I december 2010 tände den tunisiske frukthandlaren Mohammed Bouazizi eld på sig själv i protest mot myndigheternas trakasserier. Kort därefter dog han av sina skador. Bouazizis död blev startskottet på en våg av massiva protester i Tunisien, en resning som på bara några veckor tvingade presidenten i landsflykt. Upprorets svallvågor spred sig snart till Egypten, Marocko, Algeriet, Libyen, Jordanien, Bahrain, Syrien och Jemen. I Egypten och Libyen tvingades decennielånga diktaturer på fall. I Syrien övergick protesterna till inbördeskrig som slutade först i december 2024 med Assadregimens fall. I andra länder ebbade protesterna ut efter en kort tid. Händelserna kom att kallas för "den arabiska våren". Men hur kommer det sig att allt detta hände just där och då? Hur ska man förstå förhistorien till och efterverkningarna av händelserna? Och vad har hänt i regionen sedan dess? Idéhistorikern Mohammad Fazlhashemi gästar Bildningspodden.

Mohammad Fazlhashemi är professor i islamisk teologi och filosofi vid Uppsala Universitet. Han är författare till ett flertal böcker, bland annat "Den arabiska våren. Folkets uppror i Mellanöstern och Nordafrika" (Historiska media, 2013).

Samtalsledare: Ruhi Tyson

Klippning: Lars in de Betou

Producent: Magnus Bremmer

Länge betraktades de antika stoikernas lära som världsfrånvänd och apatisk. Idag har stoicismen blivit modefilosofi, en antik självhjälpsguide i mindfullness för den som vill lära sig att stå ut med en kaotisk och svårbegriplig samtid. På kuppen har tänkare som Marcus Aurelius och Seneca blivit bästsäljare. Men hur väl stämmer hajpen med vad stoikerna faktiskt själva skrev och tänkte? Handlar det berömda "stoiska lugnet" om att vara likgiltig eller moget besinnad? Ville stoikerna mest göra livet uthärdligt för individen eller också göra världen till en bättre plats? Och vad gör dessa antika tankar så gångbara idag? Bildningspodden går till källorna om stoicismen tillsammans med filosoferna Charlotta Weigelt och Hans Ruin.

Samtalsledare: Hedvig Ljungar

Ljudproduktion: Lars in de Betou.

Producent: Magnus Bremmer

Plötsligt ser vi dem överallt. I nyhetsflöden, sociala medier och reklam har så kallade "promptografier" – alltså bilder som skapats av generativ AI – blivit allt vanligare. De ser ut som fotografier, men är ändå något helt annat. Många upplever dem som kusliga – men varför? Är det teknologin som spökar? Eller handlar det om vad bilderna gör med vår relation till det förflutna? Konstvetaren Anna-Maria Hällgren resonerar kring promptografins plats i medielandskapet och bildhistorien.

Manus och inläsning: Anna-Maria Hällgren

Regi och ljudproduktion: Lars in de Betou

Textredaktör: Hedvig Härnsten

Producent och redaktör: Magnus Bremmer

Vi har en tendens att se "sekter" överallt.  På arbetsplatsen, i politiken, bland vänner. Framför oss ser vi en världsfrånvänd grupp med alltför stark gruppdynamik. Vanligast är kanske annars att tänka på olika religiösa extremer. Men vad är egentligen sekt? För religionshistoriker och sociologer är termen betydligt mer neutral än den vardagliga användningen: en religiös grupp som varken är en kyrka eller ett formaliserat samfund. Så vad utmärker en sekt? Samlas de alltid kring en medryckande ledargestalt? Hur är det att växa upp som barn i en sekt? Och vad är det som går snett i de grupper som blir våldsbejakande eller osunt isolerade? Religionsforskarna Sanja Nilsson och Peter Åkerbäck gästar Bildningspodden.

Samtalsledare: Ruhi Tyson

Klippning: Lars in de Betou

Producent: Magnus Bremmer

Mumintrollen gjorde Tove Jansson (1914-2001) världsberömd – men kastade också en svårskringrad skugga över hennes övriga konstnärskap. Hon var målaren som under 30-talet började teckna nazikritiska karikatyrer för Helsingsfors satirpress. Redan då hade hon en lika nära relation till det skrivna ordet. I sitt starkt visuella författarskap skulle Jansson skildra såväl existentiell ångest och ensamhet som idyll och gemenskap. Och mumintrollen blev hon aldrig av med, trots att hon försökte. Vad var det mest banbrytande med Tove Jansson som konstnär och författare? Vad kan hennes ord och bilder säga oss idag? Litteraturprofessorn Boel Westin gästar Bildningspodden och introducerar en finlandssvensk gigant.

Samtalsledare: Hedvig Ljungar

Klippning: Lars in de Betou.

Producent: Magnus Bremmer

Wilhelm von Humboldt (1767-1835) var friherren och språkforskaren som la grunden till det moderna forskningsuniversitetet. Tillsammans med brodern Alexander och hustrun Caroline tillhörde han den legendariska kretsen av romantiker i Jena. Senare tog han yrkesvägen till såväl Paris som Rom, men det var i Berlin som hans verkliga eftermäle grundlades. Här startade han i början av 1800-talet ett nytt universitet, som med sin banbrytande blandning av undervisning och forskning banade väg för vår tids lärosäten. Vad gjorde Humboldts bildningsidéer så radikala i hans egen tid? Var argumenten för akademisk frihet desamma som för vår tid? Och hur relevant är hans tankegods idag? Bildningspodden introducerar Humboldts tänkande och universitetsidé.

Samtalsledare: Ruhi Tyson¨

Klippning: Lars in de Betou

Ljudteknik, Lund: Peter Roslund

Redaktör och producent: Magnus Bremmer

Vår tids katastrofer har skapat en akut känsla av att tiden är utmätt. Klimatkris, flera pågående krig och auktoritära krafter skuggar vår samtid. Den psykiska ohälsan ökar lavinartat hos unga och många känner hopplöshet. Kan vi ens våga drömma om en framtid? Men kanske är det inte framåt vi ska blicka – utan bakåt. Historien har idag blivit en projektionsyta för nostalgi och bakåtsträvande, men skulle också kunna ge oss nycklar till nya sätt att leva. Litteraturhistorikern Carin Franzén återvänder till 1500-talets fritänkande humanism för att finna vägar framåt i en mörk tid.

Ljudessän är en del av bildningsmagasinet Anekdot. Fler essäer och poddar hittar du på anekdot.se

Manus och inläsning: Carin Franzén.

Regi och ljudproduktion: Lars in de Betou

Redaktör: Hedvig Härnsten

Producent: Magnus Bremmer

Nyår närmar sig – och med det går Bildningspodden in på sitt tionde år. Då tar vi tillfället i akt att ge podden ett nytt ansikte. Eller snarare två. När Bildningspodden är tillbaka med en ny säsong i januari kommer den att ledas av två nya röster: Hedvig Ljungar och Ruhi Tyson. Vilka är de? Vad ser de mest fram emot med det nya uppdraget? Och vad är "bildning" för dem? Hör Hedvig Ljungar och Ruhi Tyson berätta i samtal med Magnus Bremmer.

Storslagen, virtuos, fartfylld och teatral – men också tillgjord, vulgär och allmänt orimlig. Barocken har haft många ansikten. I historieböckerna brukar epoken dateras cirka år 1600 till 1750 och placeras mellan renässansen och nyklassicismen. Men hur sammanfattar vi barocken som stil och historisk period? Hur hänger konstriktningen ihop med det nedvärderande ordet "barock"? Varför var motreformationen så viktig för epokens estetik? Och är barocken i själva verket postmodernismens konstnärliga tvilling? Musikvetaren Johanna Ethnersson Pontara och konsthistorikern Mårten Snickare gästar säsongsavslutningen av Bildningspodden.

Samtalsledare och producent: Magnus Bremmer

Klippning: Lars in de Betou

Bildningspodden är en del av bildningsmagasinet Anekdot. Läs mer på anekdot.se

Idag är all världens faktakunskap aldrig längre bort än en skärmpekning. Egentligen behöver vi inte minnas någonting, varken kungalängder eller barnens telefonnummer, så länge vi vet hur man slår upp dem i våra digitala verktyg. Samtidigt fylls underhållningsprogrammen av "minnesmästare" som vill lära oss hur man får ett "superminne". Men vad ska vi med ett superminne till, om vi inte lockas av oändliga decimaler av PI? Kanske har vi glömt varför vi alls behöver minnas. Latinforskaren och poeten Anna Blennow funderar över minnets plats – och nödvändighet – i vår digitala tidsålder.

Fler essäer – och mer info om skribenterna – hittar du på anekdot.se.

Regi och ljudproduktion: Lars in de Betou

Textredaktör: Hedvig Härnsten

Redaktör och producent: Magnus Bremmer