Regeringen har beordrat Naturvårdsverket att använda ett ovetenskapligt förfarande när Sverige rapporterat in statusen för vår natur till EU. Det här kan även spilla över på hur naturrestaureringslagen kommer att genomföras i landet. Du hör Torbjörn Ebenhard på SLU Centrum för biologisk mångfald i det här avsnittet av Naturpodden.

Torbjörn Ebenhard är naturvårdsbiolog med 30 års erfarenhet av att jobba med biologisk mångfald på mellanstatlig nivå. Han har varit med och förhandlat fram FN:s konvention om biologisk mångfald, arbetat med den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald (IPBES) och mycket mer. Dessutom är han väl insatt i EU:s olika direktiv och förordningar.

– Bevarandetillståndet för de här arterna och naturtyperna är inte vad de borde vara. År efter år så har vi rapporterat in att bara 40 procent av arterna som är listade i Sverige har ett gott bevarandetillstånd i alla delar av landet och på naturtyperna så är det bara runt 20 procent, förklarar Torbjörn.

– Nej, det finns skillnader. Det gäller hur mycket vi behöver av de olika naturtyperna för att vi ska kunna säga att de har ett gott bevarandetillstånd. Det kallas gynnsam referensareal i direktiven. Det ska beräknas vetenskapligt. Det är Naturvårdsverket som tidigare fastställt de här arealerna. Men det som har hänt nu är att regeringen har sagt åt Naturvårdsverket att skita i de vetenskapligt beräknade referensarealerna och istället säga att de motsvarar samma areal som vi hade när Sverige gick med i EU 1995, säger Torbjörn.

– Nu lyser det gult i stället för rött för arean av de skogstyper det handlar om. Man har gjort en annan modifikation också när det gäller referensarealen för gräsmarker. Där har det utgått ett diktat från regeringen om att den ska rapporteras in som okänd. Det betyder att den kunskap vi samlat på oss under decennier om hur vi sköter gräsmarker ignoreras, berättar han.

– Naturvårdsverket har fått instruktioner om hur referensarealer ska rapporteras i artikel-17 rapporten, men de har inte fått instruktionen att tillämpa dem när de ska göra en nationell restaureringsplan [som en del av naturrestaureringslagen]. Men å andra sidan, hur skulle de kunna göra något annat?

– Därför att det anses inskränka på äganderätten. För mig är det fullständigt ologiskt. Om det är så att man äger ett landområde så har man inte rätt att göra vad man vill där. I skogsbruket ser man alla inskränkningar som att man inkräktar på äganderätten, men det är det ju inte – det är brukanderätten som nyanseras. Idag finns den rådande politiska viljan att bevara rätten för skogsägare att göra det de vill på sin mark.

– Man kan se det på flera sätt. Vi utarmar det svenska landskapet på arter. Skogarna fungerar sämre, granarna dör och de som lever tar upp mindre koldioxid. Det går inte längre att skörda lika mycket fisk från havet. Vi har försämrat hela Östersjöns ekosystem. Det är den biologiska mångfalden som försörjer människor.

– Det finns många biologer som inte har sett sambanden. Man måste göra kopplingen mellan biologin och andra vetenskaper. Många ekonomer har varit för enkelspåriga. De har inte värderat ekosystemtjänster som varit gratis, de har tagits för givna. Man har gjort felaktiga framtidskalkyler därför att man tror att saker och ting kommer att utvecklas likt de senaste hundra åren. Man bygger fortfarande för att mängden bilar kommer att öka. Är en sådan framtidskalkyl rimlig? Här måste vi fundera på vad det är som mänskligheten vill. Vad menar vi med tillväxt? Vad är hållbart framöver, avslutar Torbjörn Ebenhard frågande.

Lyssna på programmen här på Natursidan eller i en app på en smartphone. Några kända alternativ är Apple Podcaster eller Spotify. När du laddat hem programmet söker du efter podcastens namn i podcastprogrammet.

Skänk ett bidrag till Naturpodden via Swish: 1235567870 eller från Norge med Vipps: +46705586526 (märk gärna bidraget med ”podd”).
Kontakta Emil V Nilsson.