Per Thure (f. 1936) växte upp på den lilla ön Långholmen i Storsjön med sina fyra syskon. Han fick som de flesta andra pojkar i byn börja jobba i skogen och hugga med timmersvans, barkspade och yxa när han var 14 år med sin far och farfar.

Karin (f. 1940) växte upp på Lövnäset på andra sidan sjön och fick tidigt hjälpa sin mamma med sina tre småsyskon och också jobba som hembiträde i några granngårdar när de behövde hjälp i ladugården.  Hon jobbade extra på Konsum och jobbade även med plantsättning.

En vinter när Karin var 18 år jobbade hon som kocka i en skogskoja ovanför Flåsjön. Hon bodde i skogskojan och lagade mat till skogsarbetarna från Oviken men kommer inte ihåg att det skulle ha varit ensamt eller kallt när hon får frågan. Hon förde anteckningar i skogskojan och berättar vad hon lagade för mat i kojan till frukost, middag, aftonvard och kvällsmål.

Per Thure lärde sig av sin farfar att dra not. Han berättar hur det går till att från en båt fånga sik, öring och harr med denna speciella fångsteknik och hur man saltade in fisken och förvarade den i kaggar.

Trots att man tidigt fick börja jobba i skogen och arbeta redan som barn upplever inte Karin och Per Thure att det var ett hårt liv.

Storsjö fick en bilväg till Åsarna först 1921 och innan dess kunde man bara nå byn med häst och vagn. I slutet av 50-talet började byborna skaffa bil och Karin tog körkort 1958 när hon var 18 år

– Då var det inte vanligt att fruntimmer hade bil, säger Karin.

Efter att Karin varit hemma med sina barn började hon 1974 jobba på den nystartade förskolan i Storsjö där hon slutade för några år sedan när förskolan flyttade till Ljungdalen och Karin gick i pension.