2004 dök Loreen upp på den svenska musikscenen när hon knep en fjärdeplats i Idol. Därefter tog hon hela Sverige och Europa med storm när hon vann Eurovision Song Contest med Euphoria 2012.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Sen dess har hon ändrat uttryck och på nya skivan Ride som kom tidigare i år har hon hittat ett råare och mer analogt sound.

I Kronologen går vi igenom hela hennes musikaliska karriär, från genombrottet i Idol och svårigheterna med att bli bedömd av en jury - via den storslagna vinsten med Euphoria - till att äntligen ha hittat rätt i musiken idag.

Movits!-frontmannen berättar för Tina Mehrafzoon om hur bandets ikonska sound föddes på en efterfest, framgångarna utomlands efter Colbert Report och hur solokarriären Champion J.R. kom till.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Movits! slog igenom 2008 med debutskivan Äppelknyckarjazz. Deras kombination av rap inspirerad av vis-sång och en unik blandning av hiphop och swingjazz tog dem ända till USA.

Efter att ha medverkat i Colbert Report toppade plötsligt skivan hiphoplistan och slog amerikanska veteraner som Snoop Dogg.

Sedan dess har soundet utvecklats och framgångarna avlöst varandra för Luleå-killarna i bandet.

Och frontmannen Johan Rensfeldt har nyss sjösatt sitt soloprojekt Champion J.R. där han gör dancehall och reggae på svenska.

Programledare: Tina Mehrafzoon

Med debutplattan Die Another Day tog Beatrice Eli hela Sverige med storm för tre år sen. Hon kammade hem ett P3 Guld men sen blev det rätt tyst fram tills i år. Nu gästar hon Kronologen!

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Med låtar som "Girls" och "Party In My Pants" lyckades Beatrice Eli både imponera och provocera. 2015 kammade hon hem ett P3 Guld för Årets pop. Men sedan dess har det varit rätt tyst, förutom ett och annat gästinhopp på andras låtar.

Tills i år då hon släppte låten "Careful" och en efterföljande ep med ett lite annorlunda sound än vi tidigare hört från henne.

I Kronologen berättar Beatrice om hela sitt musikaliska liv, den krokiga vägen till genombrottet och om lärdomarna efter att ha börjat producera sin musik allt mer själv.

Programledare: Tina Mehrafzoon

Little Dragon är det göteborgska bandet som gått från att giga på pubar till att turnera världen över. Idag har de spelat med Gorillaz och De La Soul och blivit nominerade till amerikanska Grammy.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Här berättar sångerskan och låtskrivaren Yukimi Nagano om hela sitt musikaliska liv, ända från barndomen i Göteborg, Japan och USA till världsframgångarna med Little Dragon!

Tack vare föräldrar som spelade mycket musik hemma fick Yukimi Nagaro upp ögonen för musiken. Sångintresset kom via ett kassettband med Mariah Carey på ena sidan och Whitney Huston på den andra som hon spelade om och om igen tills hon kunde hela kassettbandet utantill.

Little Dragon skulle börja formas när Yukimi började gymnasiet och hamnade i samma enseblegrupp som Erik och Fredrik. Därefter började resan mot små ratade spelningar hemma i Sverige till spelningar i USA där alla i publiken kunde alla låtar.

Med sin melodiösa rap och känslofyllda texter slog Mwuana igenom ordentligt 2015. Hör honom berätta om sin brokiga uppväxt, kyrkokörer, om hur han började rappa med Michel Dida och om karriären idag.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Trots att reggae på svenska är en smal genre har Kapten Röd lyckats bli folkkär. Men efter stora succéer försvann han från offentligheten. Vad hände? Och hur hittade han tillbaka till musiken?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Björn Nilsson växte upp i Göteborg och kom som trettonåring i kontakt med reggaen för första gången, då genom ett kassettband han ärvde av sin storasyster. 

I femtonårsåldern spelade han och några kompisar in en plojlåt som systern, utan hans vetskap, skickades in till radioprogrammet P3 Demo. När vi idag lyssnar på låten i studion rodnar Björn, men då gick det riktigt bra för den. Bandet blev till och med bokade för att spela live i studion.

– Men vi fick kalla fötter på vägen dit och bangade ur. Producenten ringde och skällde ut oss SÅ ordentligt och sa att vi aldrig kommer bli något, minns han.

Musikskapandet fortsatte trots det, och det blev mer och mer seriöst.

Det stora genombrottet kom år 2011 med albumet "Fläcken som aldrig går bort". På P3 Guld året efter vann han både Årets artist och livepriset Guldmicken och var plötsligt en offentlig person på ett helt nytt sätt. Men att alltid bli igenkänd har sitt pris.

– Det finns tillfällen då det är sjukt ogött att ställa upp på en selfie. Du vill inte sitta bredvid en nära anhörig som håller på att gå bort och någon kommer fram och vill ta en bild. 

För att inte elda på det här valde Björn att dra sig tillbaka, i hopp om att hypen skulle passera. Men då försvann också all den glädje som kom med musiken, berättar han.

Idag har han lärt sig att hantera kändisskapet, kommit tillbaka till musiken och startat eget bolag.

Vad händer härnäst? 

– Jag vill försöka göra ett album, men det kommer inte komma snart. Först vill jag ut och spela och möta publiken. Det är sån jävla energi i det. Det ger känslan av att det här är större än jag själv, vi är tillsammans och gör något tillsammans.

Musikguiden i sociala medier
Instagram: @MusikguideniP3
Facebook: @musikguiden
Twitter: @MusikguideniP3

Han slog igenom med sin mjuka pop för nästan 15 år sedan, har haft band med Laleh och skrivit en låt i veckan under ett helt år. Det är dags för Jens Lekman att berätta om hela sin karriär!

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Jens Lekman slog igenom i mitten på 00-talet med och överöstes med hyllningsord och debutalbumet When I said I wanted to be your dog från 2005 nominerades trefaldigt både på P3 Guld och Grammisgalan. Men som ung säger sig Jens Lekman inte ha varit särskilt musikintresserad. Men som fjortonåring började han spela bas i sin kompis band som var inspirerade av Nirvana och The Offspring. 

Men den samplingsabaserade och mjuka popmusik han kommit att bli känd för hittade han till när han fick en bandspelare av sin pappa och började komponera låtar själv hemma på pojkrummet. Som ung spelade han i band med Laleh som hörde hans inspelningar och peppade honom att fortsätta med musiken.

 – Det var som magi för mig. Jag spelade upp låtar för mina kompisar och de fattade inte hur jag hade gjort det. Det ledde mig in på att göra musik på egen hand, jag var inte så bra på att spela i band. Det var så mycket kompromisser.

Ett tag i början av din karriär kallade du dig för Rocky Dennis, varför det?

– Jag hade skrivit en låt som var inspirerad av filmen ”Mask”.. Jag växte upp med den filmen, det var en ikonisk 80-talsfilm som jag bestämde mig för att skriva en låt om. Sen plockades min vinylsingel upp av Hannah Fahl som hade P3 Pop på den tiden och hon spelade den under namnet Rocky Dennis och då tänkte jag att nu får jag väl köra på det namnet.

– Men jag beslutade mig för att bli Jens Lekman sen för det kändes lite obehagligt när jag kom fram till att det här var en riktig person, jag trodde att det var en fiktiv karaktär.

Det är mycket storytelling och finurliga beättelser i dina texter, varför skriver du så konkreta och berättande texter?

– När jag växte upp så var det mycket grunge som hade så innehållslösa texter. Många band som sa ”det är upp till lyssnaren att avgöra vad texterna handlar om”. Jag kände att det var löjligt, låtar måste ju handla om någonting.

Skriver du som bäst när du är kär eller när du är ledsen?

–  Jag tror inte jag skriver så bra när jag är ledsen. När saker är som jobbigast funkar det bättre att göra armhävningar. Musiken är för mig ett sätt att sätta saker i ett sammanhang i efterhand och förstå saker. Jag tror jag skriver som bäst när jag är uttråkad, det är då fantasin sätter igång.

–  Jag har svårt för nostalgi egentligen, även om min musik bär på någon slags nostalgi. På nya skivan har jag tänkt mycket på det, att inte vara ännu en artist som skriver om hur det är att vara 25. Jag vill skriva om där jag står i livet.

År 2015 gav Jens Lekman nyårslöftet att han skulle släppa en låt i veckan under hela året. Och så blev det. Löftet resulterade i projektet Postcards som omfattar 52 låtar – en låt för varje vecka under 2015.

 – Jag satt fast i skrivandet och behövde någon slags kontrakt med världen på att jag skulle fortsätta. Det kändes som det där jag sa om att göra armhävningar när saker blir lite mörka. I det här fallet var det lite samma grej, jag satt fast och tog mig igenom det genom att ge mig själv en smäll på käften.

Du har jobbat med en producent för första gången på den nya skivan, hur har det varit?

–  Det var väldigt jobbigt. Jag har alltid varit ett kontrollfreak. Det var därför jag gick över från att spela i band till att sitta med en bandspelare på mitt rum. Då behövde jag inte kompromissa med någon, jag har försökt jobba med producenter förr men den här gången visste jag att jag behövde få lite ny inspiration. Jag satt och bet mig i tungan under hela inspelningsperioden, men jag var tvungen att släppa på kontrollen annars skulle det bara ha blivit en grådaskig kompromiss.

De största namnen inom svenskt musikliv berättar om sina karriärer från starten till idag

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

The Hellacopters, Entombed och Imperial State Electric. Nicke Andersson har haft fingrarna i många av rockens syltburkar och hjälpt Sverige att sättas på kartan som en metal-stormakt.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Hör honom i ett långt samtal om sina 30 år i musikens tjänst.

När de började dj:a ihop var det i en branch full av snubbar, men Rebecca & Fiona lät ingen bestämma vad de skulle göra och erövrade världen som bästisar och dj-duo. Men nu satsar de på livemusik.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Rebecca och Fiona hade båda musikintresset med sig när de år 2007 träffades på en fest och snabbt blev bästa vänner. 

– Vi hade så kul ihop från första stund och tänkte att om vi kan få göra nåt tillsammans så blir livet väldigt roligt. Rebecca jobbade på Cafe Opera då och vi tyckte deras dj:s var rätt dåliga och tänkte att det där kan vi typ göra själva. Så vi testade.

2010 slog de igenom med singeln Luminary Ones och egen doku-serie på SVT där de såväl drack champagne som promotade socialism. Sedan dess har de turnerat världen över och uppträtt på några av världens största dansmusikfestivaler, där de headlinat tillsammans med namn som Tiesto och Steve Angello. 

Men under 2016 har Rebecca & Fiona återlanserats som popgrupp. Istället för att leverera dj-set bakom mixerbord står de nu på scenen med mickar i handen, uppbackade av full livesättning. 

– Det är en frigörelse! Och förstås otroligt kul att ha ett band. Tidigare har det ofta bara varit vi två och en turnéledare som åkt runt, nu är vi 8-10 pers! säger de.

Men momentet med att pilla på mixern och lägga på skivor försvinner. Hur känns det? 

– Det momentet fanns typ inte om jag ska vara ärlig, man gör typ inget när man dj:ar. Eller jo man sätter ihop det i takt.

– Det är ju därför alla har sånadär awkward armar, för man vet inte vad man ska göra med dem.