Valentina fick 500 000 kronor i skadestånd av chilenska staten och köpte sitt drömhus. Sedan skrev hon en bok om exil och tillhörighet, och berättar mer om det för oss i Nyfiken Brun. Häng med på ett samtal om politiska kamper, ork, nackning av hönor, sex och fröjden i att vara på en queerfestival för BIPOCs – Black, Indigenous & People of Color – i Berlin. Och vad exakt innebär begreppet BIPOC? Valentina ger sitt svar på det.

Fyra år gammal smugglades Parwin till Sverige från Irak för att hennes föräldrar skulle kunna strida mot regimen i Iran. Som tonåring i Örebro heterohånglade hon med sina tjejkompisar och fick sitt livs sexupplevelse. Idag jobbar Parwin som musikalartist och skådespelare i Stockholm. Vi möts i ett samtal om att vara ett så kallat "mujahedin-barn", om att vara öppen eller inte öppen med sin queerhet och att komma på typ fem sekunder.

Nu blir det tårta! Kladd och mat, äckel och tomat. Möt Sepideh Khodarahmi som är dragking, dansare, skådespelare och mattegeni. Sepideh syns ofta performa på nån queerklubb nånstans och sågs i höstas i Leila K-föreställningen K på Stockholms stadsteater. Vi pratar om allt ifrån klass och trans till att twerka på tårtor och hemlighålla delar av sitt jag.

Ninja Thyberg är filmregissören bakom en av våra favoritqueerfilmer Girls & Boys. En nördarnas highschool-komedi som utspelar sig i omvända världen där ”killar” är sexobjekt och ”tjejer” överst i näringskedjan. Men går det att fucka upp stereotypa könsroller bara genom att göra tvärtom och sätta kjol på killar? Nej. Ninja berättar hur hon gjorde.

Och så pratar vi om favoritämnet representation. Är det rätt eller fel av vita, heterosexuella regissörer och artister att göra queera musikvideos med poc’s (people of color)? Hur kan filmbranschen på riktigt förändras till det bättre?

Slutligen, lite porr. Filmen som Ninja jobbar med nu är en långfilm om en ung svensk tjej som åker till Los Angeles för att bli porrstjärna. Ninja har länge vistats i den amerikanska porrfilmsbranschen och berättar vad hon upplevt. Hur lesbisk är den? Hur okej är ens porr?

I det här avsnittet dyker vi ner i tresamheten och pratar om hur det kan vara att leva tre. Det gör nämligen vår gäst Helena Lindblom. Till vardags är Helena redaktör på bokförlaget Ordfront och en skrivande person med ett förflutet i konstgruppen Ful, som länge gjorde den queera konsttidskriften med samma namn. Nyfiken Brun letar fram ännu mer i Helenas spännande förflutna, nämligen hens skådespelarkarriär i sexfilmer som Kärlekens språk och Phone Fuck. Och den koreanska adoptionskritiska filmen Susanne Brinks Arirang.

Hen är formgivare, möbelsnickare, designer, träsnidare, konstnär, arkitekt, scenograf och ja... massa annat skoj! Personen bakom stolar som retar röven och gigantiska luftslott. Möt Mariana Alves Silva från konst- och designgruppen MYCKET – och få en exklusiv crash course om renhetsbesatta modernismen ur ett normkritiskt härligt queert perspektiv.

Möt en legendar inom Stockholms queera krogliv!

Lotta Nordlander har drivit bar och restaurang i Stockholm sedan 1996, då hon öppnade gayklubben Häcktet. Sedan följde restaurangen Roxy och källarklubben Judy’s. Idag driver Lotta tillsammans med Anna Classon den ofta fullsatta och alltid välkomnande queera baren Bitter Pills, eller BP, vid Hornstull i Stockholm. Lotta var för övrigt också med och startade Sveriges första queermagasin Zon, som gavs ut mellan åren 1999 och 2003. Vi är nyfikna på vad som gör en bar queer. Lotta vet.

Hör systrarna Neves i ett samtal om queert syskonskap, rivalitet, raggning och lebiska genus i vår inspelning med publik från baren Bitter Pills i Stockholm den 22 jan i år. Både Filippa och Sofia är dj's och klubbfixare – och bästisar.

Nej, hon försöker inte göra en Niki Minaj och nej, hon är inte kroppsaktivist. Men Ayan Jamal är massa annat fantastiskt, bland annat poppis youtuber känd under namnet Naya Lamaj, modell och ibland dj. Vi pratar så klart om allt detta, men också om Ayans mamma, att bli castad på Instagram och representation eller bristen på sådan i svenskt mode.

”Jag har nog aldrig sett så många människor peka finger åt mig som då.”

Matea Tunjic är wide receiver i Mean Machines, Stockholms elakaste amerikanska fotbollslag och därmed lagkamrat till allas vår Iki. Matea jobbar också som virtuell rallare (ritar tågcentraler och järnvägssystem) och har ett förflutet inom Försvarsmakten. Citatet ovan är hennes svar på frågan hur det var att gå i Pride-paraden som stolt lesbisk OCH flottist. Vi djupdyker i detta ämne och hinner med en massa annat, bl a släkt-tatueringar, mammor och det att tvingas fly från krig.