Detta avsnitt kan på ett sätt ses som hälften så bra som alla andra avsnitt, eller dubbelt så bra. Som vanligt är det perspektivet som styr

Mats gör det som hör till kutymen innan man ger sig av på turné; redogör för innertakets kvalitet.

Får man inte säga mustasch längre?

Mats är i vanlig ordning fast i sina sänghalmsreferenser och låter inte Kim stå utanför. Dessutom väldigt mycket svammel. Ett drömavsnitt.

Mats är ett pastamonster som älskar att ligga i gräset och sola. Fast du behöver se det. Det behöver du inte.

Får man ta numret med sig in i himlen undrar vi.

Dagens avsnitt har ett namn som inte överensstämmer med verkligheten

Börjar bli svårare och svårare att förklara svammel i ett podcastavsnitt på ett nytt sätt. Men Mats har ändrat sina tankemönster igen, och vi dissonansar, eller discodansar. Eller hur var det nu?

Vi pratar fobier, och Mats söker fortsatt med ljus och lykta efter personer som delar hans fobi för köttsår

SÄLJES. Alltså Bakgavellyften. Mats låter fantasin skena gällande Kims nya inköp och vi pratar om helt onödiga saker också. Som giftemål och sånt.