Naturpodden – Natursidan

I det här avsnittet pratar Emil med Erik Hansson om framtiden för Naturpodden, bokprojekt, riksdagsvalet och naturengagemang. Vi bollar idéer om vad som är viktigt för att kunna komma vidare för att rädda Sveriges sargade natur.

Det är mycket nu. Därför pratar jag med Erik Hansson om engagemang och vad vi aktiva naturälskare behöver göra framöver. När vi tillsammans återstartade Naturpodden för två år sedan ville jag, kanske naivt men med ett ädelt mål, få upp biologisk mångfald på den politiska agendan. Vi får se vad riksdagsvalet leder till för regering, men det blev inte den solklara majoritet för naturen som många av oss hade hoppats på.

– Du har lyft jättemånga vettiga röster i Naturpodden som kan inspirera andra. Det är bland det finaste man kan tänka sig. Vi hade säkert en dröm om att kunna påverka riksdagsvalet men det är nog att hoppas på lite mycket. Kanske har vi i alla fall inspirerat andra, reflekterar Erik.

Natursidan och Naturpodden är kanaler för mycket som inte lyfts fram i stora nyhetsmedier samtidigt som medialandskapet i Sverige blivit allt mer komplicerat. Public service aktar sig för ämnen som kan anses kontroversiella bland högröstade högerprofiler samtidigt som våra största dagstidningar har en borgerlig färg (ja, även DN). Många viktiga frågor får inte utrymme i dessa kanaler. Samtidigt väcks frågor kring vad som är god journalistik:

– Det blir lite för enkla spelregler när medierna ständigt har med två röster. Det blir så ojämnt när en ideell inventerare på den ena sidan ställs mot en mångmiljardindustri med en enorm budget. Det ger helt andra möjligheter till att påverka och uttrycka sig. Frågan är varför man har två röster när det kan handla om självklara fakta. Där brister det ibland när det gäller naturen i media, menar Erik.

Det kommer att krävas mycket ideellt arbete för naturen framöver. Och att arbeta politiskt för naturen måste inte innebära att man engagerar sig i ett politiskt parti. Det är även konstruktivt att driva sakfrågor inom föreningar som Naturskyddsföreningen. Ett annat sätt för den som har ekonomiska möjligheter är att köpa mark där man gynnar naturen, men det finns många vägar till förändring.

– Du och jag har möjlighet att nå ut med podd och på olika webbplatser. Vi föreläser ju också och har våra plattformar för att påverka. Folk har fler möjligheter än de kanske inser. Många har en trädgård där man kan göra lite insatser, man kan höra av sig till politiker, skicka in medborgarförslag eller liknande. Gå med i föreningar. Jag tycker inte man ska lämna över ansvaret helt på individer, för det är de som har mest makt som har huvudansvaret, men jag tycker att man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Vi har alla ett ansvar, filosoferar Erik.

Skänk ett bidrag till Naturpodden via Swish: 1235567870 eller från Norge med Vipps: +46705586526 (märk gärna bidraget med ”podd”).
Kontakta Emil V Nilsson.

Lyssna på programmen här på Natursidan eller i en app på en smartphone. Några kända alternativ är Apple Podcaster eller Spotify. När du laddat hem programmet söker du efter podcastens namn i podcastprogrammet.

• Alla avsnitt av Naturpodden hos Natursidan

Karin Ahrné från SLU Artdatabanken berättar under ett besök till Rävbacken för Emil varför allt fler dagfjärilar blivit rödlistade. Hon har även med sig sin son Juno Wallén Ahrné, fältbiolog och engagerad i naturrestaurering.

Karin Ahrné på SLU Artdatabanken har lett arbetet med den senaste rödlistningen av fjärilar. Så hur går det för dagfjärilarna i Sverige?

– Nu är det en större andel av dagfjärilarna som är rödlistade och det har alltså gått sämre för dem på senare tid, förklarar Karin.

Utvecklingen har varit negativ sedan den första rödlistan för fjärilar offentliggjordes år 2000, och nu har kunskapen ökat om takten på minskningen hos flera arter. I den senaste rödlistan är 38 procent av dagfjärilarna rödlistade och flera arter har gått från att betraktas som livskraftiga till att hamna i hotkategorin sårbar – vilket i praktiken betyder att de nu är utrotningshotade i Sverige.

Har ni använt någon ny kunskap i den senaste rödlistan?

– Det som är nytt är att vi fått dataunderlag från Svensk Dagfjärilsövervakning. Det är en volontärbaserad övervakning av dagfjärilar i Sverige som har pågått från 2010. Nu har vi tittat på minskningstakten, storleken på minskningen, och då visar det sig att en del arter minskar väldigt mycket, berättar Karin.

Rödlistan baserar sig på olika kriterier för att bedöma risken för att en art dör ut, och för den nationella rödlistan så gäller utdöendet Sverige. För dagfjärilarna är det flera som bedömts som hotade på grund av det som kallas A-kriteriet, medan mer sällsynta arter rödlistas på B, C eller D-kriteriet. E-kriteriet är en specialare där man gjort en sårbarhetsanalys för arten, det är bara gjort för sälen vikare i Sverige.

Vad innebär A-kriteriet på rödlistan?

– Om en art minskar med mer än 15 procent under den tid som bedöms, och det är tre generationer eller tio år. Så älgen blir rödlistad för att den minskat med mer än 15 procent trots att vi vet att det beror på reglerad jakt. B-kriteriet används för arter med fragmenterade eller fluktuerande populationer, C-kriteriet för arter med få individer som minskar medan D-kriteriet gäller för arter där det finns väldigt få individer, säger Karin.

I Danmark har det gått ännu sämre för dagfjärilarna än i Sverige. På bara 26 år har utbredningen av sällsynta arter minskat med 72 procent. Där finns det mindre lämpliga miljöer och en större del av landmiljöerna är uppodlade än i Sverige. Men även i Sverige är många blomrika naturområden borta, bara fyra procent av naturbetesmarken och några promille finns kvar av ängarna. Ytan av all naturbetesmark i landet är ungefär lika stor som ytan gräsmattor.

Kommer dagfjärilarna att minska lika mycket i Sverige som i Danmark snart?

– Senast jag tittade så var 45 procent av dagfjärilarna rödlistade i Danmark. De ligger lite före oss i utdöende. Risken är väl att delar av södra Sverige börjar likna Danmark. Flera av arterna som är rödlistade på grund av den nya informationen från Svensk Dagfjärilsövervakning minskar mer i söder än i norr, berättar Karin.

Skänk ett bidrag till Naturpodden via Swish: 1235567870 eller från Norge med Vipps: +46705586526 (märk gärna bidraget med ”podd”).
Kontakta Emil V Nilsson.

Lyssna på programmen här på Natursidan eller i en app på en smartphone. Några kända alternativ är Apple Podcaster eller Spotify. När du laddat hem programmet söker du efter podcastens namn i podcastprogrammet.

• Alla avsnitt av Naturpodden hos Natursidan

Vi lever i den riktiga svenska skogens sista dagar. Skogsbruket har fördärvat vårt land så till den milda grad att det bästa vore att bara låta den vara, menar Jon Andersson. Han jobbar för Skydda Skogen och pratade med Emil vid Fjällsjöälvens strand i somras.

Jon Andersson jobbar på Skydda Skogen och är väldigt duktig på skogshistoria. Han arbetar även med webbsidan Skogsmonitor som är en karttjänst för att hitta till de sista oskyddade naturskogarna. Under festivalen Dagar och nätter för skogen pratade Jon Andersson med Emil om hur skogsbruket förstört skogarna i tre fronter som svept över landet.

Hur har det som en gång var urskogsliknande natur förstörts av skogsbruk i Skandinavien?

– Egentligen kan man kalla det tre fronter. Här i norra Sverige så gick man först igenom skogen med dimensionsavverkning. Då fälldes de största trädet, det var jätteträd med en diametrar på 70–80 centimeter i brösthöjd som man gjorde skeppsmaster av. Från 1800-talets början och framåt kom blädningsepoken [blädning är en form av hyggesfritt skogsbruk] igång där man tog väsentligt mindre träd, men fortfarande riktade man in sig mot de grövsta träden som fanns kvar. I början av 1900-talet upptäckte skogsbruket att man hade huggit sönder skogarna. Det blev klen återväxt. Då bestämde de sig för att ställa om till kalhyggesbruk, där man då plockar bort alla träd, vilket gör att man får en väldigt snabb återväxt genom att man sätter förädlade plantor. Men då blir det inte längre skog som växer upp utan plantager.

Vad är det för typ av natur vi har förlorat när de här tre olika vågorna har successivt har svept över landet?

– Det vi förlorade först var ju naturligtvis jätteträden och väldigt mycket av den döda veden. Skogen var ju fylld utav grå skog, alltså döda träd som legat sedan de gamla urskogarna fanns. De var otroligt mycket ved som bars hem i byarna. Sedan när blädningen kom igång, då förlorades mycket av variationen i skogen. När man plockar bort träd successivt så förlorar man skiktning, så skogarna blev glesare, de blev torrare, de blev ljusare. När man då kommer fram till kalhyggesbruket blir det bara stubbar kvar. Det är ju något som skogslandskapet inte har sett tidigare. Lite kort kan man säga att de två första huggningstyperna hade en betydligt mildare påverkan på skogsekosystemet än vad kalhyggesbruket har idag.

Fältbiologerna brukade säga att staten inte kan se skogen för alla träd. Ligger det något i att diskussionen mest handlar om levande träd, inte skogens alla arter? För de flesta arter som finns i skogen är knutna till döda träd.

– Ja, det är absolut på det sättet. Jobbar du med skogsbruk, då är ju inte de döda träden intressanta. Man kan återgenerera hur mycket levande träd som helst och kalla det en skog, men i slutändan så kommer inte de arter som trivs i skogsmiljöer att kunna leva där. Det tror jag är den stora krocken mellan det biologiska sättet att se skogen och de som jobbar med skogsbruk. Sedan kan vi naturligtvis inte utarma skogsekosystemet totalt utan att det även kommer att påverka ekonomin för skogsbruket också. Så jag tycker naturligtvis att vi måste skydda mer skogar och bedriva ett mycket försiktigare skogsbruk än vad vi gör idag.

Men hur ska vi göra framåt nu då? Hur går det att lösa det här på något sätt?

– Jag tror att skogsbruket skulle behöva kylas ner under en period och man skulle behöva titta igenom skogslandskapet ordentligt och se vart man har de skyddsvärda skogarna och sen skydda de här skogarna från avverkning så att de får finnas kvar.

Och det är väl egentligen det krav som EU ställer på Sverige, att vi ska veta vart de skyddsvärda skogarna finns?

– Ja, framförallt ska vi inte förstöra skogar med höga naturvärden. Det får vi inte göra då. Men idag har vi ingen tillsynsmyndighet. Skogsstyrelsen är på papper en tillsynsmyndighet som ska se till att det inte det begås misstag inom skogsbruket när det gäller naturvärden, men i verkligheten så huggs det mängder med skogar med höga naturvärden och det vet alla som jobbar med det här. Och sen behöver man inventera de här skogarna och se vilka som har riktigt höga naturvärden, vilka har lite lägre naturvärden och vilka kanske skulle man kunna restaurera så att man kan uppnå höga naturvärden i de skogarna.

Skänk ett bidrag till Naturpodden via Swish: 1235567870 eller från Norge med Vipps: +46705586526 (märk gärna bidraget med ”podd”).
Kontakta Emil V Nilsson.

Lyssna på programmen här på Natursidan eller i en app på en smartphone. Några kända alternativ är Apple Podcaster eller Spotify. När du laddat hem programmet söker du efter podcastens namn i podcastprogrammet.

• Alla avsnitt av Naturpodden hos Natursidan

Emil har pratat med Regan McEnroe som är Fältbiologernas ordförande, men också Östersjön och strömmingens kanske främsta förkämpe. I den här podden hör du varför strömmingen trivs bättre i Rigabukten och hur svenska staten har duckat för sitt ansvar över Östersjön.

Vi tar en buss ut till Blockhornsudden längst sydöst på Djurgården, Stockholm. Med utsikt över Lilla Värtan har vi en bit av Östersjön framför oss. Vårt innanhav är dagens huvudperson, tillsammans med Regan McEnroe som är Fältbiologernas ordförande och en person som gjort Östersjöns miljöutmaning till sin. Regans biologiska intresse väcktes av hajar när hon bodde i New York, men idag fokuserar hon mer på strömming.

Så hur mår Östersjön idag?

– Situationen är pissdålig, det är jättedåligt och det suger. Och det är inte att försöka vara flippig som jag säger så utan vi har ett hav som är bland de mest övergödda i hela världen. Sju av tio av de största döda zonerna som finns över hela planeten finns i Östersjön. Vi har enorma problem med överfiske. Och vi har också problem med PFAS och rester av DDT och andra evighetskemikalier, säger Regan.

Jag har frågat flera andra biologer om Östersjön har kollapsat som ekosystem. Vad är din åsikt i frågan?

– Jag skulle inte säga att ekosystemet har kollapsat, men jag skulle säga att många viktiga populationer, många olika kretslopp har kollapsat. Så den är kanske i en långsammare kollaps. Jag tänker inte att det är rättvisande att säga att allting är dött, för då kan vi skita i det. Men om vi tänker på olika viktiga fiskebestånd, strömmingen, torsken, våra kustnära rovfiskar, då har vi beståndskollaps och då blir det trofiska kaskadeffekter. Vi har ju också de syrefria bottnarna, där sker det varken cirkulation av kol, syre eller olika salter. Så den är i kollaps, men det är inte möjligt att säga att ett helt ekosystem har kollapsat tills att det verkligen har gjort det. Och jag skulle inte säga att vi är där riktigt än.

Varför fiskas det fortfarande så mycket strömming i Östersjön?

– Det mesta av den svenska fångsten av strömming går inte till humankonsumtion. Det blir fiskmjöl och fiskolja i danska fiskmjölsfabriker som säljs bland annat till norska laxodlingar och till uppfödning av kyckling, gris och mink. Så ja, du som konsument behöver kika på vart din fisk kommer ifrån. Odlad norsk lax skulle jag inte köpa, säger Regan efter ett tag.

Skänk ett bidrag till Naturpodden via Swish: 1235567870 eller från Norge med Vipps: +46705586526 (märk gärna bidraget med ”podd”).
Kontakta Emil V Nilsson.

Lyssna på programmen här på Natursidan eller i en app på en smartphone. Några kända alternativ är Apple Podcaster eller Spotify. När du laddat hem programmet söker du efter podcastens namn i podcastprogrammet.

• Alla avsnitt av Naturpodden hos Natursidan

Vi är många naturälskare som hoppas att Tidöregeringens nedmontering av naturvården stoppas efter valet. Men Socialdemokraterna har drivit en nästan lika naturfientlig linje. Därför återsänder Naturpodden nu en kortversion av intervjun med Annie Ross från i våras, den sista av tre intervjuer med politiker som sänds under sommaren.

Naturvård handlar om att hoppas på framtiden. Men det finns en elefant i naturvårdspolitiken och den stavas Socialdemokraterna. Deras skogspolitik är många gånger lika katastrofal som Tidöpartiernas. Men det finns hopp. När det gäller sossarna så är hoppet som lyser klarast för mig Annie Ross, ordförande för den socialdemokratiska föreningen Reformisterna.

Jag träffade Annie Ross på Sveavägen i Stockholm för att fråga om det går att väcka naturälskares röst inför valet i september, inte minst genom de ideella föreningar som har naturen som spelfält.

– Jag tycker det är en jätteviktig fråga som handlar om politisk mobilisering och organisering. Det spelar väldigt stor roll vad det socialdemokratiska partiet driver. Och det är därför som vi i Reformisterna valt att organisera oss parlamentariskt och inom socialdemokratin. Men jag tror också att vi behöver vara en del av en bredare miljörörelse. Men jag tror också att miljörörelsen måste – om jag får idka lite självkritik – ställa mycket tydligare krav på våra förtroendevalda.

Idag anses sjukvården vara den viktigaste frågan för medborgare i Sverige. Naturfrågor, frågor kring biologisk mångfald, naturrestaureringsförordningen till exempel, pratas det väldigt lite om inför valet. Finns det en rädsla bland naturengagerade för att våga vara politiska?

– Jag tror du säger något jätteviktigt där. Att ta politisk ställning betyder inte att man måste ta politisk ställning för något parti. Men alla våra folkvalda är ju representanter och ska liksom representera oss. Där har man ett ansvar, men jag tycker att väldigt sällan som man utkräver det ansvaret från våra folkvalda.

Hur ser du på konventionen om biologisk mångfald eller EU:s olika direktiv och förordningar, som art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet? Det är ju det regelverket som ligger till grund för många domstolsbeslut som går emot skogsindustrins avverkningsanmälningar till exempel.

– Ja, det är ju också det vi har lagen till för att skydda det som inte alltid har ett eget ekonomiskt värde, men som har ett jättestort värde för oss gemensamt. Det är därför vi har lagstiftningar och konventioner för att skydda det gemensamma. På samma sätt som vi har konventioner för att skydda barns rättigheter, för barn är också skyddslösa och behöver också lagar och konventioner som skyddar dem.

Men det är ovanligt att man använder lagarna för att skydda oss från regeringen.

– Ja, det är det, och det är egentligen en auktoritär utveckling. För naturligtvis så kan man ju använda en stat och lagstiftning för att också montera ner demokrati. Så jag tycker det är otroligt viktigt att man sätter det på agendan, vad som faktiskt också står på spel här i det här valet, både kring naturfrågorna, men också bredare ur ett demokratiperspektiv. För det här är ju ett sätt där man hela tiden urholkar människors rättigheter att faktiskt stå upp för sin yttrandefrihet för sina gemensamma resurser.

Skänk ett bidrag till Naturpodden via Swish: 1235567870 eller från Norge med Vipps: +46705586526 (märk gärna bidraget med ”podd”).
Kontakta Emil V Nilsson.

Lyssna på programmen här på Natursidan eller i en app på en smartphone. Några kända alternativ är Apple Podcaster eller Spotify. När du laddat hem programmet söker du efter podcastens namn i podcastprogrammet.

• Alla avsnitt av Naturpodden hos Natursidan

Tidöregeringens nedmontering av naturvården saknar motstycke i Sveriges moderna historia. Naturpodden återsänder därför komprimerade intervjuer med politiker inför riksdagsvalet. I det här avsnittet hör du Andrea Andersson-Tay från Vänsterpartiet berätta om hur miljömålsberedningens arbete förstördes av Kristdemokraternas representant.

Andrea Andersson-Tay är politiker och sitter i riksdagen för Vänsterpartiet. Hon var ledamot i den miljömålsberedning som skulle förena Sveriges miljömål med kraven från EU och FN om att skydda minst 30 procent av vår natur till 2030. Tyvärr saboterades arbetet av en ledamot från Kristdemokraterna och därför blev det förslag som lades fram till regeringen en blek kopia av vad det hade kunnat bli.

På senare tid har Tidöregeringen lagt fram propositioner som innebär en kraftig nedmontering av naturvården i Sverige, där Liberalernas en gång så höga svansföring i dessa frågor körts över av resten av regeringen, inte minst genom Kristdemokraternas Peter Kullgren.

– Det blev uppenbart i arbetet med naturrestaureringslagen, där Romina Pourmokhtari först sa att den var bra och sedan så gick Sverige och röstade emot lagen. Där blev det en tydlig konflikt mellan henne och landsbygdsministern Peter Kullgren, förklarar Andrea.

Det är Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari som varit ansvarig för miljömålsberedningen som Andrea satt med i och det är Peter Kullgren som ansvarat för skogsutredningen. Samtidigt så är den biologiska mångfalden hotad i Sverige och nuvarande industriella jord- och skogsbruk är de största bakomliggande orsakerna till det. EU:s lagstiftning har blivit allt tydligare med att de sista resterna av kontinuitetsskog i Sverige måste skyddas:

– Under vårt arbetes gång så har naturrestaureringslagen trätt i kraft. Där ser man ett stort överlapp mellan EU:s naturtyp Västlig taiga och begreppet naturskog. I praktiken innebär de samma sak och att de här skogarna behöver skyddas, och naturrestaureringslagen är en lag som vi måste följa, berättar Andrea.

Samtidigt så har företrädare för Kristdemokraterna så väl som Moderaterna upprepat märkliga idéer om att det skulle vara skogsbruket som skapat den biologiska mångfalden som finns i skogen.

– Det är framför allt kristdemokraternas ledamot, Carl-Wiktor Swensson, där det varit väldigt tydligt att han haft en tät kontakt med skogsindustrin. Det har han varit väldigt tydlig med, så det har inte varit någon hemlighet. Jag vet inte om det varit fråga om ett spel från deras sida, men det har varit mycket diskussioner utan att vi landat i konkreta beslut. Samtidigt har både skogsindustrin och Cal-Wiktor Swensson varit ute i media och kritiserat utredningens arbete, samtidigt som han tagit jättestort utrymme i beredningens arbete. Sedan ströks en massa viktiga förslag precis på slutet, berättar Andrea.

Så i slutändan var det Kristdemokraterna som fick nästan helt och hållet som de ville med miljömålsberedningen. Och även nu senast med Skogspropositionen.

Den sittande regeringen har varit en fullkomlig katastrof för naturen i Sverige. Det är något som väljare bör beakta i riksdagsvalet nu i september.

Skänk ett bidrag till Naturpodden via Swish: 1235567870 eller från Norge med Vipps: +46705586526 (märk gärna bidraget med ”podd”).
Kontakta Emil V Nilsson.

Lyssna på programmen här på Natursidan eller i en app på en smartphone. Några kända alternativ är Apple Podcaster eller Spotify. När du laddat hem programmet söker du efter podcastens namn i podcastprogrammet.

• Alla avsnitt av Naturpodden hos Natursidan

Idag kokar ilskan bland naturintresserade. Tidöregeringens nedmontering av naturvården saknar motstycke i Sveriges moderna historia. Naturpodden återsänder därför komprimerade intervjuer med politiker och först ut är Rebecka le Moine från Miljöpartiet.

Hur kan vi producera maten vi behöver och virke till byggnader utan att fullständigt ödelägga vår natur? Det är frågor som Rebecka le Moine funderar mycket på. Hon är talesperson för biologisk mångfald och djurrätt för Miljöpartiet och Emil spelade in ett samtal på hennes kontor på riksdagen den 5 december 2024.

Du har varit med och arrangerat ett seminarium om hyggesfritt skogsbruk tillsammans med Moderaterna, hur gick det?

– De deltog glatt och flitigt i det här arbetet! Jag tror att det finns öppningar i andra partier också. Hoppet och drivkraften för detta är att många skogsägare själva efterfrågar hyggesfritt, säger Rebecka.

Behöver det även finnas ett tryck från allmänheten för att skogsbruket ska förändras till något mer hållbart än det kalhyggesbruk som dominerar stort idag?

– Jag tror det är viktigt att det kommer från olika håll, så att det inte blir att ju mer du håller med mig som miljöpartist desto mer förlorar du som moderat. Den känslan gör att man är fastlåst i olika positioner. Det är helt nödvändigt för att förflytta skogsfrågan och förändra skogspolitiken i Sverige, menar Rebecka.

I kulturlandskapet är katastrofen för naturen likt den i skogen eftersom det är själva markanvändningen som är problemet, men det skulle också kunna bli lösningen eftersom igenväxning är det största hotet mot biologisk mångfald där.

– Problemet är att det inte är någon lönsamhet att tala om med naturbete eller slåtter. Det är knappast så att man tar till lien för att bli rik… Men man gör det för att det är kul. Idag är det Naturskyddsföreningen och hembygdsföreningar som står för en stor del av slåttern på ängsmarker i landet. Det skulle behövas mer ekonomiska incitament för all naturvård. Vi behöver vända trenderna – från att vi har fått mindre betande djur i landskapet till att vi får en investeringsvilja så att fler gårdar etablerar sig igen, inte minst för att lyfta det småskaliga jordbruket, säger Rebecka.

Om vi bröt upp den konstgjorda indelningen mellan skog och jordbruksmark kanske fler djur kan göra mer naturvårdsnytta, inte minst hästar.

– Verkligen, så var det ju inte ens för 70 år sedan. Brynen är så viktiga för insekter och fåglar. Vi behöver få till mer skogsbete. Idag har vi svårt att få tillräckligt stora ytor som betas för att många arter ska kunna överleva. Jag har motionerat om att få tillbaka visenterna, som skulle kunna bli ett extra inslag av störning i våra ekosystem. Stora vilda betande djur är inte bara viktigt för biologisk mångfald utan även en häftig upplevelse för människor.

Skänk ett bidrag till Naturpodden via Swish: 1235567870 eller från Norge med Vipps: +46705586526 (märk gärna bidraget med ”podd”).
Kontakta Emil V Nilsson.

Lyssna på programmen här på Natursidan eller i en app på en smartphone. Några kända alternativ är Apple Podcaster eller Spotify. När du laddat hem programmet söker du efter podcastens namn i podcastprogrammet.

• Alla avsnitt av Naturpodden hos Natursidan

Svensk skogspolitik har inte ändrats på decennier på grund av Socialdemokraterna och Centerpartiet. Svängdörrar mellan politiska positioner och lobbyism har dessutom suddat ut gränserna mellan den demokratiska och den ekonomiska makten, något som fortsatt i Tidöregeringen. Emil har pratat med forskaren Ida Wallin som är en av medförfattarna till rapporten "Makten över skogen".

Jag träffar Ida Wallin i Hågadalen-Nåstens naturreservat som ligger i Uppsalas utkant. Hon är skoglig doktor och jägmästare med det politiska spelet kring skogen som arbetsfält. I sin forskning fokuserar hon på beslutsfattande kring skogen i alla dess former.

Den svenska skogsbruksmodellen har prioriterat de ekonomiska och produktionsinriktade aspekterna av skogsbruket framför andra värden, vilket har skapat en kris för den biologiska mångfalden i våra skogar. I rapporten som undersöker tidsperioden 2014–2022 är det framför allt två politiska partier som har utövat makt över skogen:

– Socialdemokraterna har haft positioner inom politiken som har gett dem stort inflytande, och Centerpartiet som har varit bra på att sätta sina frågor högt upp på agendan. De har styrt narrativet om vad skog är för något, förklarar Ida.

Det var 1993 som nuvarande skogsvårdslag slogs fast. Där bestämdes att produktionsmål och miljömål ska väga lika tungt, men också att en mer så kallad laissez faire skogspolitik – låt gå politik – ska gälla. Sedan 1993 är det meningen att främst information och frivilliga åtgärder tillämpas för att driva igenom politiken i praktiken. Den nyliberala lagstiftningen innebär att ansvaret läggs på den så kallade ”marknaden” som är tänkt att reglera sig själv, till exempel genom certifiering. Bland annat ska miljömålet ”Levande skogar” uppfyllas till år 2030, men nästan alla indikatorer pekar i fel riktning. Skogsstyrelsen gör bedömningen att målet inte kommer att kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Samtidigt har politiken inte lyckats enas om nationella kunskapsunderlag som en nyckelbiotopsinventering vilket lämnat en stor kunskapslucka som nu ideella organisationer gör sitt bästa för att överbrygga.

– Januariavtalet slöts den 11 januari 2019. Den då sittande regeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade förlorat mandat i valet [året innan] och behövde ingå ett avtal med Liberalerna och Centerpartiet. Där hade Centerpartiet ett stort inflytande och då förlorade till exempel Miljöpartiet inventeringen av nyckelbiotoper och skyddet för de ännu oskyddade fjällnära skogarna, berättar Ida.

Politikens roll är att lösa målkonflikter mellan olika intressen i skogen. Det handlar delvis om lagarna, men även om hur man fördelar resurser till Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket. Och där har registreringen av nyckelbiotoper varit ett kunskapsunderlag för skogsägare. Det finns en stor problematik i att Skogsstyrelsen inte har tillräckligt med resurser för att bedriva sitt tillsynsarbete och myndigheten har även haft en viktig roll som rådgivare till skogsägare.

– Till syvende och sist ska politikerna lösa konflikterna och visa vart Sverige vill. Vilka nyttor vill vi ha från skogen och vad är vi beredda att göra för att faktiskt nå dit. Det jag tror vi behöver är en klargörande debatt kring vilka alternativ vi har och vad de kostar – både i termer av reda pengar, samhällsekonomi men också ekosystemtjänster och framtida resiliens för skogen. Och den där klargörande debatten har vi tyvärr inte idag, avslutar Ida.

Rapporten som Ida medverkade i granskade makten över skogen fram till år 2022. Efter det har det blivit allt mer tydligt att skogsbruket bryter mot nationell rätt och EU-rätt, men nuvarande regering, med landsbygdsminister Peter Kullgren från Kristdemokraterna i spetsen, har aktivt motarbetat en förändring av skogspolitiken, inte minst genom att obstruera EU:s naturrestaureringsförordning. Svängdörrar mellan skogsindustrin, lobbyism och den nationella politiken gäller med andra ord även Tidöregeringen.

Skänk ett bidrag till Naturpodden via Swish: 1235567870 eller från Norge med Vipps: +46705586526 (märk gärna bidraget med ”podd”).
Kontakta Emil V Nilsson.

Lyssna på programmen här på Natursidan eller i en app på en smartphone. Några kända alternativ är Apple Podcaster eller Spotify. När du laddat hem programmet söker du efter podcastens namn i podcastprogrammet.

• Alla avsnitt av Naturpodden hos Natursidan

I en av Svenska kyrkans skogar utanför Uppsala har avverkning lett till att de allt mer sällsynta arterna ryl och knärot har minskat eller försvunnit. Sebastian har följt arternas utveckling både lokalt och nationellt och berättar i det här avsnittet varför de kan betraktas som utrotningshotade i Sverige.

Jag träffar Sebastian Sundberg på Högstaåsen som ligger en liten bit norr om Uppsala. Rylen är en lite mytisk skogsväxt som är sällsynt. Det är också en art som är hotad i Sverige, även om den inte klassas som lika hotad i den senaste rödlistan. Därför reagerade han kraftigt när det dök upp en bild med otroligt mycket ryl i Artportalen år 2016 en liten bit norr om Uppsala.

– Så jag åkte hit på hösten och hittade 10-20 kvadratmeter där rylen var mattbildande. När jag räknade visade det sig vara 6 500 skott och det var mer än det fanns på någon enda lokal i landet som då var känd, förklarar Sebastian.

Strax efter Sebastians inventering, i maj 2017, så avverkade kyrkan skogen där han räknat ryl och även hittade knärot. Hösten år 2023 gjorde han en återinventering och även efter senare uppföljning kan han konstatera att mer än 70 procent av rylen försvunnit, trots de hänsyn som kyrkan tog till förekomsterna vid avverkningen. Det gäller i ännu högre grad knäroten – det bara fanns enstaka skott kvar 2023 och när vi besökte området för poddinspelningen 2026 hittade vi inga skott alls. I den senaste rödlistan är knäroten klassificerad som sårbar (VU).

– Där använder vi oss bara av riksskogstaxeringens data och den visar på en väldigt kraftig nedgång från 1990-talet fram till början av 2000-talet. Knäroten är förmodligen en av de arter som är mest känslig för skogsbruk, berättar Sebastian.

Ryl är en art som länge ansetts som sällsynt och närmast mytisk. Den är svår att hitta eftersom den är lik lingonris och ofta finns i torra tallskogar på rullstensåsar, men har framför allt tidigare även varit mer spridd på morän. Till skillnad från knäroten är ryl så ovanlig att den inte räknas i Riksskogstaxeringen, men det är en art som floraväktarna övervakar.

– Efter rödlistan släpptes så är den klassad som sårbar (VU). Tidigare hade den kategorin starkt hotad (EN). Den har faktiskt klivit ner ett snäpp och det är väl lite mitt eget fel därför jag har varit ute en hel del och hittat även en annan lokal uppe vid Brämsand i Norduppland som nu är Sveriges största lokal, säger Sebastian nästan lite skamset.

Den vanligaste orsaken till att en art blir rödlistad är att den minskar. Den går från livskraftig (LC) till någon av de olika kategorierna i rödlistan där nära hotad (NT) är den minst allvarliga utdöenderisken och akut hotad (CR) den allvarligaste. Det finns även en kategori för de arter som dött ut i Sverige och den kallas regionalt utdöd (RE), samt en kategori för arter där det är kunskapsbrist (DD). Ryl och knärot placeras i den ganska allvarliga kategorin sårbar (VU) i senaste rödlistan.

Skänk ett bidrag till Naturpodden via Swish: 1235567870 eller från Norge med Vipps: +46705586526 (märk gärna bidraget med ”podd”).
Kontakta Emil V Nilsson.

Lyssna på programmen här på Natursidan eller i en app på en smartphone. Några kända alternativ är Apple Podcaster eller Spotify. När du laddat hem programmet söker du efter podcastens namn i podcastprogrammet.

• Alla avsnitt av Naturpodden hos Natursidan

Du kan ha ängsväxter i kruka, i rabatten, i gräsmattan, men de kan också pryda grönytor i våra städer. Här berättar trädgårdsmästare Malin Wedrén hur hon drar upp ängsväxter från frö till pluggplantor för utplantering. Alla som har sått något klarar detta, menar Malin. Nu har det pratats tillräckligt, sätt igång!

Malin Wedrén är trädgårdsmästare utbildad på högskolan i Gävle. I avsnittet får ni höra hur hon sår ängsväxter som liten blåklocka, Sveriges nationalblomma, men även åkervädd, gulmåra och rödklint, vanliga arter som är populära hos pollinatörer. Vi befinner oss på Svartbäckens trädgård som Malin driver tillsammans med sin man. Den ligger mellan Enköping och Uppsala med inriktning på ätbara växter, men Malin drar också upp tusentals plantor av vilda växter till ett projekt i Västerås. Det är gräsytor runt området Rocklunda som ska förvandlas till blommande ängar i ett projekt som bland annat biologen Nils Ryrholm medverkar i.

– Det är lättare att plantera ut pluggplantor än att så in direkt på plats om man vill göra det i rabatten. Dessutom så får man en snabbare tillväxt. Det blir lite lättare att lyckas, säger Malin.

Först siktar Malin jorden med en brödback för att få bort större klumpar, sedan för hon över jorden till ett tråg med höga kanter och hål i botten. Hon dunkar till tråget så att jorden sätter sig och trycker lätt på jorden för att få en jämn såbädd. Sedan häller hon ut frön från en påse så att de sprider sig brett över jordytan och märker tråget med en etikett som hon skriver art och datum på. Därefter sållar hon på ett tunt lager med jord, det ska vara ungefär lika tjockt som tre gånger fröets diameter (för riktigt små frön blir det lätt mer jord men det är ok menar Malin). Då är det klart för att ställa tråget i vatten innan det placeras utomhus i väntan på att fröna ska gro.

Tråget med frön får stå utomhus i väntan på att först groddplantor och sedan det första karaktärsbladet visar sig. Då är det dags att skola om plantorna till pluggbrätten. Där får de växa till sig tills det är dags att plantera ut växterna. Genom att gräva bort någon kvadratdecimeter av grässvålen och plantera pluggplantor får de en konkurrensfördel mot andra växtarter som etablerar sig från frö.

– I Rocklunda i Västerås gör vi om klippta gräsytor till mer ängslika marker. Vi sätter pluggplantor på hösten då det ofta regnar, så att man inte behöver gå och passa med vatten hela tiden, samtidigt som de hinner rota sig till nästa säsong, förklarar Malin.

Trågen med frö är bra att ställa utomhus där det är ganska varmt, inte blåser för mycket och där det är lätt att komma åt att vattna. Malin ställer sina tråg bakom ett litet växthus där hon gjort i ordning några upphöjda bänkar med grus i botten. När fröna gror så kommer först hjärtbladen upp, som regel två för ängsväxter, men det är först när det första karaktärsbladet kommit upp som plantorna ska skolas om till pluggbrätten – tråg med cylinderformade nedsänkningar lagom stora för en liten planta. Sedan får de stå och växa till så att de blir klara för utplantering till hösten.

– Håll i ett blad när du skolar om dem. Klämmer du sönder ett blad så dör inte plantan men håller du för hårt i stjälken klämmer du ihjäl hela växten. Försök sätta dem på samma nivå i jorden som de var i det andra tråget och tänk på att rötterna växer nedåt. Lägg dem inte böjda med rotspetsen uppåt som ett ”u”. Du vill att roten ska få jordkontakt så tryck till lite försiktigt och vattna ordentligt efteråt, tipsar Malin.

Skänk ett bidrag till Naturpodden via Swish: 1235567870 eller från Norge med Vipps: +46705586526 (märk gärna bidraget med ”podd”).
Kontakta Emil V Nilsson.

Lyssna på programmen här på Natursidan eller i en app på en smartphone. Några kända alternativ är Apple Podcaster eller Spotify. När du laddat hem programmet söker du efter podcastens namn i podcastprogrammet.

• Alla avsnitt av Naturpodden hos Natursidan