Naturpodden – Natursidan

Emil har fått följa med inventeraren Marie Karlsson till en oskyddad skog utanför Överkalix i Norrbotten. Där hittar de spår efter tretåig hackspett, en art som Marie kartlägger för att kunna skydda naturskogar från avverkning.

En grå bil svänger in på Töre busstation för att plocka upp mig. Marie Karlsson driver tillsammans med Cecilia Lundin ett projekt för att inventera tretåig hackspett i Norrbottens skogar, och jag ska få följa med.

– Jag och en kollega har sökt pengar för att finansiera det här fristående projektet. Syftet är att kartlägga förekomsten av tretåig hackspett och andra naturvärden för att se om de är så höga att det kan bli naturreservat eller biotopskydd, förklarar Marie samtidigt som jag hoppar in i bilen.

Man brukar säga att tretåig hackspett är en paraplyart för många andra arter i en rikt skogsekosystem, och mycket riktigt hittar vi snart flera naturvårdsarter i skogen som Marie inventerar. Här finns det doftticka och garnlav, knärot och lavskrikor.

Vad använder ni för metod för att hitta nya skogsområden att inventera?

– Innan vi drog igång projektet upptäckte vi att habitatsmodellen för tretåig hackspett som BirdLife Sverige tagit fram är väldigt träffsäker, berättar Marie. Modellen ligger inte öppen för alla intresserade, men den som hör av sig till BirdLife och har ett hedervärt syfte kan få tillgång till den.

För Marie startade det hela när hon sökte efter möjligheter att söka pengar för naturvårdsprojekt och såg att fåglarna erbjöd flera alternativ. Tretåig hackspett blev fokusart för ansökan eftersom den både är skyddad enligt EU:s fågeldirektiv och är en paraplyart för fina skogar.

Men du är konstnär i grunden, så hur kom det sig att du började med naturvårdsinventeringar?

– Jag är utbildad konstnär men började med svampar redan när jag var barn. Sedan började jag hålla matsvampskurser. Första området som jag började inventera var en skog dit jag brukade ta med folk på matsvampskurser som sedan skulle avverkas. Jag förstod att skogen var gammal och samtidigt hade Skogsstyrelsen publicerat boken Skyddsvärd skog av Johan Nitare. Med den fastnade jag för naturvårdsinventering. Det är otroligt spännande när man börjar leta arter, säger Marie och berättar att skogen fortfarande står kvar.

Vi går sakta över stock och sten, ibland fastnar foten mellan två stenblock. Ett helt gäng lavskrikor spanar nyfiket på oss från några granar. Vi hittar den lilla orkidén knärot på marken och den söderut så ovanliga garnlaven i träden, och på en gammal sälg sprider en doftticka lukten av anis i luften, men det dröjer över en timme innan vi hittar den första riktigt säkra ledtråden till att det finns tretåig hackspett i skogen: en tall full med ringhack som blöder av kåda.

– Det är nyligen som den hackat här, de nedersta ringarna är från i år. Faktiskt så verkar det vara lite vanligare med ringhack på tall än på gran. Så tallen har nog lite större betydelse än man trott för tretåig hackspett, något som jag hoppas kunna forska vidare på, berättar Marie.

Skänk ett bidrag till Naturpodden via Swish: 1235567870 eller från Norge med Vipps: +46705586526 (märk gärna bidraget med ”podd”).
Kontakta Emil V Nilsson.

Lyssna på programmen här på Natursidan eller i en app på en smartphone. Några kända alternativ är Apple Podcaster eller Spotify. När du laddat hem programmet söker du efter podcastens namn i podcastprogrammet.

• Alla avsnitt av Naturpodden hos Natursidan

Vi har 25 år på oss att rädda de sista oskyddade naturskogarna i Sverige, samtidigt som politiken har gått baklänges senaste åren. Emil pratar med Sebastian Kirppu från Skydda Skogen om hur vi naturälskare kan engagera oss för skogen.

Vårt skogslandskap är den natur som just nu förstörs mest aktivt i Sverige. Det industriella skogsbrukets omställning av skogslandskapet motsvarar samma katastrof för naturen som när många av ängarna plöjdes upp i jordbrukslandskapet för runt hundra år sedan. Jag träffade Sebastian Kirppu i en oskyddad skog för att få höra hans syn på saken. Sebastian är anställd av den ideella föreningen Skydda skogen och har kämpat på naturens sida i mer än 30 år.

Vi står i en oskyddad äldre skog, där många plockar blåbär och trattkantareller. Men den här typen av skog har blivit ovanlig i Sverige, eller hur?

– Ja, så är det ju. Det är en äldre skog som är naturligt föryngrad, men påverkad av gallring, alltså den här moderna skötselmetoden som vi använder för att förbereda skogen för ett kalhygge. Vilket självklart är förödande eftersom kalhygge är det minst naturliga som sker i en skog. En skogsbrand är aldrig som ett kalhygge och en bäver som fäller träd orsakar inget kalhygge. När granbarkborren har dödat träd så är det inte heller kalhygge. För trädstammarna blir kvar. Men vi människor har ju en förmåga att se på saker ur ett annat perspektiv och det är väl det som är bekymmersamt.

Vi som engagerar oss för naturen kastas mellan hopp och förtvivlan. Vi har EU-lagar som är på vår sida, men även en omförhandling av EU-direktiven där högern och extremhögern driver en extremt nyliberal linje. Så vad är det som händer nu?

– Ja, vad ska vi göra? Egentligen har lagen varit på naturens sida. Det våra politiker och våra exploateringsintressen i form av skogsbruk eller gruvindustri gör nu än är att få lagarna att sluta bry sig om naturen. Och det är ju oerhört bekymmersamt för naturen är grunden för hela vår existens kan man säga. De människorna som bryter sönder de här lagarna, hur kan de se sina barn i ögonen? Det är för mig helt obegripligt.

Här där vi står nu finns det en tall som kan vara runt 250 år gammal. När vi pratar om naturrestaurering så glömmer vi ofta tiden.

– Ja, absolut. För naturen tar det hundratals år att komma förbi den här galenskapen med kalhygge. Det tar 500 ända upp till 1000 år för ekosystemet att återhämta sig fullständigt eftersom livscyklerna för träd är just så långa. Vi människor verkar tro att livscykeln för träd är som vår egen livscykel. Vi människor använder oss själva som någon typ av grund för hur tiden, hur naturen, hur samhället ska se ut. Vi borde anpassa oss efter naturens tid.

Vad har du för råd för personer som är ideellt engagerade och förtvivlade, men vill göra någonting konstruktivt?

– Alltså det bästa man kan göra är att skaffa sig kunskap. När man börjar rucka på kunskapsgrunderna, då börjar man köra genvägar. Jag fick epost från Sveaskog idag som sa att nu har de dragit tillbaka sin avverkningsanmälan från en skog som jag har bråkat om. Jag skrev ”tack för din information och att ni har låtit mig och min kunskap få vara en bra riktlinje för er att kunna sätta av den här skogen”. De hade visst glömt kunskapen och gjort en liten genväg. Och det blev en senväg för dem, för de kunde ändå inte hugga den här skogen på grund av att vi hittade den här skogen med massor av rödlistade arter i idag. Så jag tror att de flesta människorna som vill engagera sig ska göra det med hjärta, men också med hjärna. För hjärnan hjälper er att hålla liv i kunskapen. Och hjärtat håller liv i ärligheten.

En kompis till mig som är mycket engagerad, han säger att vi måste bli mer politiska.

– Ja, men det är klart att man kan engagera sig politiskt. Alla människor kanske inte har en fallenhet för att inventera skog eller skriva klagomål. Men man har fortfarande samma intressen av att naturen är viktig. Alla måste hitta sin egen väg. Jag brukar säga till folk att om ni inte kan inventera skog eller kolla på arter, baka bullar och följ med ut i skogen ändå. Bullarna kommer pigga upp de andra som inventerar skogen.

Sedan vet jag att miljöpartisten Rebecka Le Moine brukar prata om att hon får hundra brev om dagen från lobbyorganisationen, men väldigt sällan något från ideella föreningar. Tror du att det ideella intresset har varit för snällt och för tyst?

– För tysta kanske, men snälla är vi ju inte. Vi har alltid trott att politiker tar reda på fakta själva, men det är ju tydligt att lobbyismen vinner politikers hjärtan.

Men lögn, det kan politiker vinna på kortsiktigt. Förhoppningsvis vinner man inte på det långsiktigt.

– Nej, men det blir ju så mycket skador, det är tråkigt. Alltså jag är ändå imponerad av människor som vill bli politiker, för det är ju förmodligen ett jävla jobb. De får mycket skit från alla håll och kanter. Men jag tänker att om man som politiker ändå står upp för någonting som är faktabaserat, som bygger på ärligt uppsåt, då kommer folk inte bli så hatiska mot dem.

Nej, så all respekt till den typen av politiker.

– Ja, absolut. Egentligen alla politiker som vill engagera sig. Jag har ju försökt engagera mig någon gång för många, många år sedan, men jag kände ju när jag var där på möten att herregud, vad gör jag här? Även om jag tyckte att det var viktigt att vara där, så var det inte min plats.

Skänk ett bidrag till Naturpodden via Swish: 1235567870 eller från Norge med Vipps: +46705586526 (märk gärna bidraget med ”podd”).
Kontakta Emil V Nilsson.

Lyssna på programmen här på Natursidan eller i en app på en smartphone. Några kända alternativ är Apple Podcaster eller Spotify. När du laddat hem programmet söker du efter podcastens namn i podcastprogrammet.

• Alla avsnitt av Naturpodden hos Natursidan

Idag handlar många konflikter mellan människor och vilda djur om en brist på acceptans. Det vi behöver är en förståelse för vår samexistens och det är både en förutsättning för en rik biologisk mångfald och för ett fungerande samhälle. I det här avsnittet pratar Emil och Erik om hur vi måste förhålla oss till allt från höns och rävar till vargar och vildsvin.

Hur får vi till samexistens med resten av allt levande? Erik Hansson och Emil V. Nilsson samtalar om att även vi människor måste anpassa oss till andra arters existens. Höns och får kan inte gå helt fria, för då kan det komma ett rovdjur och äta upp dem. Kanske handlar samexistens om att acceptera att människan inte är alltings mått.

Erik Hansson brukar hjälpa en granne med att valla får:

– Det väldigt mysigt, med ett visst mått av spänning för man vet aldrig riktigt hur de ska reagera. Under tiden vi bott här har vi fått kontakt med både fåren och ägarna. Det har skapat en del tankar kring samexistens. Och du har ju liknande erfarenhet, tänker jag. Du har ju också nära relationer med boskapen i Rävbacken. Hur skulle du till exempel tänka om det var en varg eller björn i närheten?

Emil: – Absolut! Men det är ingenting jag är orolig över, för lite äldre nötboskap motar bort varg. Men självklart vill vi ju inte att det ska hända något, trots att kor inte brukar ses som bytesdjur av varg. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att i Sverige dör de flesta får, när det gäller andra orsaker än slakt, på grund av sjukdomar eller olyckor. Det är många gånger vanligare än att de dör av vargangrepp.

En viktig förutsättning för att rovdjurens ska kunna leva är därför att vi anpassar oss till att de finns och till exempel bygger en hönsgård med tak, tar in fåren över natten eller stängslar med rovdjursavvisande stängsel. Det är därför glädjande att antalet vargangrepp på får och hundar håller sig på ungefär samma låga nivå trots att antalet vargar har ökat sedan återetableringen på 1980-talet.

Den grundläggande inställningen till naturen brukar vara avgörande när det handlar om samexistens. Ska naturen få existera även om den inte bidrar till människan? Även fast den ibland kan ställa till med problem? Emil V. Nilsson funderar på en annan art än varg som ofta ställer de frågorna till sin spets.

Emil: – Även naturälskare kan säga sig hata vildsvin. Ofta handlar det om att de bökat upp deras trädgård eller delar av ett naturreservat. Jag har hört personer som i övrigt har vettiga åsikter som menar att alla vildsvin borde utrotas.

Erik: – Ja, precis. För det är väl det där med samexistens. Det är ju egentligen såklart bredare än att enbart handla om varg. Det kan handla om måsfåglar i städer eller att stå ut med kajor som häckar i träd ovanför parkeringsplatser.

Rävar rör sig runt hönsgårdar varje natt. Och en duvhök är ju en opportunistjägare. Är det plötsligt en höna framför ögonen på den så slår den till direkt. Rovdjuren har ingen bakomliggande planering, ingen framförhållning. De attackerar inte som i krig. Det är en typ av ond intelligens som brukar tillskrivas människan.

Emil: – Ska vi ha en riktig samlevnad så måste vi ha det på naturens villkor.

Erik: – Precis, men egentligen är det också en politisk fråga. Det är många politiker och organisationer som vinner på dagens motsättningar. Man målar upp fan på väggen när det gäller våra rovdjur och sprider rädsla som man kan samlas kring i hat eller fruktan. Där har vargen blivit en perfekt syndabock. Boende på landsbygden kanske inte alltid känner sig sedda eller att man inte får ta del av samhället.

Lösningen är dialog, men vissa grupper vinner på att det finns motsättningar.

Erik: – Jag kanske är lite naiv men jag tror att de flesta fårbönder skulle kunna känna sig nöjda med lösningar som inbegriper att det finns rovdjur i närområdet, till exempel om de får hjälp med stängsling eller vad det nu kan tänkas vara för någonting. Men att få till det samtalet så att folk kommer överens, det är inte ett starkt intresse hos alla politiker idag. En del vill ha dessa motsättningar. Det tycker jag har varit väldigt tydligt.

Emil: – Medborgarna har väldigt vettiga åsikter, generellt sett, när man väl pratar med folk mellan fyra ögon. Men i riksdagspolitiken är det inte samma proportioner när det gäller åsikter. Av någon anledning så har hänt någonting däremellan. Precis som med friskolor, privatiseringar inom vården och annat.

Kanske ligger en stor del av problemet i att det finns starka intressen som vill motverka dialog. Intressen som inte vill se en samexistens, eller ens en delad verklighetsbeskrivning, när det gäller stora rovdjur.

Det finns dock positiva exempel, projektet Living Side By Side lyfter flera exempel och Emil V. Nilsson har flera gånger varit med i Svenska Rovdjursföreningens volontärsarbete med att montera rovdjursavvisande stängsel.

Emil: – Då får man ju träffa fårägarna. De brukar bjuda på mat. Efter att man jobbat någon timme så käkar man och pratar tillsammans. Det har varit väldigt trevligt. Och alla har inte varit superpositiva till varg. Men de har heller inte varit supernegativa. Utan de jag träffat har konstaterat att nu finns vargen här så då måste vi anpassa oss. Så tänker ju jag med när det gäller räven och hönsgården.

Skänk ett bidrag till Naturpodden via Swish: 1235567870 eller från Norge med Vipps: +46705586526 (märk gärna bidraget med ”podd”).
Kontakta Emil V Nilsson.

Lyssna på programmen här på Natursidan eller i en app på en smartphone. Några kända alternativ är Apple Podcaster eller Spotify. När du laddat hem programmet söker du efter podcastens namn i podcastprogrammet.

• Alla avsnitt av Naturpodden hos Natursidan

Sjöarna är lite bortglömda i miljödebatten, trots att de kan fungera som en kanariefågel för miljöförändringar. Emil står i ett av "jordens mest produktiva ekosystem" och pratar med limnologen Lars Tranvik om det som gömmer sig under ytan.

Jag träffar Lars Tranvik vid Gubbenshöllsjön på Hållnäshalvön i Norduppland. Han har nyligen gett ut den populärvetenskapliga boken ”Sjörapporter”, är professor i limnologi, och styrelseledamot i Uppsalakretsen av Naturskyddsföreningen.

Vi står så nära strandkanten som man kan komma utan att trilla i, det luktar gott från porsens blad. Tuvorna av vitmossan som vi står på sjunker sakta under våra fötter. Nere under vattenytan växer kransalger, en märklig systergrupp till alla landväxer som finns i en del sjöar och brackvatten. Till utseendet påminner de om fräkenväxter nedsänkta under vattenytan. Vi står i stort sett i sjön när Lars börjar berätta om Gubbenshöllsjöns historia.

I Sverige har våra sjöar bildats efter istiden, och vid landhöjningskusten i Bottenhavet finns det gott om sjöar som bara har några hundra år på nacken. En sådan är just Gubbenshöllsjön, den är bara 700 år och ligger fem meter över havsytan. Vinden viner i vassen och tallarna i strandkanten, men rätt som det är tränger ett skorrande ljud igenom bruset. Det låter som en tung gammal dörr med rostiga gångjärn som står på glänt och knarrar.

– Hör du? frågar Lars och berättar att det är en gölgroda som spelar. Arten finns i princip bara längs med Nordupplands kust i Sverige, från Gårdskärskusten ner till Gräsö östra skärgård. Hållnäshalvön ligger i gölgrodornas epicentrum.

Det finns hundratusentals olika lösta organiska föreningar i våra sjöar som vetenskapen har en bristfällig kunskap om. Som forskare har Lars fokuserat på att ta reda på vad mikroogranismerna gör och vilken betydelse det har i sötvatten. Han har jobbat med stora globala frågor om hur mycket koldioxid och växthusgasen metan världens sjöar släpper ut och hur mycket kol de lagrar i sina sediment som kolsänka, till mikroskopiska interaktioner mellan bakterier och de organiska molekyler som de äter. Det handlar om omsättningen av ämnen som kol, kväve och fosfor.

– Varför ligger en del av kolet i form av döda växtdelar här runt omkring oss bara kvar, varför bryts det inte ner snabbare? Vattnet själv innehåller mycket osynligt kol i organisk form, mångdubbelt mer än i sjöns organismer. Det kan låta lite som kuriosa när man betraktar en flaska vatten ur sjön, men räknar vi samman dessa föreningar i världshaven som helhet, så är mängden kol i dem ungefär samma som i all växtlighet på land – eller i koldioxiden i atmosfären, berättar Lars.

Förlag: Natur & Kultur.

I boken beskriver du sjöar som en slags kanariefågel för tidiga signaler på miljöförändringar, hur menar du då?

– Det finns många aspekter, en är isläggningen. Det finns en sjö norr om Norrtälje som heter Erken med en fältstation. Där har forskare noterat när isen lagt sig och när det varit islossning de senaste 80 åren. Då ser vi att isen ligger 40 dagar kortare nu än vad den gjorde i början av mätningarna. Liknande förlust av isar finner vi runt om i världen, säger Lars.

Med färre isdagar blir det längre tid för växtplankton att föröka sig, men även mer vattnen som kan rinna från land till sjöar och hav. Mängder av organiskt material följer med vattnet.

– Många sjöar är ju lite bruna i tonen, lite som konjak eller äppeljos. Det beror på lösta organiska föreningar och de verkar öka i sjöar i Sverige, bland annat på grund av kortare isläggningsperiod, förklarar Lars.

Från stranden ser vi virvelbaggar och skräddare på vattenytan. Strax där ovanför härskar trollsländorna. I framtiden kanske det skulle vara en dröm för naturintresserade, för strandskyddet är hotat. Det strandskydd som råder i Sverige började införas först kring 1940 och utökades på 1970-talet till ett generellt skydd med syftet att säkerställa allmänhetens tillträde till sjöar, vattendrag och kuster. Först 1994 utökades syftet till att också gälla skydd av den biologiska mångfalden.

– Just strandzonen där vi står nu tillhör faktiskt jordens mest produktiva ekosystem. Det produceras så mycket av de gröna växterna, det bryts ner så mycket av nedbrytare. Per kvadratmeter kan en sjöstrand vara lika produktiv som en regnskog. Så det är en hotspot i landskapet, säger Lars.

Skänk ett bidrag till Naturpodden via Swish: 1235567870 eller från Norge med Vipps: +46705586526 (märk gärna bidraget med ”podd”).
Kontakta Emil V Nilsson.

Lyssna på programmen här på Natursidan eller i en app på en smartphone. Några kända alternativ är Apple Podcaster eller Spotify. När du laddat hem programmet söker du efter podcastens namn i podcastprogrammet.

• Alla avsnitt av Naturpodden hos Natursidan

I det här avsnittet pratar Emil med Erik Hansson om framtiden för Naturpodden, bokprojekt, riksdagsvalet och naturengagemang. Vi bollar idéer om vad som är viktigt för att kunna komma vidare för att rädda Sveriges sargade natur.

Det är mycket nu. Därför pratar jag med Erik Hansson om engagemang och vad vi aktiva naturälskare behöver göra framöver. När vi tillsammans återstartade Naturpodden för två år sedan ville jag, kanske naivt men med ett ädelt mål, få upp biologisk mångfald på den politiska agendan. Vi får se vad riksdagsvalet leder till för regering, men det blev inte den solklara majoritet för naturen som många av oss hade hoppats på.

– Du har lyft jättemånga vettiga röster i Naturpodden som kan inspirera andra. Det är bland det finaste man kan tänka sig. Vi hade säkert en dröm om att kunna påverka riksdagsvalet men det är nog att hoppas på lite mycket. Kanske har vi i alla fall inspirerat andra, reflekterar Erik.

Natursidan och Naturpodden är kanaler för mycket som inte lyfts fram i stora nyhetsmedier samtidigt som medialandskapet i Sverige blivit allt mer komplicerat. Public service aktar sig för ämnen som kan anses kontroversiella bland högröstade högerprofiler samtidigt som våra största dagstidningar har en borgerlig färg (ja, även DN). Många viktiga frågor får inte utrymme i dessa kanaler. Samtidigt väcks frågor kring vad som är god journalistik:

– Det blir lite för enkla spelregler när medierna ständigt har med två röster. Det blir så ojämnt när en ideell inventerare på den ena sidan ställs mot en mångmiljardindustri med en enorm budget. Det ger helt andra möjligheter till att påverka och uttrycka sig. Frågan är varför man har två röster när det kan handla om självklara fakta. Där brister det ibland när det gäller naturen i media, menar Erik.

Det kommer att krävas mycket ideellt arbete för naturen framöver. Och att arbeta politiskt för naturen måste inte innebära att man engagerar sig i ett politiskt parti. Det är även konstruktivt att driva sakfrågor inom föreningar som Naturskyddsföreningen. Ett annat sätt för den som har ekonomiska möjligheter är att köpa mark där man gynnar naturen, men det finns många vägar till förändring.

– Du och jag har möjlighet att nå ut med podd och på olika webbplatser. Vi föreläser ju också och har våra plattformar för att påverka. Folk har fler möjligheter än de kanske inser. Många har en trädgård där man kan göra lite insatser, man kan höra av sig till politiker, skicka in medborgarförslag eller liknande. Gå med i föreningar. Jag tycker inte man ska lämna över ansvaret helt på individer, för det är de som har mest makt som har huvudansvaret, men jag tycker att man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Vi har alla ett ansvar, filosoferar Erik.

Skänk ett bidrag till Naturpodden via Swish: 1235567870 eller från Norge med Vipps: +46705586526 (märk gärna bidraget med ”podd”).
Kontakta Emil V Nilsson.

Lyssna på programmen här på Natursidan eller i en app på en smartphone. Några kända alternativ är Apple Podcaster eller Spotify. När du laddat hem programmet söker du efter podcastens namn i podcastprogrammet.

• Alla avsnitt av Naturpodden hos Natursidan

Karin Ahrné från SLU Artdatabanken berättar under ett besök till Rävbacken för Emil varför allt fler dagfjärilar blivit rödlistade. Hon har även med sig sin son Juno Wallén Ahrné, fältbiolog och engagerad i naturrestaurering.

Karin Ahrné på SLU Artdatabanken har lett arbetet med den senaste rödlistningen av fjärilar. Så hur går det för dagfjärilarna i Sverige?

– Nu är det en större andel av dagfjärilarna som är rödlistade och det har alltså gått sämre för dem på senare tid, förklarar Karin.

Utvecklingen har varit negativ sedan den första rödlistan för fjärilar offentliggjordes år 2000, och nu har kunskapen ökat om takten på minskningen hos flera arter. I den senaste rödlistan är 38 procent av dagfjärilarna rödlistade och flera arter har gått från att betraktas som livskraftiga till att hamna i hotkategorin sårbar – vilket i praktiken betyder att de nu är utrotningshotade i Sverige.

Har ni använt någon ny kunskap i den senaste rödlistan?

– Det som är nytt är att vi fått dataunderlag från Svensk Dagfjärilsövervakning. Det är en volontärbaserad övervakning av dagfjärilar i Sverige som har pågått från 2010. Nu har vi tittat på minskningstakten, storleken på minskningen, och då visar det sig att en del arter minskar väldigt mycket, berättar Karin.

Rödlistan baserar sig på olika kriterier för att bedöma risken för att en art dör ut, och för den nationella rödlistan så gäller utdöendet Sverige. För dagfjärilarna är det flera som bedömts som hotade på grund av det som kallas A-kriteriet, medan mer sällsynta arter rödlistas på B, C eller D-kriteriet. E-kriteriet är en specialare där man gjort en sårbarhetsanalys för arten, det är bara gjort för sälen vikare i Sverige.

Vad innebär A-kriteriet på rödlistan?

– Om en art minskar med mer än 15 procent under den tid som bedöms, och det är tre generationer eller tio år. Så älgen blir rödlistad för att den minskat med mer än 15 procent trots att vi vet att det beror på reglerad jakt. B-kriteriet används för arter med fragmenterade eller fluktuerande populationer, C-kriteriet för arter med få individer som minskar medan D-kriteriet gäller för arter där det finns väldigt få individer, säger Karin.

I Danmark har det gått ännu sämre för dagfjärilarna än i Sverige. På bara 26 år har utbredningen av sällsynta arter minskat med 72 procent. Där finns det mindre lämpliga miljöer och en större del av landmiljöerna är uppodlade än i Sverige. Men även i Sverige är många blomrika naturområden borta, bara fyra procent av naturbetesmarken och några promille finns kvar av ängarna. Ytan av all naturbetesmark i landet är ungefär lika stor som ytan gräsmattor.

Kommer dagfjärilarna att minska lika mycket i Sverige som i Danmark snart?

– Senast jag tittade så var 45 procent av dagfjärilarna rödlistade i Danmark. De ligger lite före oss i utdöende. Risken är väl att delar av södra Sverige börjar likna Danmark. Flera av arterna som är rödlistade på grund av den nya informationen från Svensk Dagfjärilsövervakning minskar mer i söder än i norr, berättar Karin.

Skänk ett bidrag till Naturpodden via Swish: 1235567870 eller från Norge med Vipps: +46705586526 (märk gärna bidraget med ”podd”).
Kontakta Emil V Nilsson.

Lyssna på programmen här på Natursidan eller i en app på en smartphone. Några kända alternativ är Apple Podcaster eller Spotify. När du laddat hem programmet söker du efter podcastens namn i podcastprogrammet.

• Alla avsnitt av Naturpodden hos Natursidan

Vi lever i den riktiga svenska skogens sista dagar. Skogsbruket har fördärvat vårt land så till den milda grad att det bästa vore att bara låta den vara, menar Jon Andersson. Han jobbar för Skydda Skogen och pratade med Emil vid Fjällsjöälvens strand i somras.

Jon Andersson jobbar på Skydda Skogen och är väldigt duktig på skogshistoria. Han arbetar även med webbsidan Skogsmonitor som är en karttjänst för att hitta till de sista oskyddade naturskogarna. Under festivalen Dagar och nätter för skogen pratade Jon Andersson med Emil om hur skogsbruket förstört skogarna i tre fronter som svept över landet.

Hur har det som en gång var urskogsliknande natur förstörts av skogsbruk i Skandinavien?

– Egentligen kan man kalla det tre fronter. Här i norra Sverige så gick man först igenom skogen med dimensionsavverkning. Då fälldes de största trädet, det var jätteträd med en diametrar på 70–80 centimeter i brösthöjd som man gjorde skeppsmaster av. Från 1800-talets början och framåt kom blädningsepoken [blädning är en form av hyggesfritt skogsbruk] igång där man tog väsentligt mindre träd, men fortfarande riktade man in sig mot de grövsta träden som fanns kvar. I början av 1900-talet upptäckte skogsbruket att man hade huggit sönder skogarna. Det blev klen återväxt. Då bestämde de sig för att ställa om till kalhyggesbruk, där man då plockar bort alla träd, vilket gör att man får en väldigt snabb återväxt genom att man sätter förädlade plantor. Men då blir det inte längre skog som växer upp utan plantager.

Vad är det för typ av natur vi har förlorat när de här tre olika vågorna har successivt har svept över landet?

– Det vi förlorade först var ju naturligtvis jätteträden och väldigt mycket av den döda veden. Skogen var ju fylld utav grå skog, alltså döda träd som legat sedan de gamla urskogarna fanns. De var otroligt mycket ved som bars hem i byarna. Sedan när blädningen kom igång, då förlorades mycket av variationen i skogen. När man plockar bort träd successivt så förlorar man skiktning, så skogarna blev glesare, de blev torrare, de blev ljusare. När man då kommer fram till kalhyggesbruket blir det bara stubbar kvar. Det är ju något som skogslandskapet inte har sett tidigare. Lite kort kan man säga att de två första huggningstyperna hade en betydligt mildare påverkan på skogsekosystemet än vad kalhyggesbruket har idag.

Fältbiologerna brukade säga att staten inte kan se skogen för alla träd. Ligger det något i att diskussionen mest handlar om levande träd, inte skogens alla arter? För de flesta arter som finns i skogen är knutna till döda träd.

– Ja, det är absolut på det sättet. Jobbar du med skogsbruk, då är ju inte de döda träden intressanta. Man kan återgenerera hur mycket levande träd som helst och kalla det en skog, men i slutändan så kommer inte de arter som trivs i skogsmiljöer att kunna leva där. Det tror jag är den stora krocken mellan det biologiska sättet att se skogen och de som jobbar med skogsbruk. Sedan kan vi naturligtvis inte utarma skogsekosystemet totalt utan att det även kommer att påverka ekonomin för skogsbruket också. Så jag tycker naturligtvis att vi måste skydda mer skogar och bedriva ett mycket försiktigare skogsbruk än vad vi gör idag.

Men hur ska vi göra framåt nu då? Hur går det att lösa det här på något sätt?

– Jag tror att skogsbruket skulle behöva kylas ner under en period och man skulle behöva titta igenom skogslandskapet ordentligt och se vart man har de skyddsvärda skogarna och sen skydda de här skogarna från avverkning så att de får finnas kvar.

Och det är väl egentligen det krav som EU ställer på Sverige, att vi ska veta vart de skyddsvärda skogarna finns?

– Ja, framförallt ska vi inte förstöra skogar med höga naturvärden. Det får vi inte göra då. Men idag har vi ingen tillsynsmyndighet. Skogsstyrelsen är på papper en tillsynsmyndighet som ska se till att det inte det begås misstag inom skogsbruket när det gäller naturvärden, men i verkligheten så huggs det mängder med skogar med höga naturvärden och det vet alla som jobbar med det här. Och sen behöver man inventera de här skogarna och se vilka som har riktigt höga naturvärden, vilka har lite lägre naturvärden och vilka kanske skulle man kunna restaurera så att man kan uppnå höga naturvärden i de skogarna.

Skänk ett bidrag till Naturpodden via Swish: 1235567870 eller från Norge med Vipps: +46705586526 (märk gärna bidraget med ”podd”).
Kontakta Emil V Nilsson.

Lyssna på programmen här på Natursidan eller i en app på en smartphone. Några kända alternativ är Apple Podcaster eller Spotify. När du laddat hem programmet söker du efter podcastens namn i podcastprogrammet.

• Alla avsnitt av Naturpodden hos Natursidan

Emil har pratat med Regan McEnroe som är Fältbiologernas ordförande, men också Östersjön och strömmingens kanske främsta förkämpe. I den här podden hör du varför strömmingen trivs bättre i Rigabukten och hur svenska staten har duckat för sitt ansvar över Östersjön.

Vi tar en buss ut till Blockhornsudden längst sydöst på Djurgården, Stockholm. Med utsikt över Lilla Värtan har vi en bit av Östersjön framför oss. Vårt innanhav är dagens huvudperson, tillsammans med Regan McEnroe som är Fältbiologernas ordförande och en person som gjort Östersjöns miljöutmaning till sin. Regans biologiska intresse väcktes av hajar när hon bodde i New York, men idag fokuserar hon mer på strömming.

Så hur mår Östersjön idag?

– Situationen är pissdålig, det är jättedåligt och det suger. Och det är inte att försöka vara flippig som jag säger så utan vi har ett hav som är bland de mest övergödda i hela världen. Sju av tio av de största döda zonerna som finns över hela planeten finns i Östersjön. Vi har enorma problem med överfiske. Och vi har också problem med PFAS och rester av DDT och andra evighetskemikalier, säger Regan.

Jag har frågat flera andra biologer om Östersjön har kollapsat som ekosystem. Vad är din åsikt i frågan?

– Jag skulle inte säga att ekosystemet har kollapsat, men jag skulle säga att många viktiga populationer, många olika kretslopp har kollapsat. Så den är kanske i en långsammare kollaps. Jag tänker inte att det är rättvisande att säga att allting är dött, för då kan vi skita i det. Men om vi tänker på olika viktiga fiskebestånd, strömmingen, torsken, våra kustnära rovfiskar, då har vi beståndskollaps och då blir det trofiska kaskadeffekter. Vi har ju också de syrefria bottnarna, där sker det varken cirkulation av kol, syre eller olika salter. Så den är i kollaps, men det är inte möjligt att säga att ett helt ekosystem har kollapsat tills att det verkligen har gjort det. Och jag skulle inte säga att vi är där riktigt än.

Varför fiskas det fortfarande så mycket strömming i Östersjön?

– Det mesta av den svenska fångsten av strömming går inte till humankonsumtion. Det blir fiskmjöl och fiskolja i danska fiskmjölsfabriker som säljs bland annat till norska laxodlingar och till uppfödning av kyckling, gris och mink. Så ja, du som konsument behöver kika på vart din fisk kommer ifrån. Odlad norsk lax skulle jag inte köpa, säger Regan efter ett tag.

Skänk ett bidrag till Naturpodden via Swish: 1235567870 eller från Norge med Vipps: +46705586526 (märk gärna bidraget med ”podd”).
Kontakta Emil V Nilsson.

Lyssna på programmen här på Natursidan eller i en app på en smartphone. Några kända alternativ är Apple Podcaster eller Spotify. När du laddat hem programmet söker du efter podcastens namn i podcastprogrammet.

• Alla avsnitt av Naturpodden hos Natursidan

Vi är många naturälskare som hoppas att Tidöregeringens nedmontering av naturvården stoppas efter valet. Men Socialdemokraterna har drivit en nästan lika naturfientlig linje. Därför återsänder Naturpodden nu en kortversion av intervjun med Annie Ross från i våras, den sista av tre intervjuer med politiker som sänds under sommaren.

Naturvård handlar om att hoppas på framtiden. Men det finns en elefant i naturvårdspolitiken och den stavas Socialdemokraterna. Deras skogspolitik är många gånger lika katastrofal som Tidöpartiernas. Men det finns hopp. När det gäller sossarna så är hoppet som lyser klarast för mig Annie Ross, ordförande för den socialdemokratiska föreningen Reformisterna.

Jag träffade Annie Ross på Sveavägen i Stockholm för att fråga om det går att väcka naturälskares röst inför valet i september, inte minst genom de ideella föreningar som har naturen som spelfält.

– Jag tycker det är en jätteviktig fråga som handlar om politisk mobilisering och organisering. Det spelar väldigt stor roll vad det socialdemokratiska partiet driver. Och det är därför som vi i Reformisterna valt att organisera oss parlamentariskt och inom socialdemokratin. Men jag tror också att vi behöver vara en del av en bredare miljörörelse. Men jag tror också att miljörörelsen måste – om jag får idka lite självkritik – ställa mycket tydligare krav på våra förtroendevalda.

Idag anses sjukvården vara den viktigaste frågan för medborgare i Sverige. Naturfrågor, frågor kring biologisk mångfald, naturrestaureringsförordningen till exempel, pratas det väldigt lite om inför valet. Finns det en rädsla bland naturengagerade för att våga vara politiska?

– Jag tror du säger något jätteviktigt där. Att ta politisk ställning betyder inte att man måste ta politisk ställning för något parti. Men alla våra folkvalda är ju representanter och ska liksom representera oss. Där har man ett ansvar, men jag tycker att väldigt sällan som man utkräver det ansvaret från våra folkvalda.

Hur ser du på konventionen om biologisk mångfald eller EU:s olika direktiv och förordningar, som art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet? Det är ju det regelverket som ligger till grund för många domstolsbeslut som går emot skogsindustrins avverkningsanmälningar till exempel.

– Ja, det är ju också det vi har lagen till för att skydda det som inte alltid har ett eget ekonomiskt värde, men som har ett jättestort värde för oss gemensamt. Det är därför vi har lagstiftningar och konventioner för att skydda det gemensamma. På samma sätt som vi har konventioner för att skydda barns rättigheter, för barn är också skyddslösa och behöver också lagar och konventioner som skyddar dem.

Men det är ovanligt att man använder lagarna för att skydda oss från regeringen.

– Ja, det är det, och det är egentligen en auktoritär utveckling. För naturligtvis så kan man ju använda en stat och lagstiftning för att också montera ner demokrati. Så jag tycker det är otroligt viktigt att man sätter det på agendan, vad som faktiskt också står på spel här i det här valet, både kring naturfrågorna, men också bredare ur ett demokratiperspektiv. För det här är ju ett sätt där man hela tiden urholkar människors rättigheter att faktiskt stå upp för sin yttrandefrihet för sina gemensamma resurser.

Skänk ett bidrag till Naturpodden via Swish: 1235567870 eller från Norge med Vipps: +46705586526 (märk gärna bidraget med ”podd”).
Kontakta Emil V Nilsson.

Lyssna på programmen här på Natursidan eller i en app på en smartphone. Några kända alternativ är Apple Podcaster eller Spotify. När du laddat hem programmet söker du efter podcastens namn i podcastprogrammet.

• Alla avsnitt av Naturpodden hos Natursidan

Tidöregeringens nedmontering av naturvården saknar motstycke i Sveriges moderna historia. Naturpodden återsänder därför komprimerade intervjuer med politiker inför riksdagsvalet. I det här avsnittet hör du Andrea Andersson-Tay från Vänsterpartiet berätta om hur miljömålsberedningens arbete förstördes av Kristdemokraternas representant.

Andrea Andersson-Tay är politiker och sitter i riksdagen för Vänsterpartiet. Hon var ledamot i den miljömålsberedning som skulle förena Sveriges miljömål med kraven från EU och FN om att skydda minst 30 procent av vår natur till 2030. Tyvärr saboterades arbetet av en ledamot från Kristdemokraterna och därför blev det förslag som lades fram till regeringen en blek kopia av vad det hade kunnat bli.

På senare tid har Tidöregeringen lagt fram propositioner som innebär en kraftig nedmontering av naturvården i Sverige, där Liberalernas en gång så höga svansföring i dessa frågor körts över av resten av regeringen, inte minst genom Kristdemokraternas Peter Kullgren.

– Det blev uppenbart i arbetet med naturrestaureringslagen, där Romina Pourmokhtari först sa att den var bra och sedan så gick Sverige och röstade emot lagen. Där blev det en tydlig konflikt mellan henne och landsbygdsministern Peter Kullgren, förklarar Andrea.

Det är Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari som varit ansvarig för miljömålsberedningen som Andrea satt med i och det är Peter Kullgren som ansvarat för skogsutredningen. Samtidigt så är den biologiska mångfalden hotad i Sverige och nuvarande industriella jord- och skogsbruk är de största bakomliggande orsakerna till det. EU:s lagstiftning har blivit allt tydligare med att de sista resterna av kontinuitetsskog i Sverige måste skyddas:

– Under vårt arbetes gång så har naturrestaureringslagen trätt i kraft. Där ser man ett stort överlapp mellan EU:s naturtyp Västlig taiga och begreppet naturskog. I praktiken innebär de samma sak och att de här skogarna behöver skyddas, och naturrestaureringslagen är en lag som vi måste följa, berättar Andrea.

Samtidigt så har företrädare för Kristdemokraterna så väl som Moderaterna upprepat märkliga idéer om att det skulle vara skogsbruket som skapat den biologiska mångfalden som finns i skogen.

– Det är framför allt kristdemokraternas ledamot, Carl-Wiktor Swensson, där det varit väldigt tydligt att han haft en tät kontakt med skogsindustrin. Det har han varit väldigt tydlig med, så det har inte varit någon hemlighet. Jag vet inte om det varit fråga om ett spel från deras sida, men det har varit mycket diskussioner utan att vi landat i konkreta beslut. Samtidigt har både skogsindustrin och Cal-Wiktor Swensson varit ute i media och kritiserat utredningens arbete, samtidigt som han tagit jättestort utrymme i beredningens arbete. Sedan ströks en massa viktiga förslag precis på slutet, berättar Andrea.

Så i slutändan var det Kristdemokraterna som fick nästan helt och hållet som de ville med miljömålsberedningen. Och även nu senast med Skogspropositionen.

Den sittande regeringen har varit en fullkomlig katastrof för naturen i Sverige. Det är något som väljare bör beakta i riksdagsvalet nu i september.

Skänk ett bidrag till Naturpodden via Swish: 1235567870 eller från Norge med Vipps: +46705586526 (märk gärna bidraget med ”podd”).
Kontakta Emil V Nilsson.

Lyssna på programmen här på Natursidan eller i en app på en smartphone. Några kända alternativ är Apple Podcaster eller Spotify. När du laddat hem programmet söker du efter podcastens namn i podcastprogrammet.

• Alla avsnitt av Naturpodden hos Natursidan