Knappt någon kan ha missat att spridning av PFAS orsakat allvarliga problem och givit upphov till omfattande rättsprocesser.

PFAS, även kallade högfluorerade ämnen, är en grupp om tusentals syntetiskt framställda kemiska ämnen som alla är mycket svårnedbrytbara och därför tenderar att bli kvar i miljön och i människors kroppar under mycket lång tid när de väl hamnat där. Samtidigt har PFAS-ämnen en rad eftertraktade egenskaper och har använts eller används för bland annat impregnering och rengöring, i färger och även i kosmetika. Mest uppmärksammat är kanske användningen i brandskum för att bekämpa vätskebränder vilket lett till väldigt stora utsläpp av PFAS i anslutning till flygplatser där man övat med sådant skum. På flera platser har det via grundvattnet orsakat höga PFAS-halter i dricksvatten vilket i sin tur lett till höga PFAS-halter hos människor som druckit vattnet samt stora kostnader för vattenrening och sanering.

Gäst i avsnittet är Johanna Chamberlain, universitetslektor och docent i civilrätt vid Uppsala universitet, som nyligen kommit ut med boken ”Föroreningsskador: Särskilt om PFAS-skadestånd i svensk rätt” (Norstedts Juridik 2025).

Tillsammans med Johanna diskuterar vi bland annat vad som i skadeståndsrättslig mening utgör en skada där det gäller PFAS och andra miljö- och hälsoskadliga ämnen, vilka skador som är ersättningsgilla, svårigheter med att visa orsakssamband mellan ett ämne och en skada, samt hur preskription fungerar i detta sammanhang. Vi pratar också om relationen mellan olika regelverk, särskilt den allmänna skadeståndsrätten, miljöbalkens regler om miljöskadestånd, samt kraven på avhjälpande av föroreningsskador i miljöbalkens 10 kapitel.

För att komma i kontakt med oss som gör podcasten kan ni skicka ett mail till [email protected]

Varför tar miljöprövning så lång tid? Det är en fråga som har ställts i många sammanhang de senaste åren, ofta kopplat till argument om att Sveriges miljöprövningar är ett problem för den gröna omställningen och en konkurrensnackdel för industrin. Tidsåtgången för miljöprövningar har också analyserats i flera utredningar, inte minst av Miljöprövningsutredningen i betänkandet ”Om prövning och omprövning

– en del av den gröna omställningen” SOU 2022:33 och av Miljötillståndsutredningen i ”En ny samordnad miljöbedömnings- och tillståndsprövningsprocess” SOU 2024:98.

En viktig slutsats har varit att miljöprövningen i Sverige generellt inte är mer tidskrävande än i våra grannländer, även om exakta jämförelser är svåra att göra eftersom processerna är olika utformade. Något som har identifierats som ett problem är däremot att ett mindre antal tillståndsprocesser tar avsevärt mycket längre tid än genomsnittet.

För att bättre förstå vad som tar tid - och ibland särskilt lång tid - i miljöprövningar har Miljön och juridiken-poddens Aron Westholm tillsammans med Björn Rönnerstrand, docent i statsvetenskap och verksam vid SOM-institutet vid Göteborgs universitet detaljstuderat ett urval av tillståndsärenden. I rapporten ”Var tar tiden vägen? - Faktorer som påverkar tiden i tillståndsprocesser för miljöfarlig verksamhet”, framtagen på uppdrag av Naturvårdsverket med finansiering från Tillväxtverket i samarbete med Accelerationskontoret, presenterar de resultaten av sin studie som kombinerar kvantitativ analys av en stor mängd ärenden med intervjuer av handläggare.

Avsnitt 20 av Miljön och juridiken ägnar vi åt att rapporten. Utöver att en presentation av själva undersökningen diskuteras vilka slutsatser som kan dras, vilka ytterligare undersökningar som vore önskvärda, samt vilka lärdomar som bör finnas med i det påbörjade arbetet med att reformera den svenska miljöprövningen.

Gäst i avsnittet är rapportens medförfattare Björn Rönnerstrand.

För att komma i kontakt med oss som gör podcasten kan ni skicka ett mail till [email protected]

Sedan 1 januari 2025 gäller krav på utsortering och separat insamling av textilavfall. Redan efter ett halvår beslutade regeringen om undantag från kravet med anledning av problem vid hanteringen av textilavfall. Förutom att visa på utmaningar kopplade till just textilavfall illustrerar detta hur svårt det kan vara att få till en effektiv och tydlig reglering av avfall – och inte minst av vad som ska anses vara avfall.

Det här avsnittet av ”Miljön och juridiken” ägnar vi åt rättsliga frågor kopplade till avfallsbegreppet och avfallshantering. Med utgångspunkt i de problem som den nya regleringen av textilavfall givit upphov till diskuterar vi bland annat vad som är eller bör betraktas som avfall, vilka syften avfallsregleringen har och varför det lätt uppstår konflikter mellan intresset av att skydda människor och miljö från avfallets negativa effekter och önskan att sluta kretslopp och främja en cirkulär ekonomi.

Vår gäst den här gången, Oskar Johansson, är biträdande universitetslektor vid Luleå tekniska universitet och har forskat om juridiken kring avfall i olika sammanhang. Han har bland annat skrivit en doktorsavhandling med titeln ”Waste or Resource – The Function of Waste Law in a Circular Economy”.

För att komma i kontakt med oss som gör podcasten kan ni skicka ett mail till [email protected]

Sommaren 2023 tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att ”lämna förslag på hur tillståndsprövningen enligt miljöbalken kan förenklas och förkortas genom att göra prövningen mer flexibel, effektiv och förutsebar.” Syftet var att säkra näringslivets konkurrenskraft, öka investeringsviljan och främja en effektiv industriell klimatomställning som bidrar till att klimat- och miljömålen nås.

Efter ungefär ett och ett halvt års arbete presenterade i januari i år (2025) Miljötillståndsutredningen sitt betänkande ”En ny samordnad miljöbedömnings- och tillståndsprövningsprocess” (SOU 2024:98). Betänkandet, som är på över 2000 sidor, innehåller förslag på omvälvande förändringar av systemet för att pröva tillåtligheten av och fastställa villkor för miljöpåverkande verksamheter.

I avsnittet diskuterar vi dels den problembeskrivning som utredningen bygger på, dvs att prövningen av miljöpåverkade verksamheter tar för långt tid och att utfallet är svårförutsebart, dels för- och nackdelar med några av de viktigaste förslagen från utredningen. Till dessa hör att slå samman och senarelägga de samråd som idag ingår i en miljöprövning liksom att inrätta en ny miljöprövningsmyndighet som ska ersätta miljöprövningsdelegationerna och mark- och miljödomstolarnas roll som första prövningsinstans. Ett ytterligare viktigt förslag som diskuteras är förändringar av tillstånds rättskraft, det vill säga vad i ett tillstånd som blir bindande för verksamhetsutövaren, myndigheter och andra som påverkas.

Till vår hjälp har vi den här gången Jan Darpö, professor emeritus i miljörätt vid Uppsala universitet. Jan har publicerat ett stort antal artiklar och rapporter om olika aspekter av den svenska miljöprövningen, ofta med utblickar mot våra grannländer.

För att komma i kontakt med oss som gör podcasten kan ni skicka ett mail till [email protected]

Vi ägnar det 17:e avsnittet av Miljön och juridiken åt EU:s så kallade taxonomiförordning, eller förordning (EU) 2020/852 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar som den heter mer formellt. I taxonomiförordningen och tillhörande delegerade förordningar fastställs kriterier för att avgöra om en ekonomisk verksamhet ska anses vara miljömässigt hållbar. Det blir i sin tur avgörande för om en investering i verksamheten kan kallas hållbar. Syftet är att på ett strukturerat sätt styra investeringar mot hållbara verksamheter. Men att förstå hur den här rättsliga regelringen ska fungera i praktiken, hur den påverkar företag och investerare och vilken betydelse de regelförenklingar som just nu behandlas inom EU kommer att få är inte enkelt. Till vår hjälp har vi Malou Larsson Klevhill, biträdande professor i rättsvetenskap vid Luleå tekniska universitet och universitetslektor vid Uppsala universitet. Malou forskar om finansmarknadsreglering och har även erfarenhet av att arbeta mer praktiskt med finansiell reglering som ämnesråd vid Finansdepartementet.

Taxonomiförordningen diskuteras ofta tillsammans med EU:s direktiv om företagens hållbarhetsrapportering, kallat CSRD och direktivet om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet, CSDDD. Vi fokuserar i avsnittet på taxonomin men sätter också in den i en större kontext. Inte minst är det relevant eftersom alla dessa rättsakter är föremål för omförhandling utifrån EU kommissionens så kallade omnibusförslag som syftar till att förenkla arbetet med hållbarhetsrapportering och minska företagens regelbörda. Men vilka effekterna faktiskt blir tycks vara långt ifrån givet.

För att komma i kontakt med oss som gör podcasten kan ni skicka ett mail till [email protected]

Det 16:e avsnittet av Miljön och juridiken ägnar vi åt det som brukar kallas den ryska skuggflottan, alltså fartyg som transporterar olja från ryska hamnar och som på olika sätt kringgår pristaket på rysk olja som är tänkt att minska intäkterna till den ryska statskassan och därmed finansieringen av Rysslands krig mot Ukraina. Fartygen har ofta oklara ägarförhållanden, är registrerade i länder med öppna fartygsregister, så kallat bekvämlighetsflagg, och är vanligen äldre och i sämre skick än andra tankfartyg. De är också ofta inbegripna i aktiviteter som medför ökade miljörisker samtidigt som de kan sakna en fungerande försäkring för att täcka kostnaderna vid en oljeskada. I flera uppmärksammade fall på senare tid har kommunikationskablar på Östersjöns botten skadats och det finns misstankar om att det gjorts medvetet av fartyg med inofficiella kopplingar till Ryssland.

I avsnittet diskuterar vi begreppet skuggflotta och vad kuststaterna kring Östersjön, särskilt Sverige, kan göra för att motverka de miljörisker som de här fartygen medför. Hur skiljer sig förutsättningarna mellan olika havsområden, särskilt territorialhavet och den så kallade ekonomiska zonen? Vi pratar också om möjligheterna att ingripa mot fartyg som misstänks utföra sabotage mot kablar på havsbotten. Till vår hjälp har vi Said Mahmoudi, professor emeritus i folkrätt vid Stockholms universitet som ägnat en stor del av sin forskargärning åt havsrättsliga frågor med koppling till såväl miljöskydd som internationell säkerhet.

För att komma i kontakt med oss som gör podcasten kan ni skicka ett mail till [email protected]

Välkommen till det 15:e avsnittet av Miljön och juridiken där vi diskuterar (om)prövningen av vattenkraftbranschens miljötillstånd.

En omprövning av vattenkraftens tillstånd – som ur miljöperspektiv ofta är en första prövning eftersom miljöhänsyn spelade lite eller ingen roll när många äldre tillstånd beslutades – påbörjades 2022 och beräknas pågå flera decennier. Syftet är att ge branschen ”moderna miljötillstånd” och därmed skapa förutsättningar för att Sverige på sikt ska kunna efterleva EU:s ramvattendirektiv.

Vid utformningen av prövningsprocessen var det ett tydligt fokus på att fullt ut utnyttja de möjligheter EU-rätten ger till undantag och lägre krav för att minimera påverkan på elproduktionen och vattenkraftens bidrag till reglering av elsystemet. Omprövningsprocessen har emellertid pausats för att ytterligare se över balansen mellan å ena sidan vattenkraftens elproduktion och å andra sidan förutsättningarna för de arter och ekosystem som påverkas av vattenkraftsanläggningar. I augusti 2024 remitterades förlag på författningsändringar för att ytterligare minska omprövningarnas påverkan på elsystemet.

I det här avsnittet gästas vi av Henrik Josefsson, universitetslektor vid Uppsala universitet, som forskar bland annat om vattenkraftens miljöreglering. Med Henriks hjälp försöker vi få klarhet i hur de normer och undantag som föreskrivs i ramvattendirektivet påverkar förutsättningarna för vattenkraften. Hur samspelar vattenförvaltningen, med dess beslut om klassificering av vattenförekomster, miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram med de tillståndsbeslut som miljödomstolarna ska fatta för enskilda vattenkraftsverksamheter? Och hur kommer det övergripande målet om att inte minska kraftproduktionen med mer än maximalt 1,5 TWh in i processen?

I maj 2022 la Klimaträttsutredningen fram sitt slutbetänkande ”Rätt för klimatet SOU 2022:21”. Utredningen tillsates i slutet av 2019 när Anders Danielsson förordnades som särskild utredare med uppdrag att se över relevant lagstiftning i syfte att ge det klimatpolitiska ramverket genomslag och förbättra förutsättningarna för att nå Sveriges klimatmål.

I detta avsnitt gästas vi av Anders Danielsson för att diskutera utredningen, dess slutsatser och vad som hittills kommit ut av den. Utöver klimaträttsutredare har Anders en mycket gedigen erfarenhet från statlig förvaltning med uppdrag bland annat som chef för Säpo och Migrationsverket och som landshövding.

Vi pratar, bland mycket annat, om hur man i utredningen resonerade kring förutsättningarna för att ge klimatperspektivet större genomslag i miljöbalken. Även om utredningen kom fram till att det finns ett begränsat utrymme för detta lämnade man förslag på en förändrad platsvalsregel med större vikt för klimatperspektiv. Därutöver föreslogs bland annat regelförenklingar för starkströmsledningar och ändringar i plan- och bygglagen för att skapa förutsättningar för en effektivare användning av befintlig transportinfrastruktur samt främja kollekt resande.

Vi tar också upp frågor som hur miljörättens logik och utformning fungerar i en sådan process som klimatomställningen innebär, vilken roll EU-rätten spelar och hur olika typer av styrning används för olika miljöpolitisk mål.

För att komma i kontakt med oss som gör podcasten kan ni skicka ett mail till [email protected]

Havsbaserad vindkraft spelar enligt många bedömare en viktig roll i att möta Sveriges ökande elbehov. Samtidigt är etableringen av vindkraftparker utmanande från ett rättsligt perspektiv, inte minst när det sker till havs. I den nyligen presenterade propositionen om energipolitikens långsiktiga inriktning (prop. 2023/24:105) talas om ett behov av åtgärder för att förbättra förutsättningarna för en effektiv utbyggnad av vindkraft.

Mot denna bakgrund är temat för det trettonde avsnittet av Miljön och juridiken de rättsliga förutsättningarna för havsbaserad vindkraft med särskilt fokus på förhållandet mellan planering och tillståndsprövning. Till vår hjälp har vi Emma Sjöberg som idag arbetar med vindkraft i den privata sektorn men som också har lång erfarenhet av arbete med miljöjuridiska frågor i regeringskansliet.

Trots såväl statlig havsplanering som kommunal planering av kustzonen tycks förutsebarheten för den som vill etablera havsbaserad energiproduktion vara låg vad gäller möjligheten att få olika nödvändiga tillstånd och hur olika intressen kommer att vägas mot varandra i de nödvändiga prövningarna. Varför är det så? Skulle planeringen kunna bidra till större tydlighet och bättre hantera en del av de intressekonflikter som idag gör att projekt för havsbaserad vindkraft ofta präglas av en hög grad av osäkerhet under mångåriga prövningsprocesser?

För att komma i kontakt med oss som gör podcasten kan ni skicka ett mail till [email protected]

I slutet av oktober 2023 kom Mark- och miljööverdomstolens (MÖD) dom i det så kallade Ragn-Sells målet. Bakgrunden var att ett bolag inom Ragn-Sellskoncernen utvecklat en process för att återvinna fosfor ur aska och ett annat bolag i samma koncern ansökt om att få starta en anläggning för tillämpning av processen på främst askor från förbränt avloppsslam. Mark- och miljödomstolen konstaterade att Naturvårdsverket bidragit med miljontals kronor för att underlätta etablering av tekniken, som kan förbättra hushållningen och medföra minskade utsläpp av växthusgaser. Men något tillstånd kunde enligt domstolen inte ges eftersom verksamhetens utsläpp av processvatten skulle innebära ett tillskott av koppar, arsenik, zink och kvicksilver som skulle försämra den ekologiska och kemiska statusen och äventyra möjligheten att uppnå god status avseende särskilda förorenande ämnen. Detta även om utsläppen kunde anses innebära ett tillskott av försumbar betydelse till vattenförekomsten.

Domen gav ny kraft till debatten om ramvattendirektivets effekter för olika samhällsintressen, däribland möjligheten att genomföra viktiga hållbarhetssatsningar. Efter överklagande kom MÖD istället till slutsatsen att tillstånd kunde ges och menade bland annat att det finns ett ganska stort utrymme för att tillåta verksamheter som innebär påfrestningar för arbetet med att förbättra vattenmiljön eller rent av gör det svårare att uppnå rätt kvalitet.

I avsnittet diskuterar vi hur ramvattendirektivet hanterar motstående intressen, vad den tolkning EU domstolen gjort innebär för logiken i regleringen av vattenmiljön, och inte minst hur MÖDs uttalanden i Ragn-Sells målet kan förstås och vad de innebär för balansen mellan olika intressen i en svensk kontext.

Vill ni komma i kontakt med oss som gör podden nås vi bäst på: [email protected]