Avsnitt 251 Efter att Jesus blivit korsfäst glömdes han bort av de flesta judarna. Men en del av Jesus anhängare fortsatte att tro att han var Guds utsände Messias. De var övertygade om att Jesus hade uppstått från döden och tagits upp till Gud i himlen. Snart skulle han komma tillbaka till jorden och bli världens frälsare. De första anhängarna i den första församlingen i Jerusalem var judar (som Jesus) och de ansåg inte alls att de hade skapat en ny religion. De levde som judar och följde de judiska lagarna och reglerna.

Runt om i romarriket levde grupper av judar. Till dem reste Jesus efterföljare, exempelvis Petrus och Paulus. På vissa ställen lyckades de övertyga människor om att Jesus var Messias varefter det bildades olika kristna församlingar. De som ansåg att Jesus var Messias började säga Jesus Messias. I romarriket vid den här tiden var grekiskan de lärdas språk (ungefär som engelskans funktion idag), och ordet Messias heter Christós på grekiska. Snart började man säga Jesus Christós - Jesus Kristus - och i samband med det började församlingsmedlemmarna kalla sig för kristna. Till en början förföljdes de kristna, men med tidens gång blev fler och fler romare kristna, även en stor del av överklassen. Detta innebar att det inte längre var möjligt att fortsätta med förföljelserna. År 313 förklarade kejsar Konstantin kristendomen som laglig. Nu behövde de kristna inte längre samlas i hemlighet, utan kunde verka öppet. Detta fick som följd att kristendomen på kort tid spreds ännu mer och att massor av kyrkor byggdes över hela romarriket.

Senare, under 380-talet, blev kristendomen statsreligion i hela det romerska riket. I samband med det blev kristendomen den enda tillåtna religionen. Nu blev biskopen i Rom kyrkans ledare. Han kom senare att kallas för påve.

År 395 delades det romerska riket i det Västromerska och det Östromerska riket. Tack för att du/ni lyssnade på avsnittet. Vill ni stödja podden ekonomisk swisha ett valfritt bidrag till 0733586143. Detta är naturligtvis helt frivilligt. Vill ni kontakta mig: [email protected].

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Kristendom https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Tidig_kristendom https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Apostlag%C3%A4rningarna https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Apostel https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Paulus

Avsnitt 250 Jesus är kristendomens centralgestalt och upphovsman. Kristendomen som religion uppstod dock efter att Jesus hade dött. Jesus var själv jude, men ville förändra delar av judendomen och framförallt sättet som människorna i Judeen och Galileen där han levde bemötte varandra.

Vid den tiden - för omkring två tusen år sedan - vandrade Jesus omkring och predikade om Gudsriket. Ett av hans viktigaste budskap var att även fattiga och förtryckta fick tillhöra detta rike. Det fanns judar som trodde att han var den Messias som de väntade på. Men de flesta blev besvikna på Jesus när han inte ville göra uppror mot romarna. När Jesus var drygt 30 år greps han av den lokala ordningsmakten och dömdes som en upprorsman till döden och blev korsfäst (korsfästning var en vanlig avrättningsmetod i romarriket).

För en troende kristen är Jesus Guds utsände son och människornas frälsare. Man kallar honom ofta Jesus Kristus; Kristus är grekiska och betyder "den utvalde" som är en översättning av begreppet Messias.

Jesus födelse högtidlighålls vid jul. Vår tideräkning utgår från en tidigare antagen tidpunkt för Jesus födelse. I själva verket föddes han antagligen några år "före Kristus".

Den kristna påsken firas till minne av Jesus lidande, död och återuppståndelse.

Ett stort tack för att du/ni lyssnade på avsnittet. Vill du stödja podden ekonomiskt swisha ett valfritt bidrag till 0733586143. Detta är helt frivilligt och jag är glad bara ni lyssnar på podden. Vill ni kontakta mig: [email protected]

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Jesus https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Saligprisningarna https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Jesu_f%C3%B6relse https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Bergspredikan https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Saligprisningarna https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Den_barmh%C3%A4rtige_samariern

Avsnitt: 249 Moa Martinson är en Sveriges mest älskade och lästa författare och den enda kvinnan i 1930-talets våg av proletärmodernister.

Moa Martinson föddes 1890 av modern Kristina Swartz, en ogift 19-årig piga och sedermera fabriksarbeterska i Norrköping. Barndomen var brokig med boenden i olika fosterhem. När Moa Martinson var i sexårsåldern gifte modern om sig med trädgårdsarbetaren Alfred Karlsson. Familjen blev statare och flyttade ofta, hennes skolgång blev därefter. Om uppväxten har hon skrivit i den självbiografiska Mia-trilogin, Mor gifter sig, 1936, Kyrkbröllop, 1938, och Kungens rosor, 1939.

Moa Martinson utbildade sig till kallskänka men flyttade 1910 till torpet Johannesdal i Sorunda, Södermanland, när hon blev gravid. Under åren 1910–1916 fick hon fem söner med grundläggaren Karl Johansson: Olof, Tore, Erik, Knut och Manfred. Mannen missbrukade alkohol och var tidvis arbetslös, så hon fick uppbåda all sin uppfinningsrikedom för att kunna försörja sin familj. Den 18 november 1922 började hon att under signaturen ”Helga” eller ”H.J” medarbeta på den syndikalistiska dagstidningen Arbetarens kvinnosida ”Kvinnan och hemmet”, redigerad av Ottar, Elise Ottesen-Jensen, som också blev hennes nära vän.

År 1924 skrev Moa Martinson sin första roman, Pigmamma: roman ur arbetarkvinnornas värld. Den refuserades som bok, men gick som följetong vintern 1928 i anarkisttidningen Brand, där hon börjat skriva i april 1925. Vid denna tidpunkt drabbades hon av en fruktansvärd förlust när hennes två yngsta barn, Knut och Manfred, drunknade. Det blev i den syndikalistiska arbetarpressen hon gjorde sina första hetlevrade debattinlägg i kvinnofrågan och det var där hon debuterade som skönlitterär författare. Moa hade börjat skriva redan i 12-årsåldern och 1922 fick hon sin första insändare publicerad i tidningen Arbetaren under signaturen H.J. (Helga Johansson). Martinsons kanske mest kända verk är den självbiografiska trilogin om Mia: Mor gifter sig, Kyrkbröllop och Kungens rosor. Romansviten bygger delvis på följetongen Pigmamma som hon skrev 1928-29 för den anarkistiska tidningen Brand. I böckerna berättar hon osentimentalt om händelser i Norrköping runt sekelskiftet. Hennes stil var spontan och nyckfull, och hennes böcker kännetecknas av humor och socialt patos. Ett återkommande tema i hennes böcker är vänskap mellan kvinnor. Martinson kom redan i unga år att engagera sig i SAC och var bl a aktiv i Nynäshamns LS. Genom hela hennes författarskap porträtteras starka arbetarkvinnor som kämpar för en bättre tillvaro. Martinsons författardebut skedde relativt sent. Romanen Kvinnor och äppelträd gavs ut först 1933, då hon var 43 år. Samma år utkom två andra kända verk som tillsammans med Martinsons kom att gå under epitetet statarlitteratur: Jan Fridegårds debut En natt i juli och Ivar Lo-Johanssons God natt, jord. Till viss del var det dessa författares förtjänst att statarsystemet slutligen avskaffades 1945, sedan deras böcker skildrat de svåra sociala förhållanden som rådde bland statarna och väckt den avgörande debatten. Som mest populär var Martinson under 1940- och 50-talen, då hennes böcker utkom i billighetsutgåvor på Folket i Bilds förlag. Massupplagor på över 100 000 exemplar förekom. Sedan dess har hennes popularitet sjunkit, men hon hör alltjämt till de ständigt lästa och som skildrare av det tidiga 1900-talets proletära Sverige är hon omistlig. Kritiker har ofta framhållit kompositionella brister i hennes författarskap och man har skyllt henne för att vältra sig i smuts och misär. Jättetack för att du/ni lyssnade på avsnittet. Vill du stödja podden så swisha ett valfritt bidrag till: 0733586143. Detta är naturligtvis helt frivilligt. Vill du kontakta mig: [email protected]. Än en gång ett stort tack

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Moa_Martinson https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Torpet_Johannesdal https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Lokal_samorganisation https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Arbetarlitteratur

Avsnitt 246  Clara Josephine Eissner föddes i byn Wiederau i Sachsen i Tyskland den 5 juli 1857. Hennes pappa Gottfried var skollärare i byn. Hennes franska mamma Josephine Vitale, var en aktiv feminist och arbetarklasskämpe, så Clara växte upp med både feminismen och klasstänkandet. Förtrycket utifrån kön och klass formade hela hennes person. När Clara var i tidiga tonåren flyttade familjen till Leipzig, där hon tack vare sin mammas kontakter fick chansen att gå på en skola som tog emot flickor för högre utbildning. Skolan leddes av kvinnorättsaktivisten Auguste Schmidt. 21 år gammal, 1878, gick Clara med i Socialdemokratiska partiet. Hon var också aktiv i Arbetarnas Bildningsförbund. Under en studiecirkel där träffade hon den ukrainska revolutionären Ossip Zetkin. Men vid den här tiden införde rikskansler Otto von Bismarck en lag mot socialdemokratin; mot möten, fackföreningar och radikala tidskrifter. Clara fick i praktiken yrkesförbud, och hon flyttade omkring på tillfälliga guvernantsjobb innan hon 1882 flyttade med Ossip till Paris.  I Paris levde Clara och Ossip tillsammans, men de gifte sig inte. Däremot tog Clara hans efternamn. Där föddes sönerna Maxim och Kostja. . I början av 1889, medan de arbetade med förberedelser inför Andra Internationalens kongress, dog Ossip. 1890 togs anti-socialistlagarna i Tyskland bort. Då reste Clara Zetkin tillbaka till Tyskland med sina söner och bosatte sig i Stuttgart. Hon började jobba som redaktör för partiets kvinnotidskrift Die Gleichheit (Jämlikhet). Hon skrev bland annat om lika lön, rösträtt för kvinnor, prostitution, samhällelig barnomsorg samt rätt till skilsmässa och abort. Arbetarkvinnors ekonomiska oberoende var grundläggande och hon ansåg att familjen måste upphöra som ekonomisk enhet om kvinnors frigörelse någonsin skulle kunna uppnås. Clara Zetkin blev en av de mest framträdande kvinnorna i den socialistiska rörelsen i Europa. 1907 tog hon initiativ till den första internationella socialistiska kvinnokonferensen. Den hölls i Stuttgart i Tyskland, och där krävde hon att alla socialistpartier skulle kämpa för kvinnors rösträtt. 1910 valdes hon till ordförande i Internationella Socialistiska kvinnoförbundet. Det var då hon föreslog att de skulle införa en internationell kvinnodag. Clara Zetkin var också med och arrangerade den internationella socialistiska kvinnokonferensen för fred som hölls i Bern i Schweiz 26-29 mars 1915, mitt under första världskriget. Eftersom det Tyska socialdemokratiska partiet stödde kriget gick Clara Zetkin ur partiet. Istället gick hon senare med i Spartacusförbundet, som hade grundats av Claras nära vänner Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht. Då förlorade Clara samtidigt sitt jobb som redaktör för den socialdemokratiska kvinnotidningen. 1932 blev Clara Zetkin, i egenskap av den äldsta ledamoten, den tyska riksdagens ålderspresident. Trots att hon var allvarligt sjuk, så svag att hon nästan inte kunde gå och levde under dödshot, höll hon då ett tal om hur viktigt det var att gå samman i kamp mot växande fascism och nazism. Men året därpå tog Nationalsocialisten Adolf Hitler makten och utestängde kommunistpartiet KDP från riksdagen. Nazisterna brände Clara Zetkins skrifter. Clara Zetkin flydde till Sovjet. Där dog hon i Arkhangelskoye, nära Moskva den 20 juli samma år, 1933, 75 år gammal. Ett stort tack för att du/ni lyssnade på avsnittet. Vill ni stödja podden ekonomiskt swisha ett valfritt belopp till 0733586143. Detta är naturligtvis helt frivilligt. Vill ni kontakta mig: [email protected]

 https://sv.wikipedia.org/wiki/Clara_Zetkin https://sv.wikipedia.org/wiki/Internationella_kvinnodagen https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Branden_i_Triangle_Shirtwaist-fabriken https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Socialistlagen

Avsnitt: 245 Suezkrisen är en benämning på den väpnade konflikt som uppstod 1956 efter att Egyptens president Nasser lät nationalisera Suezkanalen. Storbritannien, Frankrike och Israel gick omedelbart till angrepp, men tvingades dra sig tillbaka efter påtryckningar från de båda supermakterna USA och Sovjetunionen. 1952 störtades det egyptiska kungadömet i en militärkupp av Gamal Abdel Nasser. Nasser genomförde omfattande reformer och nationaliserade delar av industrin. 1956 förklarade Nasser att även Suezkanalen - som ägts av Storbritannien och Frankrike sedan den byggdes 1869 - skulle nationaliseras. Anledningen till detta var att Nasser var i behov av pengar då han hade planer på att bygga Assuandammen på Nilen - en damm som syftade till att förhindra översvämningar och att producera el. Förstatligandet av Suezkanalen väckte stark oro hos Storbritannien och Frankrike eftersom det gav Egypten kontrollen över all sjötrafik till och från Europa. Storbritannien och Frankrike beslutade därför att ingripa mot Egypten. I ett hemligt avtal med Israel kom man överens om att Israel skulle anfalla Egypten med svepskälet att förhindra en egyptisk invasion. Samtidigt skulle de gamla kolonialmakterna ockupera kanalen med en förevändning om att separera de stridande från varandra och samtidigt hålla transportleden öppen för trafik.

Efter att Israel gått till anfall mot Egypten, och Storbritannien och Frankrike bombat egyptiska baser och påbörjat invasionen av Suezkanalen, fick konflikten plötsligt en oväntad vändning efter att Storbritanniens och Frankrikes dubbelspel och samarbete med Israel hade avslöjats under ett FN-möte. Det hela ledde dessutom till att Sovjetunionen fick oväntat stöd av USA i sina krav på att invasionen omedelbart skulle avbrytas. För första gången under kalla kriget stod nu Sovjetunionen och USA eniga i FN:s säkerhetsråd. Därmed var Storbritannien, Frankrike och Israel tvungna att följa de nya stormakternas vilja och backa.

Händelsen visade tydligt att de gamla europeiska kolonialmakterna hade förlorat sin maktposition och att det nu var USA och Sovjetunionen som bestämde spelreglerna i världspolitiken.

Tack för att du/ni lyssnade på avsnittet. Vill ni stödja podden ekonomiskt Swisha till 0733586143. Vill ni ha kontakt. [email protected] https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Suezkrisen https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Suezkanalen https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Gamal_Abdel_Nasser

Avsnitt: 244 Axel von Fersen (1755-1810) var greve, riksmarskalk och nära vän till Frankrikes drottning Marie Antoinette. Von Fersen blev 1778 överste i det svenska förbandet i fransk tjänst, Royal Suédois, och deltog senare i nordamerikanska frihetskriget på amerikansk sida.

Rykten, troligen sanna, utpekade honom som Marie-Antoinettes älskare. Under franska revolutionen organiserade han det franska kungaparets flyktförsök i juni 1791 då emellertid kungaparet blev igenkända i Varennes och fördes tillbaka till fångenskapen i Paris. Gustav III, som hade rest ned till Aachen för att ta emot dem, fick besviken åka hem. År 1799 återvänder Axel von Fersen till Sverige. Han blir en av rikets herrar, utnämnd till kansler för Uppsala universitet och riksmarskalk. Han har då levt större delen av sitt liv utomlands. Efter avsättningen av Gustav VI Adolf 1809 ser Axel helst att den avsatte kungens son prins Gustav blir utsedd till tronarvinge. Istället väljs en dansk prins. Den nyvalde arvprinsen Karl August blir snabbt populär. Men prinsens hälsa vacklar och under en resa i Skåne drabbas han av ett slaganfall, faller av sin häst och dör.

I Stockholm råder sorg och upprorsstämning den 20 juni 1810, när prinsens lik anländer till Stockholm. Ett felaktigt rykte har spridits och fått fäste: Att gustavianerna, med Axel och hans syster Sophie von Fersen i spetsen, låtit förgifta prinsen. Axel åker i sin galavagn framför likvagnen, som är smutsig och trasig efter den långa färden. Axels fina vagn sticker stockholmarna i ögonen och snart attackeras den. En utdragen misshandel börjar. Den slutar med att Axel von Fersen slås ihjäl, på Riddarhustorget mitt i Stockholm. Sedan skändas kroppen och kläderna slits sönder. En tids senare rentvås Axel von Fersen och får en högtidlig begravningsceremoni i Stockholm. Tack för att du/ni lyssnade på detta spännande avsnitt. Vill ni kontakta mig: [email protected]. Vill ni stödja podden ekonomiskt swisha ett valfritt bidrag till 0733586143. Detta är naturligtvis helt frivilligt. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Axel_von_Fersen https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Gustav_III:s_italienska_resa https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Ludvig_XVI_av_Frankrike https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Flykten_till_Varennesä https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Fersenska_mordet

Avsnitt: 243 Sagan "Frun med fiskefjällen" är skriven av den svenska författaren Anna Walhenberg (1858-1933) och handlar om Fru Katrina som också kallas av hennes grannskap för Snåla frun. Detta för att hon trots stor rikedom är girig och fodrande gentemot andra människor i hennes närhet. En dag då hon är på väg att driva in pengar från en urfattig gammal fiskare så finner hon honom död och utmärgald. Katrina verkar oberörd av dödsfallet men drabbas plötsligt av en förbannelse. Hon märker att fiskfjäll fastnar i hennes händer efter att hon vidrört den döda fiskaren. Inte nog med det så sprider sig den klibbiga fiskfjällen både till hennes övriga kropp och till hennes boning där fjällen fastnar överallt. Eftersom de också fastnar hos andra människor så skyr grannskapet Fru Katrina som pesten. Hon var illa ansedd tidigare på grund av sin girighet men det blir ännu värre nu. Fru Katrina isolerar sig och förlorar allt hon äger och blir snart fattig. Flera år efter förbannelsens uppkomst knackar det på dörren under en hiskeligt höstoväder. Trots stor tvekan öppnar Fru Katrina dörren och där stod en ung drypande våt kvinna och vill komma in i stugan för att stanna över natten för att vila och torka och eventuellt få något i sig i magen. Fru Katrina tvekar men flickan bedyrar att det inte är någon fara och kliver in. Flickan är en vanderska som har vandrat ända bort från det Heliga landet där hon hämtat en flaska vatten från den Heliga floden Jordan som hon ska använda till att bota hennes lame make. Efter ett tag märker Fru Katrina att förbannelsen med fiskfjällen inte biter på den unga flickan utan hon kan både äta hennes mat, sova i hennes stuga och bära hennes kläder medans flickans egna kläder torkar. Kommer detta hjälpa Fru Katrina att bli av med förbannelsen för gott? Det får ni veta om ni lyssnar vidare på sagan. Tack för att du/ni lyssnade på avsnittet och vill ni stödja podden så swischa ett valfritt bidrag till 0733586143. Detta är naturligtvis helt frivilligt. Vill du kontakta mig: [email protected]

Avsnitt: 242 Karin Boye (1900-1941) är en av Sveriges mest omtyckta poeter, men hon är även känd för sina romaner och noveller. Hennes mest kända dikt ”Javisst, gör det ont när knoppar brister…” är en klassiker vid högstadiets och gymnasiets skolavslutningar, och den dystopiska samhällsskildringen Kallocain (1940) hittar ständigt nya läsare. Efter en välbärgad uppväxt i Göteborg och under sina studier vid Uppsala Universitet, debuterade hon 1932 med diktsamlinge Moln. Även om Boye skrev poesi på traditionell vers så är hennes författarskap ändå modernistiskt med samhällskritiska inslag och teman präglade av vilja till uppbrott, förändring och frihetslängtan. Boye var aktiv medlem av den socialistiska tidskriften Clartés redaktion och engagerad i kvinnors rättigheter. Samtidigt är hennes författarskap starkt format av kristendom och psykoanalys. Under sex år var Boye gift med statistikern Leif Björk, men under slutet av sitt liv levde hon som lesbisk, i en relation med tysk judiska Margot Hanel. Detta trots att det på den tiden varq förbjudet enligt svensk lag. Boye tog sitt liv vid 41 års ålder genom en överdos av sömntabletter . I detta avsnitt får man en inblick i Boyes liv och tankar, hennes mest kända alster som dikterna "Visst gör det ont när knoppar brister", "I rörelse","Till dig" och det utopiska romanen Kallocain. Tack för att ni /du lyssnade på avsnittet. Vill ni stödja podden ekonomiskt swischa ett valfritt bidrag till 0733586143. Detta är helt frivilligt. Vill ni komma i kontakt med mig:[email protected] https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Karin_Boye https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Ja_visst_g%C3%B6r_det_ont https://sv.m.wikipedia.org/wiki/I_r%C3%B6relse https://www.karinboye.se/verk/dikter/dikter/i-rorelse.shtml https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Kallocain https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Margot_Hanel https://www.karinboye.se/verk/dikter/dikter/till-dig.shtml