
Sign up to save your podcasts
Or


I maj håller Socialdemokraterna kongress. Inför kongressen har partistyrelsen lagt fram sin syn på framtidens politik och utförligt beskrivit vägen framåt, dels genom ett nytt partiprogram och inriktningsdokumentet Politiska riktlinjer, dels genom flera motionssvar, som kongressen förväntas anta i sin helhet. Riktlinjerna bygger i hög grad på de arbetsgrupper partiet tillsatte efter valförlusten 2022 och drar upp huvudlinjerna för partiets politik inför nästa mandatperiod.
Timbro har gått igenom dokumentet och kan konstatera att den vänstersväng som partiet nu genomför kommer att innebära en rejäl skattesmocka för svenska hushåll. En försiktig uppskattning visar att partistyrelsen föreslår reformer som kräver skattehöjningar eller motsvarande finansiering på 86 miljarder kronor per år, motsvarande 32 000 kronor per år för ett genomsnittligt svenskt hushåll med två heltidsarbetande.
Utöver detta föreslår partiledningen ett stort antal ytterligare reformer som inte kan kostnadsberäknas närmare, samt ett antal förändringar av den svenska ekonomins funktionssätt som tydligt ökar den statliga styrningen och minskar flexibiliteten.
Det enskilt viktigaste dokumentet inför Socialdemokraternas kongress 2025 är Politiska riktlinjer, där S-ledningen upp flera viktiga linjer för den kommande ekonomiska politiken. Man är tydlig med att balansmålet ligger fast. Stabilitet i statsfinanserna beskrivs som en förutsättning för partiets politik, och man konstaterar att det finns bred parlamentarisk förankring för dagens ordning, som innebär krav på statsfinanser i balans över en konjunkturcykel (s. 9).
På en lång rad områden föreslår man samtidigt ökade offentliga åtaganden. Inga finansieringsförslag presenteras dock, med undantag för ett allmänt omnämnande av en ”beredskapsskatt” (s. 36), som dock inte utvecklas närmare. Riktlinjerna innehåller inte heller några förslag om minskade offentliga åtaganden, varför inga utgiftsminskningar kan väga upp för de föreslagna reformerna. Alla nya kostnader kommer därför att behöva bäras av medborgarna genom ökade skatter eller motsvarande överskjutning.
Det finns dock ett undantag: partiet vill inrätta en lånefinansierad totalförsvarsfond för investeringar i civil och militär beredskap (s. 9). Utgifter på försvars- och säkerhetsområdet har därför inte inkluderats nedan.
Hur stort är det totala behovet av nya skatter eller andra pålagor? Någon fullständig siffra presenteras inte i kongresshandlingarna och kan inte heller enkelt härledas. Däremot är flera av förslagen i Politiska riktlinjer tillräckligt konkreta för att enskilda kostnader ska kunna uppskattas. I andra fall har partiet tidigare lämnat ungefärliga belopp, framför allt i sin senaste budgetmotion, vilket möjliggör en rimlig bedömning.
Nedan redovisas de reformer som låter sig kostnadsberäknas. I de fall där förslagen innebär nya principer eller beräkningsmodeller – exempelvis för biståndet eller statsbidragen – har förändringarna skattats utifrån budgetåret 2025 eller nästa relevanta planeringsperiod. Nästa treåriga biståndsram inleds exempelvis 2026. Beräkningarna tar inte hänsyn till eventuella dynamiska effekter. Sidhänvisningarna syftar på avsnitt i Politiska riktlinjer.
För att finansiera de konkretiserade delarna av programmet krävs skattehöjningar eller motsvarande intäktsökningar på totalt 86 miljarder kronor per år.
”[…] vi vill successivt öka biståndet. Vår principiella inställning är att vi ska tillbaka till en procent av BNI.” (s. 39)
År 2025 motsvarar en procent av BNI 67,3 miljarder kronor. Jämfört med den biståndram på 53 miljarder per år som beslutats för åren 2026–2028 är det en ökning med 14,3 miljarder per år.
”Utgångspunkten måste […] vara att inkomstbortfallsprincipen ska gälla. Försäkringsskyddet måste stärkas och orättfärdiga utförsäkringar stoppas.” (s. 25)
Utfästelsen omfattar såväl höjda tak som bidragsnivåer i en rad offentliga ersättningssystem, exempelvis sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen och a-kassan. Bara i den sistnämnda har partiet konkretiserat vad man menar. Under lång tid har S drivit på för en a-kassa med målsättningen att 80 procent av de anställda ska få 80 procent i ersättning under en inledande arbetslöshetsperiod.
En sådan reform har dock aldrig utretts i detalj, och givet sin stora påverkan på arbetsmarknadens funktionssätt är exakta konsekvenser svåra att beräkna exakt. Riksdagens utredningstjänst har dock på Vänsterpartiets uppdrag skattat den statsfinansiella kostnaden för en sådan reform för 2025 till 6,3 miljarder per år i ökade bidragsutbetalningar. Den kan fungera som en försiktig skattning också av S förslag.
”De generella statsbidragen ska indexeras med inflationen varje år.” (s. 17)
I sin budgetmotion för 2025 konkretiserar S kostnaden för detta förslag till 6,5 miljarder kronor för 2025.
Socialdemokraterna har också ställt sig bakom regeringens aviserade anslagsökning till Polismyndigheten för kommande tre år – från 45 miljarder år 2025 till 48 miljarder 2026 och 51 miljarder år 2027. Det skulle innebära ytterligare satsningar på 9 respektive 12 miljarder kronor utöver dagens nivå på förebyggande insatser för respektive år.
I sin budgetmotion för 2025 avsätter S 1,5 miljarder kronor per år för ett försök med följeslagare.
”Vi vill se ett statligt investeringsstöd för byggande av fler hyresrätter.” (s. 44)
Det stöd som Socialdemokraterna införde mellan 2016 och 2022 omfattade sammantaget 24 miljarder, omkring 4 miljarder kronor per år. Den kostnaden motsvarar en försiktig skattning av motsvarande stöd i dag.
I S budgetmotion för budgetåret 2025 konkretiseras en höjning med 200 kronor per barn och månad, vilket beräknas kosta 5,2 miljarder kronor årligen.
“Fackföreningsavgiften ska vara avdragsgill.” (s. 11)
Bostadsbidraget har höjts tillfälligt under de senaste åren. De ordinarie bidragen ligger på motsvarande 3,3 miljarder för 2025. Socialdemokraterna vill permanenta den högre utgiften på 4,3 miljarder – en merkostnad på 1 miljard per år.
Socialdemokraterna har tidigare föreslagit en knapp miljard i subventioner för energieffektivisering vid ny- och ombyggnation.
”[F]olkbildningen är en viktig del av det svenska civilsamhället. Anslagen måste öka. Självförvaltningsmodellen i civilsamhället ska gälla genom att Folkbildningsrådet får generella anslag.” (s. 45)
De statliga anslagen till studieförbund och folkhögskolor kommer under mandatperioden minska från drygt 5 till 4 miljarder kronor per år. Enbart en återgång till tidigare nivå kostar därför cirka 1 miljard årligen.
I budgetmotionen för 2025 läggs sammanlagt 750 miljoner kronor mer än i regeringens budget.
I övrigt finns ett stort antal förslag som inte konkretiserats i tillräckligt hög grad för att kostnader ska kunna ges någon form av uppskattning, men som kommer innebära mycket stora utgifter.
”Vi vill därför se fler försöksverksamheter för innovativt arbetsmiljöarbete, arbetsdelningsmodeller och arbetstidsförkortning.” (s. 15)
”Vi vill att de delade turerna i omsorgen avskaffas.” (s. 23)
”Vi behöver sjösätta ett program för att alla ska komma in på arbetsmarknaden. […] Därefter måste man möta en arbetsplats. Genom praktik, subventionerade anställningar och beredskapsarbeten kan man få in en första fot i arbetslivet.” (s. 12)
”Vi vill kraftigt bygga ut arbetsmarknadsutbildningarna […]” (s. 12)
Vid sidan av omfattande nya offentliga utgifter föreslår S-ledningen en rad förändringar som påverkar marknadsekonomins grundläggande funktionssätt. Vissa av dem innebär en återgång till de modeller som präglade Sverige under 1970- och 80-talen. Det handlar inte enbart om att det offentliga ska ta ett större ansvar för finansiering eller öka omfördelningen inom ramen för skattesystemet, utan om att i praktiken sätta marknadsmekanismer ur spel.
”Vi vill se en svensk investeringsbank för att underlätta samordning och växla upp insatser som bidrar till att frigöra privat kapital.” (s. 10)
Politiskt styrd kreditgivning har inte förekommit i Sverige sedan 1980-talet. Förslaget innebär närmast en återgång till den ordning som gällde mellan 1967 och 1989, då regeringen styrde över den dåvarande statliga investeringsbanken Sveriges investeringsbank. I praktiken innebär förslaget att satsningar som inte bedöms som lönsamma av marknaden, och därför inte kan attrahera privat kapital, i stället ska subventioneras av skattebetalarna – som därmed tar risken för de mest osäkra investeringarna på marknaden.
”Offentlighetsprincipen ska gälla likvärdigt och oinskränkt för alla verksamheter som finansieras av skattemedel. Företagshemligheter kan aldrig gå före medborgarnas rätt till insyn.” (s. 17)
Skrivningarna om offentlighetsprincipen och företagshemligheter är mycket långtgående och skulle innebära att rätten att begära ut allmänna handlingar utvidgas kraftigt. Exempelvis skulle friskolor, privata vårdcentraler, familjehem, äldreboenden, LSS-boenden och hemtjänst i privat regi komma att omfattas, liksom ideella organisationer som driver kvinnojourer, ungdomsverksamhet eller biståndsprojekt med offentliga medel.
Även studieförbund, folkhögskolor och kulturinstitutioner som finansieras via statliga eller kommunala bidrag skulle träffas. Det skulle dessutom kunna omfatta företag som sköter kollektivtrafik, avfallshantering, byggentreprenader, it-drift eller annan upphandlad samhällsservice – så snart verksamheten helt eller i huvudsak betalas med skattemedel.
Varken Sverige eller något annat land i Europa har haft ett sådant system. Givet att nästan hälften av den svenska ekonomin spenderas som skattemedel, är konsekvenserna enorma.
”Det är viktigt att högkostnadsskyddet kombineras med en prisreglering för att priserna inte ska skjuta i höjden.” (s. 22)
Tandvårdens finansiering har länge varit en politisk konfliktfråga. I dag subventioneras vården genom ett allmänt bidrag samt ett högkostnadsskydd, där ersättningarna utgår enligt fastställda schabloner. Förslaget innebär istället att prisreglering införs på en privat marknad – det första exemplet på införandet av en sådan reglering i Sverige i modern tid.
”Vi vill se en moderniserad förköpslag för strategisk mark, samhällsviktiga fastigheter och för hyresbostäder som ska omvandlas.” (s. 44)
Den kommunala förköpsrätten avskaffades med bred majoritet i riksdagen 2010. Fram till dess hade kommuner rätt att intervenera i vissa fastighetsaffärer, vilket skapade osäkerhet för investerare och innebar i praktiken godtyckliga ingrepp i enskildas äganderätt. Kommunernas möjlighet till ingrepp baseras idag på långtgående möjligheter till expropriation, men då med tydligare rättssäkerhetskrav.
En återinförd förköpsrätt vore ett tydligt steg tillbaka till en tidigare ordning. Det är ett klart slag mot enskildas rätt att förfoga över sin egendom, och det ökar möjligheten för kommunpolitiker att själva agera aktörer på fastighetsmarknaden. Det riskerar också att skapa en gråzon där expropriation inte tillåts, men där risken för kommunalt förköp i praktiken gör fastigheter svåra att sälja.
Det förslag som Socialdemokraterna låtit utreda går dessutom betydligt längre än den tidigare lagen, då även arv och gåvor mellan familjemedlemmar föreslås omfattas, och förköpsrätten föreslås kunna gälla vilka fastigheter som helst.
Fram till 1993 rådde ett generellt förbud mot bemanningsföretag i Sverige – det var brottsligt att förmedla arbetskraft kommersiellt. Sedan dessa har det varit upp till kommuner, regioner och privata arbetsgivare hur de personalförsörjer sina verksamheter, efter förhandling med fackliga motparter. Facket ska i regel ges möjlighet till inflytande innan sådana beslut fattas, och ett stort antal kollektivavtal i Sverige reglerar användningen av bemanningsföretag.
Att återinföra begränsningar i lag är att vända tillbaka till en äldre arbetsmarknadsmodell, där staten styr vilka anställningsformer som får förekomma – snarare än att villkoren formas i förhandling mellan parterna.
Aftonbladet (2021). Så tycker partierna om pensionsavgiften, 13 juli 2021.
Aftonbladet (2022). Vårt vallöfte: Vi höjer a-kassan permanent, 1 maj 2022.
Bet. 2018/19:FIU1.
Pensionsmyndigheten (2021). Effekter av höjda avgifter till det allmänna pensionssystemet. https://www.pensionsmyndigheten.se/content/dam/pensionsmyndigheten/blanketter—broschyrer—faktablad/publikationer/rapporter/2021/Effekter-av-hojda-avgifter-till-det-allmanna-pensionssystemet.pdf
Prop. 2024/25:1 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Socialdemokraterna (2024). Budgetmotion 2025.
SOU 2024:38. Digitala fastighetsköp & förköpsrätt vid fastighetstransaktioner.
Svenskt Näringsliv (2025). Kostnaden för avskaffandet av karensavdraget. https://www.svensktnaringsliv.se/bilder_och_dokument/rapporter/noquf3_kostnaden_for_avskaffandet_av_karensavdragetpdf_1230785.html/Kostnaden_for_avskaffandet_av_karensavdraget.pdf
Vänsterpartiet (2024). Budgetmotion 2025
Riksdagens utredningstjänst, 2024:867.
By Timbro / Stiftelsen Fritt NäringslivI maj håller Socialdemokraterna kongress. Inför kongressen har partistyrelsen lagt fram sin syn på framtidens politik och utförligt beskrivit vägen framåt, dels genom ett nytt partiprogram och inriktningsdokumentet Politiska riktlinjer, dels genom flera motionssvar, som kongressen förväntas anta i sin helhet. Riktlinjerna bygger i hög grad på de arbetsgrupper partiet tillsatte efter valförlusten 2022 och drar upp huvudlinjerna för partiets politik inför nästa mandatperiod.
Timbro har gått igenom dokumentet och kan konstatera att den vänstersväng som partiet nu genomför kommer att innebära en rejäl skattesmocka för svenska hushåll. En försiktig uppskattning visar att partistyrelsen föreslår reformer som kräver skattehöjningar eller motsvarande finansiering på 86 miljarder kronor per år, motsvarande 32 000 kronor per år för ett genomsnittligt svenskt hushåll med två heltidsarbetande.
Utöver detta föreslår partiledningen ett stort antal ytterligare reformer som inte kan kostnadsberäknas närmare, samt ett antal förändringar av den svenska ekonomins funktionssätt som tydligt ökar den statliga styrningen och minskar flexibiliteten.
Det enskilt viktigaste dokumentet inför Socialdemokraternas kongress 2025 är Politiska riktlinjer, där S-ledningen upp flera viktiga linjer för den kommande ekonomiska politiken. Man är tydlig med att balansmålet ligger fast. Stabilitet i statsfinanserna beskrivs som en förutsättning för partiets politik, och man konstaterar att det finns bred parlamentarisk förankring för dagens ordning, som innebär krav på statsfinanser i balans över en konjunkturcykel (s. 9).
På en lång rad områden föreslår man samtidigt ökade offentliga åtaganden. Inga finansieringsförslag presenteras dock, med undantag för ett allmänt omnämnande av en ”beredskapsskatt” (s. 36), som dock inte utvecklas närmare. Riktlinjerna innehåller inte heller några förslag om minskade offentliga åtaganden, varför inga utgiftsminskningar kan väga upp för de föreslagna reformerna. Alla nya kostnader kommer därför att behöva bäras av medborgarna genom ökade skatter eller motsvarande överskjutning.
Det finns dock ett undantag: partiet vill inrätta en lånefinansierad totalförsvarsfond för investeringar i civil och militär beredskap (s. 9). Utgifter på försvars- och säkerhetsområdet har därför inte inkluderats nedan.
Hur stort är det totala behovet av nya skatter eller andra pålagor? Någon fullständig siffra presenteras inte i kongresshandlingarna och kan inte heller enkelt härledas. Däremot är flera av förslagen i Politiska riktlinjer tillräckligt konkreta för att enskilda kostnader ska kunna uppskattas. I andra fall har partiet tidigare lämnat ungefärliga belopp, framför allt i sin senaste budgetmotion, vilket möjliggör en rimlig bedömning.
Nedan redovisas de reformer som låter sig kostnadsberäknas. I de fall där förslagen innebär nya principer eller beräkningsmodeller – exempelvis för biståndet eller statsbidragen – har förändringarna skattats utifrån budgetåret 2025 eller nästa relevanta planeringsperiod. Nästa treåriga biståndsram inleds exempelvis 2026. Beräkningarna tar inte hänsyn till eventuella dynamiska effekter. Sidhänvisningarna syftar på avsnitt i Politiska riktlinjer.
För att finansiera de konkretiserade delarna av programmet krävs skattehöjningar eller motsvarande intäktsökningar på totalt 86 miljarder kronor per år.
”[…] vi vill successivt öka biståndet. Vår principiella inställning är att vi ska tillbaka till en procent av BNI.” (s. 39)
År 2025 motsvarar en procent av BNI 67,3 miljarder kronor. Jämfört med den biståndram på 53 miljarder per år som beslutats för åren 2026–2028 är det en ökning med 14,3 miljarder per år.
”Utgångspunkten måste […] vara att inkomstbortfallsprincipen ska gälla. Försäkringsskyddet måste stärkas och orättfärdiga utförsäkringar stoppas.” (s. 25)
Utfästelsen omfattar såväl höjda tak som bidragsnivåer i en rad offentliga ersättningssystem, exempelvis sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen och a-kassan. Bara i den sistnämnda har partiet konkretiserat vad man menar. Under lång tid har S drivit på för en a-kassa med målsättningen att 80 procent av de anställda ska få 80 procent i ersättning under en inledande arbetslöshetsperiod.
En sådan reform har dock aldrig utretts i detalj, och givet sin stora påverkan på arbetsmarknadens funktionssätt är exakta konsekvenser svåra att beräkna exakt. Riksdagens utredningstjänst har dock på Vänsterpartiets uppdrag skattat den statsfinansiella kostnaden för en sådan reform för 2025 till 6,3 miljarder per år i ökade bidragsutbetalningar. Den kan fungera som en försiktig skattning också av S förslag.
”De generella statsbidragen ska indexeras med inflationen varje år.” (s. 17)
I sin budgetmotion för 2025 konkretiserar S kostnaden för detta förslag till 6,5 miljarder kronor för 2025.
Socialdemokraterna har också ställt sig bakom regeringens aviserade anslagsökning till Polismyndigheten för kommande tre år – från 45 miljarder år 2025 till 48 miljarder 2026 och 51 miljarder år 2027. Det skulle innebära ytterligare satsningar på 9 respektive 12 miljarder kronor utöver dagens nivå på förebyggande insatser för respektive år.
I sin budgetmotion för 2025 avsätter S 1,5 miljarder kronor per år för ett försök med följeslagare.
”Vi vill se ett statligt investeringsstöd för byggande av fler hyresrätter.” (s. 44)
Det stöd som Socialdemokraterna införde mellan 2016 och 2022 omfattade sammantaget 24 miljarder, omkring 4 miljarder kronor per år. Den kostnaden motsvarar en försiktig skattning av motsvarande stöd i dag.
I S budgetmotion för budgetåret 2025 konkretiseras en höjning med 200 kronor per barn och månad, vilket beräknas kosta 5,2 miljarder kronor årligen.
“Fackföreningsavgiften ska vara avdragsgill.” (s. 11)
Bostadsbidraget har höjts tillfälligt under de senaste åren. De ordinarie bidragen ligger på motsvarande 3,3 miljarder för 2025. Socialdemokraterna vill permanenta den högre utgiften på 4,3 miljarder – en merkostnad på 1 miljard per år.
Socialdemokraterna har tidigare föreslagit en knapp miljard i subventioner för energieffektivisering vid ny- och ombyggnation.
”[F]olkbildningen är en viktig del av det svenska civilsamhället. Anslagen måste öka. Självförvaltningsmodellen i civilsamhället ska gälla genom att Folkbildningsrådet får generella anslag.” (s. 45)
De statliga anslagen till studieförbund och folkhögskolor kommer under mandatperioden minska från drygt 5 till 4 miljarder kronor per år. Enbart en återgång till tidigare nivå kostar därför cirka 1 miljard årligen.
I budgetmotionen för 2025 läggs sammanlagt 750 miljoner kronor mer än i regeringens budget.
I övrigt finns ett stort antal förslag som inte konkretiserats i tillräckligt hög grad för att kostnader ska kunna ges någon form av uppskattning, men som kommer innebära mycket stora utgifter.
”Vi vill därför se fler försöksverksamheter för innovativt arbetsmiljöarbete, arbetsdelningsmodeller och arbetstidsförkortning.” (s. 15)
”Vi vill att de delade turerna i omsorgen avskaffas.” (s. 23)
”Vi behöver sjösätta ett program för att alla ska komma in på arbetsmarknaden. […] Därefter måste man möta en arbetsplats. Genom praktik, subventionerade anställningar och beredskapsarbeten kan man få in en första fot i arbetslivet.” (s. 12)
”Vi vill kraftigt bygga ut arbetsmarknadsutbildningarna […]” (s. 12)
Vid sidan av omfattande nya offentliga utgifter föreslår S-ledningen en rad förändringar som påverkar marknadsekonomins grundläggande funktionssätt. Vissa av dem innebär en återgång till de modeller som präglade Sverige under 1970- och 80-talen. Det handlar inte enbart om att det offentliga ska ta ett större ansvar för finansiering eller öka omfördelningen inom ramen för skattesystemet, utan om att i praktiken sätta marknadsmekanismer ur spel.
”Vi vill se en svensk investeringsbank för att underlätta samordning och växla upp insatser som bidrar till att frigöra privat kapital.” (s. 10)
Politiskt styrd kreditgivning har inte förekommit i Sverige sedan 1980-talet. Förslaget innebär närmast en återgång till den ordning som gällde mellan 1967 och 1989, då regeringen styrde över den dåvarande statliga investeringsbanken Sveriges investeringsbank. I praktiken innebär förslaget att satsningar som inte bedöms som lönsamma av marknaden, och därför inte kan attrahera privat kapital, i stället ska subventioneras av skattebetalarna – som därmed tar risken för de mest osäkra investeringarna på marknaden.
”Offentlighetsprincipen ska gälla likvärdigt och oinskränkt för alla verksamheter som finansieras av skattemedel. Företagshemligheter kan aldrig gå före medborgarnas rätt till insyn.” (s. 17)
Skrivningarna om offentlighetsprincipen och företagshemligheter är mycket långtgående och skulle innebära att rätten att begära ut allmänna handlingar utvidgas kraftigt. Exempelvis skulle friskolor, privata vårdcentraler, familjehem, äldreboenden, LSS-boenden och hemtjänst i privat regi komma att omfattas, liksom ideella organisationer som driver kvinnojourer, ungdomsverksamhet eller biståndsprojekt med offentliga medel.
Även studieförbund, folkhögskolor och kulturinstitutioner som finansieras via statliga eller kommunala bidrag skulle träffas. Det skulle dessutom kunna omfatta företag som sköter kollektivtrafik, avfallshantering, byggentreprenader, it-drift eller annan upphandlad samhällsservice – så snart verksamheten helt eller i huvudsak betalas med skattemedel.
Varken Sverige eller något annat land i Europa har haft ett sådant system. Givet att nästan hälften av den svenska ekonomin spenderas som skattemedel, är konsekvenserna enorma.
”Det är viktigt att högkostnadsskyddet kombineras med en prisreglering för att priserna inte ska skjuta i höjden.” (s. 22)
Tandvårdens finansiering har länge varit en politisk konfliktfråga. I dag subventioneras vården genom ett allmänt bidrag samt ett högkostnadsskydd, där ersättningarna utgår enligt fastställda schabloner. Förslaget innebär istället att prisreglering införs på en privat marknad – det första exemplet på införandet av en sådan reglering i Sverige i modern tid.
”Vi vill se en moderniserad förköpslag för strategisk mark, samhällsviktiga fastigheter och för hyresbostäder som ska omvandlas.” (s. 44)
Den kommunala förköpsrätten avskaffades med bred majoritet i riksdagen 2010. Fram till dess hade kommuner rätt att intervenera i vissa fastighetsaffärer, vilket skapade osäkerhet för investerare och innebar i praktiken godtyckliga ingrepp i enskildas äganderätt. Kommunernas möjlighet till ingrepp baseras idag på långtgående möjligheter till expropriation, men då med tydligare rättssäkerhetskrav.
En återinförd förköpsrätt vore ett tydligt steg tillbaka till en tidigare ordning. Det är ett klart slag mot enskildas rätt att förfoga över sin egendom, och det ökar möjligheten för kommunpolitiker att själva agera aktörer på fastighetsmarknaden. Det riskerar också att skapa en gråzon där expropriation inte tillåts, men där risken för kommunalt förköp i praktiken gör fastigheter svåra att sälja.
Det förslag som Socialdemokraterna låtit utreda går dessutom betydligt längre än den tidigare lagen, då även arv och gåvor mellan familjemedlemmar föreslås omfattas, och förköpsrätten föreslås kunna gälla vilka fastigheter som helst.
Fram till 1993 rådde ett generellt förbud mot bemanningsföretag i Sverige – det var brottsligt att förmedla arbetskraft kommersiellt. Sedan dessa har det varit upp till kommuner, regioner och privata arbetsgivare hur de personalförsörjer sina verksamheter, efter förhandling med fackliga motparter. Facket ska i regel ges möjlighet till inflytande innan sådana beslut fattas, och ett stort antal kollektivavtal i Sverige reglerar användningen av bemanningsföretag.
Att återinföra begränsningar i lag är att vända tillbaka till en äldre arbetsmarknadsmodell, där staten styr vilka anställningsformer som får förekomma – snarare än att villkoren formas i förhandling mellan parterna.
Aftonbladet (2021). Så tycker partierna om pensionsavgiften, 13 juli 2021.
Aftonbladet (2022). Vårt vallöfte: Vi höjer a-kassan permanent, 1 maj 2022.
Bet. 2018/19:FIU1.
Pensionsmyndigheten (2021). Effekter av höjda avgifter till det allmänna pensionssystemet. https://www.pensionsmyndigheten.se/content/dam/pensionsmyndigheten/blanketter—broschyrer—faktablad/publikationer/rapporter/2021/Effekter-av-hojda-avgifter-till-det-allmanna-pensionssystemet.pdf
Prop. 2024/25:1 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Socialdemokraterna (2024). Budgetmotion 2025.
SOU 2024:38. Digitala fastighetsköp & förköpsrätt vid fastighetstransaktioner.
Svenskt Näringsliv (2025). Kostnaden för avskaffandet av karensavdraget. https://www.svensktnaringsliv.se/bilder_och_dokument/rapporter/noquf3_kostnaden_for_avskaffandet_av_karensavdragetpdf_1230785.html/Kostnaden_for_avskaffandet_av_karensavdraget.pdf
Vänsterpartiet (2024). Budgetmotion 2025
Riksdagens utredningstjänst, 2024:867.

1 Listeners

0 Listeners

4 Listeners

1 Listeners

2 Listeners

1 Listeners