Vad är det som skrämmer allra mest? Är det monstret i skogen eller det krypande irrationella, att någon man trodde om gott plötsligt förvandlas?

Tillsammans med fotografen Annika von Hausswolff analyserar Katarina Wikars skräcken mitt inne i familjen. Från galna fäder som löper amok och replikant-fruar till små lömska barn i täckjackor.

Hon drar sig också till minnes hur det var att titta på Motorsågsmassakern med Freddie Wadling på åttiotalet och berättar vilken film som skrämt henne allra mest.

Annika von Hausswolff är professor på Högskolan för fotografi vid Göteborgs universitet. Hon fick sitt genombrott som fotograf med bildsviten Tillbaka till naturen inspirerade av brottsplatsfotografier på nittiotalet. Som ung var hon med i punkbandet Cortex i Göteborg.

De skräckfilmer som nämns i reportaget är:

The Shining Stanley Kubrick, 1980 Invasion of the body snatchers Don Siegel, 1956 The brood David Cronenberg, 1979  Suspiria Dario Argento, 1977 Exorcisten William Friedkin, 1973

Varför väljer man att tillbringa sin semester på en karelsk gråterskekurs? Över 1700 personer har gått Pirkko Fihlmans kurser och lärt sig improvisera fram egna sorgesånger.

I Karelen förr i världen hade ritualsångerskan, gråterskan hög status. Det var hon som tog hand om de andras känslor och hjälpte till att uttrycka dem vid begravningar men också vid andra tillfällen. Efter andra världskriget föll traditionen i glömska, man skämdes över den i det nya urbana Finland.

I Finland idag är intresset för gamla karelska gråtkväden stort.

Katarina Wikars åker till Helsingfors och hamnar mitt i gråterskeföreningen "Äänellä itkijät ry:s" årsmöte och lär sig att man kan gråta över trähus som ska rivas, skog som huggs ner och överkörda hjortar på vägen.

Med i programmet är bland andra cirkelledaren Pirkko Fihlman, konstnären Virve Kallio och sångerskan Emmi Kuittinen.

Lyssna också på P2 Dokumentären "Sorgesångarna".

Monster i antiken, gotiken och garderoben. P1 Kultur fortsätter sin monstermånad med en trippel.

Vi har riktat in oss på "gotiken" som akademiskt ämne och vad de antika monstren säger om vår mänsklighet. Vi hör doktor Xavier Aldana Reyes, som undervisar i gotiska studier i Manchester och statsvetaren Johan Tralau, författare till boken "Monstret i mig", som handlar om mytologiska skräckfigurer i antiken och hur de lär människan att behärska sina skadliga sidor.

I Obs-essän signerad Boel Gerell handlar det om monster som växer bäst i garderoben, utom synhåll. Hon reflekterar över hur det osedda sätter fart på vår fantasi och det som egentligen skrämmer oss mest.

Programledare: Måns Hirschfeldt Producent: Mårten Arndtzén

Hur gestaltas det monstruösa i musik? Vi har sammanfört två musiker som båda förhåller sig till monstret i sin musik: Peter Jöback och Erik Danielsson, sångare i black metal-bandet Watain.

Under hela oktober månad undersöker P1 Kultur monstret i kulturen. Vi har bjudit in två gäster som nästan står på motsatta sidor av den musikaliska skalan - men som ändå båda är hårt arbetande musikhantverkare med långa och framgångsrika karriärer bakom sig - och med monster som en gemensam nämnare: pop- och musikalartisten Peter Jöback som för många blivit synonym med Fantomen på operan och Erik Danielsson, sångare i black metal-bandet Watain. Vad betyder det monstruösa i deras musik?

Programledare: Lisa Wall Producent: Eskil Krogh Larsson

Fotografen Lars Sundestrand har fotograferat många av de största banden i rockhistorien. Ändå har han alltid hållit sig i bakgrunden och låtit bilderna tala för sig själva.

Fotografen Lars Sundestrand har ofta hållit sig undan från mediebruset. Trots att han under slutet av 70- och början av 80-talet fotograferade och intervjuade nästan alla stora band när de kom till Sverige. Bland annat har han tagit bilder på band som The Jam, Sex Pistols och The Clash, som han träffade och skrev om i det egna fanzinet Funtime. En tidning som idag har kultstatus i musikkretsar. Fotograferandet tog sin början för Lars Sundestrand när han var i tjugoårsåldern och plåtade vännen och musikern Freddie Wadling. Många har nog sett Lars Sundestrands fotografier på Ebba Grön. De finns numera samlade i Boken "Station Rågsved" som handlar om just den svenska punkens stolthet Ebba Grön. P1 Kulturs Hanna Jedvik åkte hem till Lars Sundestrand för att prata om livet, fotograferandet och den där nyfikenheten som han har burit med sig hela livet.

FOTNOT: P1 Kulturs reporter Hanna Jedvik var hemma hos Lars Sundestrand ett par gånger under arbetet med det här reportaget. Ganska snart därpå fick hon ett mejl från Lars där han berättade att han hade sagt upp sig från jobbet på kriminalvården där han har jobbat de senaste åren. En omorganisation ska genomföras och den vill han inte vara en del av. Vad som händer nu vet han inte.

"Kommer aldrig söka något mer jobb", skriver Lars. Kompromisser har aldrig varit hans grej. 

Hanna Jedvik [email protected]

Två av Västmanlands kulturinstitutioner sig an traumat med storbranden 2014. Måns Hirschfeldt är på plats i Västerås för att tala med några av initiativtagarna.

Det brann också denna sommar i Västmanland, och än en gång så väcktes minnena från storbranden 2014. Den sommaren som allt handlade om brandbekämpning, mysiga skogsstigar utanför Virsbo blev katastrofscenario och hela Västerås luktade aska.

Att förlora sitt hem, att mista sina rötter. Bokstavligen få dem brända till aska. I Västerås tar man just nu det konstnärliga greppet på vad som händer både under och efter  en brandkatastrof.

Västerås Konstmuseum visar sen i september utställningen "Ur aska", och på Västmanlands länsteater hade i helgen föreställningen "Den stora branden" premiär.

Måns Hirschfeldt har träffat regissören Niklas Hjulström och curatorn Linda Wallenberg. Dessutom har han intervjuat Dougald Hine, en av initiativtagarna till det mångfacetterade kulturprojektet "Dark Mountain" som är aktuellt med sin femtonde utgåva om eld.

Programledare: Lisa Wall Producent: Eskil Krogh Larsson

Under de senaste åren har det pratats mycket om styrning av kulturlivet - vilka villkor kan, eller bör, staten sätta för filmproduktionen? Hur lyhörd måste man som stipendie-sökande konstnär vara för tidens signalord och opinionsvindar? Och för den som har möjlighet att sälja sin konst - hur påverkar konstmarknaden själva konsten?

I det här kulturreportaget träffar Lars Hermanson tre konstnärerna Klara Kristalova, Hanna Stahle och Malin Arnell, som alla är beroende av att någon ger dem ekonomisk ersättning för deras arbete - men från olika håll.

Frågan är: vem av dem är mest fri?

Efter nästan sex års restaurering har Nationalmuseum i Stockholm öppnats igen. Vi låter tre kritiker vända och vrida på den konsthistoriska händelsen.

Vad är kärlek efter #metoo? Vad är en jämlik sexuell revolution? Vad har hänt i Los Angeles? På teaterutbildningarna i Sverige? På vilket sätt är striden om Brett Kavanaughs nominering en ny fas?

I helgen är det urpremiär för Operan Tristessa på kungliga operan i Stockholm som bygger på Angela Carters roman "Den nya Evas Passion" från 1977. P1 Kultur har träffat två av upphovspersonerna.

Det är en kultförklarad och skruvad klassiker som var väldigt kontroversiell när den kom ut. Något som många tycker att den fortfarande är. Handlingen kretsar kring Evelyn, en ganska otrevlig man som är besatt av filmstjärnan Tristessa. Hans dåliga beteende gör att den underjordiska, fembröstiga, radikalfeministiska gerillaledaren Mother, straffar honom genom att operera om honom till en kvinna och döpa honom till Eve. Efter det följer en historia som lyfter upp frågor kring kön och könsroller med en stor dos fantasi och satir.

Det som är roligt med just Angela Carters sätt att skriva är att hon har skapat en ny modell att skriva. Hon har gått tillbaka till sagan och folkloristiska myter, de är väldigt tydliga i boken och det fick mig att vilja jobba på den här produktionen, säger Ann-Sofi Sidén som gjort bland annat scenografin.

Är du nöjd med uppsättningen?

Jag har aldrig någonsin känt mig så nöjd. Igår var det första gången på förberedande genrep att se allt sätta ihop. Det var fantastiskt. Med Ann-Sofie scenografi, regin. Det är ett sant allkonstverk. Man kan inte se hur det fungerar förrän man ser det och det var väldigt starkt, säger Jonas S Bohlin, tonsättaren och regissör.

Programledare: Lisa Wall Producent: Eskil Krogh Larsson