Kan vi växa som människor om vi lever mer hållbart, på ett sätt som gynnar naturen? Skådespelaren Ida Engvoll och musikern Anders Hall har valt ett mer traditionellt sätt att leva på gården Ollas utanför Järvsö.

Ida Engvoll och Anders Hall bor på gården Ollas utanför Järvsö. De försöker leva hållbart genom att odla egen mat och ta hand om gårdens alla byggnader. Ida är skådespelare och Anders är musiker, men de jobbar också som trädgårdsmästare på Stenegård i Järvsö. Gården har tidigare haft några kor och någon häst. Kanske rymmer gården en berättelse om hur vi kan leva mer hållbart? Både Ida och Anders strävar mot ett mer hållbart liv, närmare naturen, med egenodlad mat.

– Ibland får jag frågan ”berätta om ditt outdoor life” och jag tänker vad är skillnaden mellan livet och ”outdoor”-livet? Finns det något annat liv? undrar Ida och skrattar.

Ett sätt att leva i naturen är att hjälpa till på en fäbod. Det gör Ida ibland på somrarna och då kommer hon i kontakt med historien på platsen. En känsla av att människor har levt, lidit och kämpat i tider. Men hon får också en speciell kontakt med djuren när hon mjölkar.

– Det krävs en uppriktighet, ett samtal bortom ord, för att få till det samarbetet med ett djur. Den ärligheten och det språket tycker jag är samma värld som när jag jobbar med skådespeleri, förklarar Ida.

Under flera tusen år har kor varit grunden för att klara livet för människor i Skandinavien. I Hälsingland har det varit ont om odlingsbar jord, så korna kunde inte beta på åkermark. Det finns en fäbod till gården Ollas som ligger drygt två mil bort uppe i det som idag är skog. På gården finns det fortfarande kvar två enorma koppartunnor som man fyllde med mjölk som man syrade till långmjölk (kallas också långfil) för att kunna äta den under sommaren när korna var på fäboden. Långmjölken kunde lagras under flera månader.

– Här fanns det ett väldigt stabilt system med fäbodar, bodeland som var byggnader runt en mil från gården dit djuren togs först under betessäsongen, sedan var de på fäbodvallen på sommaren, därefter tillbaka till bodeland innan de kom tillbaka till hemgården sent på hösten. Här vid hemgården var det både ängsmark och en mindre del plöjd åker. Här fanns även svaljord, en växtföljd där man plöjde upp marken vart tionde år som innefattade linodlingen, förklarar Anders.

Men det fanns även en till två hästar på gården. Det var mest nordsvenskar men det fanns även en fjording här ett tag. Hästar äter mer gräs än kor, men de kan även äta bärris och annat när de går i skogsmark. Anders hade hästar till för två år sedan och har tagit reda på hur de användes traditionellt på gården.

– Dom gick ju på jordbruket först, sedan gick de på bete en period och så jobbade de i skogen hela vintrarna. Man släppte dem fritt för bete på skogen på sommaren och då gick de i flock. Ledarhästen hade bimma (klocka) så att man skulle kunna hitta dem sen, säger Anders.

Idag styrs vårt (människans) brukande av våra gemensamma naturresurser nära nog fullständigt av ekonomiska värden. Ett hållbart liv med en levande natur kräver att vi ser till andra värden också. Men hur ska vi få fler att inse det?

– Här är verkligen konsten och historieberättandet så otroligt viktigt. Vi måste identifiera oss med något annat än konsumtion, säger Ida bestämt.

Lyssna på programmen här på Natursidan eller i en app på en smartphone. Några kända alternativ är Apple Podcaster eller Spotify. När du laddat hem programmet söker du efter podcastens namn i podcastprogrammet.

Skänk ett bidrag till Naturpodden via Swish: 1235567870 eller från Norge med Vipps: +46705586526 (märk gärna bidraget med ”podd”).
Kontakta Emil V Nilsson.