Det var tio år sedan Naturpodden startade på museet Biotopia i Uppsala och drygt ett år sedan den flyttade över till Natursidan. I det här avsnittet gör Emil en djupdykning i poddens historia med Daniel Schrire och Maria Brant på Biotopia, Johanna Sköld som varit programledare tidigare och Erik Hansson som är redaktör för Natursidan.

Det är en kylig novemberdag i Uppsala och mörkret har försökt lägga sig över staden. Men det pågår en ljusfestival med olika ljusbaserade konstverk som håller emot. Inne på Biotopia – det mysiga lilla biologimuseumet som fungerar lite som ett naturum mitt i staden – är det fullt med aktivitet som vanligt. Just den här kvällen ska det firas att det var här, i en ”dammig källarlokal med äggkartonger på väggarna” som Naturpodden startade för tio år sedan.

Då, precis som nu, är det Emil V Nilsson som är motorn i projektet, men han hade god hjälp av Daniel Schrire, Johanna Sköld och Maria Brandt på Biotopia under poddens första 86 avsnitt. Under fyra års tid åkte de runt och upplevde naturen, framför allt i Uppland, men ibland även längre avstickare ut i landet. Därefter blev det fyra års paus för Emil V Nilsson innan Naturpodden återuppstod på Natursidan. Nu har det blivit över 50 avsnitt på drygt ett år.

Men tillbaka i Biotopia denna novemberkväll spelades det in en livesänd podd inför publik för att fira dessa tio år med Naturpodden. På den lilla scenen fanns förutom Emil även Daniel, Johanna, Maria och så jag, som nu har lyxen att få ha en av landets främsta podcasts om naturen på Natursidan.

Kvällen började med en återblick till poddens första avsnitt 2015 om fisken harr i Bredforsen, där Emil och Daniel med vadarbyxor och parabolmikrofoner följde Upplandsstiftelsens elfiske i Dalälven (lyssna här). Fortum hade byggt ett kraftverk där och sänkt vattenflödet och då ville Upplandsstiftelsen ta reda på om fisken harr finns kvar, minns Daniel Schrire.

– Vi letade och letade först efter er på Upplandsstiftelsen, men er hittade vi till slut. Sen letade vi harr, men det hittade vi inte den dagen. Men vi fick ju en bild dagen efter. Så det löste sig till slut.

Johanna Sköld delade med sig av ett starkt minne från poddens tidiga dagar: När hon kröp in i ett tält på en noga utvald plats och fick höra hur tjädrarna kom inflygande på kvällen (lyssna här).
– Det var magiskt! Inflyget är det jag minns starkast. De låter som drakar som välter träd när de flyger in. Och sen ligger man där i gömslet och sover i några timmar, och sen börjar spelet i den ljusa vårmorgonen. Det är som att tjädrarna svävar när de fajtas. Det ser nästan magnetiskt ut. Det är som att de sitter ihop, fast ändå inte på något sätt. Det är ett jättestarkt minne.

Maria Brant jobbade som guide på Stora Karlsö och berättade om ett särskilt minne med ett speciellt ljudlandskap – när sillgrisslornas ungar försöker hitta sina föräldrar (lyssna här).
– Varje år kring midsommar ungefär så är det en väldigt speciell ljudupplevelse där. Det är en rätt öronbedövande kör av de här fåglarna som ropar på varandra. Det är nämligen så att föräldrarna kallar på sina ungar från vattnet. Och de här små ungarna, som inte kan flyga ens, de står uppe på klipphyllorna. Det kan vara 20 meter upp och så ska de bara hoppa ner och landa på sin fettkudde på magen, som en airbag. Jag tycker det där är oerhört fascinerande att de kan hitta varann i den röran av röster. Så småningom kommer ungen hitta sin pappa och simma iväg med honom.

Efter 86 avsnitt under Biotopias flagg gick Emil vidare till nya uppgifter i livet och Naturpodden lades ned. Men hösten 2024 hörde han av sig till mig och undrade om inte Naturpodden kunde återuppstå på Natursidan. Det var ju ett fantastiskt erbjudande och sedan dess har han spottat ur sig nästan ett avsnitt i veckan (förutom en halvt påtvingad semester i somras).

På scen passade jag på att fråga Emil varför han bestämde sig för att återuppta Naturpodden.

– En viktig grej som jag har tänkt på, det är valet 2026. Det känns väldigt viktigt att försöka föra upp naturen. För om jag ska vara ärlig så tycker jag att riksdagspolitikerna har stoppat den i en osynlighetssäck, som Erik Westholm kallade det. Vi vet ju att skogsbruk och jordbruk är skit för den biologiska mångfalden, men vi pratar inte om det tillräckligt.

Under det här dryga året har du gjort många intressanta intervjuer och kunnat gå riktigt på djupet i olika ämnen. Är det några särskilda samtal som du minns?

– Jag tycker att det har blivit en bra blandning. Jag tycker till exempel att avsnittet med Torbjörn Ebenhard blev väldigt bra. Han har jobbat med bland annat FNs konvention om biologisk mångfald och med den här internationella panelen för biologisk mångfald (IPBES). Han är oerhört kunnig. Men nu är han emeritus – akademisk pensionär. Så han säger vad han tycker och han är otroligt besviken på utvecklingen. Det är inte lätt att försöka rädda den biologiska mångfalden när samhället har riggat nästan alla system på att man ska tjäna pengar.

Ett annat avsnitt som Emil är särskilt nöjd med är när han följde med Sebastian Kirppu till en riktigt fin gammal skog.
– Det var två timmars inspelning och jag vill verkligen fortsätta spela in ute. Det ger en extra touch, säger Emil och kommer på ett till avsnitt:
– När jag käkar surmört med Stefan Sundström! Det är en jäkla skön gubbe. Det är kul att pratar med honom också, för han är jävligt kunnig och inläst, men han leker att han är den där tjommen som inte kan så mycket.

Naturpodden är beroende av stöd och gåvor från allmänheten (se nedan). Emil berättade att det nu är över 300 personer som skänkt bidrag och det ger åtminstone en viss inkomst. Det visar också att det finns många som bryr sig. Emil påpekar att vi egentligen är en klar majoritet och att vi borde fokusera på att prata med de som går att nå.

– Peter Kullgren kommer ju inte gå att omvända. Han är som han är. Det är bara att skita i de gubbarna. Men det finns en väldigt stor möjlighet med majoriteten av människor i Sverige. Om man tittar på opinionsundersökningarna så ser man att människor är vettiga. Det är bara det att det finns väldigt starka intressen som vill någonting annat. Och de får mer än bidrag från 300 personer på Swish.

Lyssna på programmen här på Natursidan eller i en app på en smartphone. Några kända alternativ är Apple Podcaster eller Spotify. När du laddat hem programmet söker du efter podcastens namn i podcastprogrammet.

Skänk ett bidrag till Naturpodden via Swish: 1235567870 eller från Norge med Vipps: +46705586526 (märk gärna bidraget med ”podd”).
Kontakta Emil V Nilsson.