Poeten och författaren Niklas Söderberg läser sin nyskrivna "Nyårsdagsdikt. Programledare Fredrik Pålsson.

Nyårsdagen är en vägg av inget, nada, nichts, av föga mer, skitig snö, sardellpizza och tysk-österrikiska backhopparveckan när den når Garmisch-Partenkirchen. Ett sylvesterlopp går aldrig i mål, ringlar runt i sin åtta. Vad var det som skulle börja nu igen? Vad var det som skulle börja nu igen?

Till er alla vill vi ge en dikt om det nya året och den nya dagen som ändå alltid är sig lik.

Som så ofta är också denna present från oss på Obs, också en present till oss; den här gången av poeten och författaren Niklas Söderberg.

Obsredaktionen önskar er alla ett Gott nytt år!

I årets sista radioessä här i Obs ska författaren Ulf Peter Hallberg reflektera kring tiden. För mer än tjugofem år sedan lyssnade han, i Berlin, till den tyske filosofen Michael Theunissens tankar om tiden och det mänskliga varat.

Professor Theunissen var snarast otidsenlig. Han tycktes ständigt upptagen av de eviga frågorna, framför allt av tidens herravälde.

Vi ska granska tiden ur Theunissens synvinkel, filtrerad genom författaren Ulf Peter Hallberg och hans minne. Nu far vi; tillbaka till 1980-talets mörka Västberlin.

Litteratur: Theunissen, Michael: Negative Theologie der Zeit, Suhrkamp 1991

Producent: Lena Birgersdotter [email protected]

Essäns upphovsman är den franske författaren och filosofen Michel de Montaigne (1533-1592). Under 1570- och 80-talet satt han i sitt slott i Frankrike, mitt under brinnande religionskrig, och skrev de försök som ordet essä betyder. Författaren Bodil Malmsten beslöt sig för att ge sig på det som kan tyckas vara en omöjlig uppgift - att skriva en essä om essäernas upphovsman.

- Vad jag hade behövt var att läsa Montaigne från början, från första klass i folkskolan i inre Norrlands fjälltrakter. Jag hade behövt Montaigne som stöd för att tänka för mig själv, som mig själv;  för att vara mig själv på mina villkor.

Bodil Malmsten

Essäns upphovsman är den franske författaren och filosofen Michel de Montaigne  (1533-1592).

Under 1570- och 80-talet satt han i sitt slott i Frankrike, mitt under brinnande religionskrig, och skrev de försök som ordet ”essä” betyder.  Författaren Bodil Malmsten beslöt sig för att ge sig på det som kan tyckas vara en omöjlig uppgift - att skriva en essä om essäernas upphovsman.

Bodil Malmstens essä är av utrymmesskäl något kortad i radioversionen, men publiceras här oavkortad.

Litteratur: Michel de Montaigne: Essais, Larousse, 2002 På svenska: Michel de Montaigne, Essayer. Bok 1  (Jan Stolpe, översättare) Stockholm, Atlantis, 1986 Michel de Montaigne, Essayer. Bok 2, (Jan Stolpe, översättare) Stockholm, Atlantis, 1990

Detta OBS sändes första gången 2010-09-03

Afrika och självständigheten har varit tema i Obs under den senaste månaden. Idag, i det sista programmet i serien, debatteras det som kan bli Afrikas senaste självständiga stat: i januari röstar invånarna i södra Sudan om det ska bli ett eget land.

Kampen för självständighet i förhållande till Khartoum har förts ända sedan britterna koloniserade Sudan. Freds och utvecklingsforskaren Ane Kirkegaard ger oss en bakgrund och reflekterar kring vad ett delat Sudan kan betyda för framtiden.

När det gäller Sudan är det kanske den pågående konflikten i Darfur som vi hört mest om; vilket är en delvis annan konflikt än den mellan nord och syd. Mellan norra och södra Sudan råder det på pappret fred sedan ett fredsavtal skrevs 2005, och det är i det avtalet den stundande folkomröstningen ingår. Pernilla Ståhl har talat med Rania Rajji i London; Amnesty Internationals Sudan-expert om situationen i Sudan.

Litteratur:  Cockett, Richard: Sudan, Darfur and the Failure of an African State, Yale University Press 2010 Mamdani, Mahmood: Saviors and Survivors: Darfur, Politics and the War on Terror, Pantheon Books 2009

Länk: Amnestys rapport:  The Chains Remain; restrictions of freedom of expression in Sudan

Jesper Meijling om filantro-kapitalisterna. Bill och Melinda Gates har tagit initiativet till The Giving Pledge: en kampanj som ska få världens rikaste människor att avlägga ett löfte om att skänka minst halva sin förmögenhet till välgörande ändamål. Om detta är början på en ny trend kan det behövas en debatt om vilka konsekvenser det får, när entrepenörer ska stödja utbildning och hälsovård, menar Jesper Meijling. Theresa Benér om utställningen Brune/Blonde på Franska Cinemateket i Paris: det första samlade försöket att fördjupa vilken roll gestaltningen av kvinnors hår har haft för vår kvinnosyn.

The Giving Pledge kallas en kampanj som ska få världens rikaste människor att avlägga ett löfte om att skänka minst halva sin förmögenhet till välgörande ändamål. Bakom initiativet står Bill och Melinda Gates. Om detta är början på en ny trend kan det behövas en debatt om vilka konsekvenser det får, när entrepenörer ska stödja utbildning och hälsovård, menar Jesper Meijling i dagens Obs.

På Franska Cinemateket i Paris pågår just nu utställningen Brune/Blonde: det första samlade försöket att fördjupa vilken roll gestaltningen av kvinnors hår har haft för vår kvinnosyn. Theresa Benér har sett utställningen.

Länkar: Gideon Rachman intervjuar Bill Gates i Financial Times Andy Beckett om den nya filantropin i The Guardian Anna von Sperling om FN och den nya filantropin i danska Information

Om utställningen Brune/Blonde, på engelska Om utställningen brune/Blonde, på franska

Det har gått ett halvt sekel sedan många afrikanska länder blev självständiga och de europeiska kolonisatörerna drog sig tillbaka. Idag överträffas de europeiska och amerikanska intressena i Afrika, med råge av Kina.

Kina är den afrikanska kontinentens största handelspartner, och både kinesiska investeringar och kinesiskt bistånd är stort i Afrika. Johan Lagerkvist diskuterar konsekvenserna i dagens Obs.

 

I tidigare Obs har den zambiska ekonomen Dambisa Moyo, känd försin biståndskritiska bok Dead Aid lyft fram de kinesiska satsningarna i Afrika som något positivt.

Pernilla Ståhls intervju med Dambisa Moyo ur Obs Audiotek

Litteratur:

Brautigam, Deborah: “The Dragon’s Gift: The True Story of China in Africa”, Oxford University Press 2009

Botswana brukar beskrivas som Afrikas mirakel. Vid självständigheten 1966 var man bland Afrikas tio fattigaste länder. Sedan dess har Botswanas BNP hundrafaldigats, landet demokratiserats och nittio procent av alla barn fått skolgång. Hur gick det till?

Och kan andra afrikanska länder ta efter Botswanas exempel?

Pernilla Ståhl har träffat Unity Dow, advokat och aktivist, och Spencer Mogapi, vice chefredaktör på Sunday Standard, i Botswanas huvudstad Gaborone. Båda menar att Botswanas förutsättningar på många sätt har varit unika.  Unity Dow påpekar att britterna aldrig förstörde landets traditionella kungadömen: därför har man kunnat bygga demokratin på institutioner som redan fanns vid självständigheten.

År 1852 kom det i USA ut en bok som omedelbart skapade historia och blev en internationell storsäljare. Harriet Beecher Stowes stridsskrift mot slaveriet Onkel Toms stuga väckte starka reaktioner - för och mot - när den kom ut. Ingmarie Froman har läst om Onkel Toms stuga och upptäcker en helt annan bok än den hon grät sig igenom som barn.

Onkel Toms stuga skapade omedelbart historia då den kom ut år 1852; bara i USA sålde den 300 000 exemplar första året, och boken spreds snabbt över världen. Harriet Beecher Stowe var en 41 årig lärare och sjubarnsmor när hon skrev sin berömda vidräkning med slaveriet; en övertygad motståndare till slaveriet som tillsammans med sin man gömde och skyddade flyende slavar. Med Svarta Pantrarnas förakt för den fega slaven Tom förvandlades Beecher Stowes roman på 1960-talet till ett skällsord. Den amerikanska svarta medborgarrättsrörelse behövde inte en vit kvinna från 1800-talet som tolk. Numera har dock forskningen om Harriet Beecher Stowe fått en renässans i USA, och hennes författarskap behandlas seriöst. 

Ingmarie Froman har läst om Onkel Toms stuga.

 

Litteratur: Harriet Beecher Stowe: Onkel Toms stuga, sv. översättning Harry Lundin, Niloé, 1990 Harriet Beecher Stowe: A Key to Uncle Tom´s cabin, Applewood Books, 1998 Jane Tompkins: Sensational designs: The Cultural Work of  American Fiction 1790-1860

Producent: Lena Birgersdotter [email protected]

Vad skapar en självmordsbombare?

1. Robert Stasinski om den amerikanske antropologen Scott Atran, som i sin forskning undersöker vad som driver unga män att bli självmordsbombare. Hans slutsats är att de starka gruppband som uppstår i radikala miljöer är en viktigare drivkraft än religiösa abstraktioner.

2. Mia Gröndahl om Khaled Al Berrys bok Life is More Beautiful Than Paradise. En vardaglig och personlig berättelse om en egyptier som under sina tonår, i mitten av 1980-talet, under sex år var medlem i egyptiska jihad.

Robert Stasinski har läst den amerikanske antropologen Scott Atran.  Atran undersöker i sin forskning vad som driver unga män att bli självmordsbombare. Hans slutsats är att de starka gruppband som uppstår i radikala miljöer är en viktigare drivkraft än religiösa abstraktioner.

Egyptiern Khaled al-Berry var bara fjorton år när han gick med i Islamiska Jihad, där han stannade som medlem i sex år. Mia Gröndahl har läst hans bok Life is more Beautiful than Paradise. Den ger en intressant inblick i vad som egentligen händer i huvudet på en ung människa som dras in i en extremistisk rörelse.

Sändes första gången 20100831

Litteratur: Atran, Scott: Talking to the Enemy: Faith, Brotherhood and the (Un)making of Terrorists, HarperCollins 2010 al-Berry, Khaled: Life is More Beautiful than Paradise, American University in Cairo Press (2009)

"Tillväxtregioner" har blivit ett modeord. Vanligen avses ett urbaniserat område där en stad eller till och med flera utgör navet för den ekonomiska utvecklingen. Urbaniseringen är ofta i fokus också när den afrikanska kontinentens framtid diskuteras. Inflyttningstakten till de afrikanska städerna är hög. Men samtidigt bor de flesta på landsbygden och den ekonomiska utvecklingen måste enligt flera forskare utgå från jordbruket.

Inge Gerremo ger en bakgrund till de nya initiativ som tas idag – bland annat i Rwanda och Malawi, för att stärka de afrikanska småböndernas situation. Anika Agebjörn om tre böcker av tre utvecklingsexperter som utifrån skilda perspektiv kommer fram till samma slutsats om biståndet till Afrika: att ingen utveckling är möjlig så länge givarna styr biståndets inriktning, och att den afrikanska utvecklingen måste börja i jordbruket.

Litteratur:

Holmén: Hans: Snakes in paradise, NGOs and the Aid Industri in Africa, Stylus Pub Llc 2010 Hydén, Göran: Bistånd och utveckling: Afrika: givarnas stora utmaning, Liber 2010 Tallroth, Nils Börje: Bistånd på villovägar, Addera Förlag 2010