – tillgängligt för den som har månadsabonnemang – fördjupar sig Donia i det offentliga rummets sociologi. Från underjorden rör vi oss till det undermedvetna och Ulrika försöker ringa in surrealismens svanesång i Paris. Dessutom: överskattat och underskattat.

I själva verket är tillbaka med en första höstträff. Vi har varit på September sessions – bland annat ”Cruising for a Bruising” med Rosa Aiello & Dylan Aiello – och försökt delta i performances. En av oss har besökt Manifesta i Barcelona. Och även denna gång frågar vi oss vad som är över- och underskattat. Med Donia Saleh och Ulrika Stahre.

I själva verket försöker bryta sin stockholmsfixering och tar sig till Ställbergs gruva i Bergslagen och lite på känn även till Härjedalen. Ulrika blir förtrollad av Sweden solar system, men är det verkligen en form av offentlig konst? Donia ser Jumana Mannas verk ”Foragers” om rätten till grödor i Palestina. Båda kämpar med det nya inslaget Överskattat och underskattat.

I själva verket tar sig nu an det ämne som förra avsnittet utlovade, den mesiga konstkritiken. Ingen läser den ändå, så i ett försök att bli lite mer populära tar sig Ulrika Stahre till Konsthall 16 och tittar på sportrelaterad konst, medan Donia Saleh har sett både Hjärtahjärna på Liljevalchs+ och den offentliga konsten som kanske konkurrerar med reklamen: Jenny Holzers aforismer runt om i Stockholm.

Första podden på hemmaplan för omstartade konstpodden I själva verket, med Ulrika Stahre och Donia Saleh. Vaginal Davis, konstmässan Market och ett misslyckande att diskutera misslyckande. Det blir också lite Palestina, poesins kraft och en Nakba-utställning. Men konstkritikdebatten får bli nästa gång.

Konstpodden ”I själva verket” är tillbaka. Ulrika Stahre och Donia Saleh befinner sig i denna nypremiär på plats i Venedig, för biennalen. I sällskap med Aftonbladet Kulturs Sinziana Ravini och Fredrik Svensk tar de sig an temat ”Foreigners everywhere”. Vad betyder det egentligen? En och annan nationell paviljong lyfts fram. Men vad menade Parisa Liljestrand i sitt tal? Och går det ens att diskutera en jätteutställning som Venedigbiennalen efter två dagar på plats.

Vi sammanfattar 2022. Året då konsten kom tillbaka med full kraft efter pandemin, året då vi poddade om konst och året då den politiska korrektheten korrigerades.

Vilka var flopparna och vilka var topparna?

Vi tittar tillbaka på skandalerna som skakade biennalerna, vi såg ett myller av optimism, utopier, rent av ett nytt 1968 och vi var på utställningar som mest kändes som en misslyckad kickoff.

Och vi utnämner årets genombrott. Det blev två stycken: Salad Hilowle och Theresa Traoré Dahlberg

Dessutom är det Silly season i konstvärlden!

Många stora konsthallar har bytt ledargarnityr. Vilka är de nya cheferna? Själva funderar vi på att söka jobb på Carl Eldhs ateljémuseum.

Tack för oss!

Ulrika Stahre, konstredaktör på Aftonbladet

Clemens Poellinger, konstredaktör på Svenska Dagbladet

Producent: Martin Aagård

Ulrika har varit på kongress om konstkritikens framtid och insett att den varit på defensiven länge.

Kanske är det är dags för både konstnärerna och kritikerna att lämna storstäderna?

Vi har läst en ”doorstopper”-biografi och recenserar israeliska Maya Attoun som tragiskt nog dog i somras bara 48 år gammal.

Nu ställs hon ut på Magasin III, som gör comeback. Länge var det Stockholms viktigaste konsthall men på sistone har de legat lågt och satsat mer på sin verksamhet i Jaffa. Det är en dystopisk, sensuell utställning.

Och är kanske miljöaktivisterna som attackerar konstverk framtidens konstkritiker?

Vi har tagit in Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson för att granska den nya kulturbudgeten.

Hur fattig är den?

Riktigt fattig ska det visa sig.

Hon är inte särskilt upprörd över att den fria entrén till statliga muséer försvunnit, däremot över att satsningen på kulturskolan för barn försvinner.

Vi kastar oss in i den hetsiga debatten om flytten av konsthallen i Göteborg och fresken av Nils Nilsson som nu riskerar att försvinna. Varför är Göteborgs stad så slöa? Och kommer Ulrika att klistra fast sig i den?

Dessutom sänker vi tröskeln till Stockholms gallerivärld som visar upp sig på styva linan under helgen.

Och vi lär oss hur man skiljer på modernism och postmodernism med ett enkelt trick.

Nej, Hilma af Klint är inte den första abstrakta konstnären. Hon var ingen pionjär. Hon målade sina andemålningar i smyg och var aldrig med på banan.

Det och lite andra hårda sanningar kommer fram när vi granskar Lasse Hallströms film ”Hilma” som gör sitt bästa för att hålla den romantiska konstnärsmyten vid liv.

Dessutom pratar vi om potatismosattacker mot klassiska konstverk. Bra eller dåligt? Det är inte så lätt som det verkar vid första anblicken.

Men framförallt är vi drabbade av Nan Goldin på Moderna museet. Det bästa utställningsbygget på evigheter och en konstnär som är något av en legend.

Men, det är ju inte särskilt subtilt alla gånger.

Med Ulrika Stahre och Clemens Poellinger

Producent: Martin Aagård