Avsnittet består denna gång av två delar. Vi tar först en liten summering av Tuska Festival innan vi går in på dagens ämne. Det handlar om artister som sminkar sig eller använder masker. Vad är anledningen till detta fenomen och är det något som ökat på senare år? Vi djupdyker i några band som drivit detta extra långt . Några exakta svar är svåra att finna och biland kanske man bara ska acceptera att saker uppstår utan något djupare syfte.

Väl hemkomna från Download Festival i England kände vi att det var läge att diskutera festivaler. Vi tar förstås avstamp därifrån men jobbar oss vidare i ämnet. Hur ska hårdrocksfestivaler vara relevanta i framtiden? Hur ska man både förnya sig men ändå hålla kvar vid sitt ursprungliga koncept? Frågorna är många och lämnar mycket att fundera kring. Vi ger måhända inga svar men försöker ändå analysera utifrån vår horisont. 

Vad kännetecknar ett bandnamn? Hur länge är det relevant att behålla namnet? Dessa frågor och annat runt samma ämne avhandlar vi i dagens avsnitt. Likaså om det finns vissa artister som är oumbärliga för sitt band. Och vi tar ett grepp på huruvida en trummis är lättare att byta än en sångare. Filosofiska frågor men på ett lättsamt vis.

Idag tar vi greppet om ett av hårdrockens största namn. Iron Maiden har under dryga 50 år skapat historia. Få band har betytt så mycket för så många. Från den trevande starten i nordöstra London till världens största arenor har man hela tiden brutit ny mark utan att släppa sina ideal. Bandet har varit stilbildande och en inspiration för otaliga artister. Men man har aldrig släppt kontakten med sina fans, man har aldrig glömt sitt ursprung och den unika kombinationen av världsstjärnor och mannen på gatan skänker aktning till ett av hårdrockens mest respekterade band.

Hårdrocken kan vara konservativ. Den absoluta majoriteten av artister är män. Varför är det så, och behöver det vara så? Vi tar ett helhetsgrepp kring frågan och diskuterar fenomenet. Vi lyfter historiska exempel på kvinnliga band som gjort avtryck och analyserar vilka som finns idag. Ett outtömligt ämne förstås men icke desto mindre intressant.

I dagens avsnitt tar MetalGeezers Podcast ett nytt steg. Från och med nu kommer podden oftast att ledas av två personer. Genom detta kommer strukturen att förändras i de avsnitt där vi är två. Det blir mycket i form av samtal och diskussioner. Självfallet är grunden för podden likadan och ämnena som avhandlas desamma. Nu kör vi!

För några år sedan gjorde jag ett avsnitt om döda rockstjärnor. Fokus låg på de jag själv sett på konsert. Med åren blir raden tyvärr längre. Därför kände jag att det var dags att göra en uppdaterad version av avsnittet. Fortfarande med de artister som var med förra gången men nu också med flera namn. Således inget avsnitt i dur men ändå en betraktelse av tidens gång och livets förgänglighet. 

Först kom chocken, sedan förvirringen. Vad var det som hände? Sedan tystnad under lång tid, innan allt hände på en gång. Ny låt, ny video och framför allt ny sångerska. Lauren Hart tar över efter Alissa White-Gluz i Arch Enemy. Jag gör en betraktelse över det som skett och vad vi kan vänta från ett av mina absoluta favoritband.

Det är trevligare att hissa än att dissa. Något som även jag instämmer i. Men ibland måste man få lätta lite på trycket och faktiskt lufta sina åsikter. Sagt och gjort. Detta avsnitt är ett undantag från den vanliga normen då det avhandlar några av de band som jag anser vara överskattade. Men ett undantag kan förstås också bli en regel, så man vet aldrig om det kommer fler avsnitt i detta tema framöver, för det finns fler artister än de som nämns här.

Nytt år, nya listor. Jag har tidigare gjort djupdykningar i olika tidsepoker. Åttiotalet var inget undantag. Den här gången har jag valt att fokusera enbart på ett antal utvalda plattor från ett visst årtal och hylla dem. Startpunkten blir år1980. Ett år då mycket bra hårdrock släpptes.