Fredrik Lignell
Påskdagen
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/paskdagen-ar4a0

Matt 28:1-10

Det är lite oklart hur många kvinnorna vid graven är. Enligt Matteus är det två Marior som är där. Lukas och Markus talar om tre kvinnor vid graven, men Johannes nämner endast Maria från Magdala. Typiskt för ögonvittnesskildringar vid kaos. Detaljerna skiljer, men huvudpoängen är densamma. 

Varför går de ens dit? Kanske försöker de upprätthålla något slags ordning och rutin, så som vi gör när döden klampar in. Då blir det extra viktigt med ritualer. Vi har aldrig så många ordningar och riter som när någon dör. Det är enda chansen att navigera när alla ledstänger känns nedmonterade. 

Det är deras vän och rabbi som dött, men mycket mer än så. Tron är död. Hoppet har dött. Gud är död. Livet har upphört, dött, utplånats. 

Graven är tom. Vad har hänt? Var är han? Jorden skälver, och en ängel stiger ner från himlen och sätter sig på den bortrullade stenen. Hans utseende är som blixten, och hans kläder vita som snö. "Var inte rädda", säger han. 

Kvinnorna springer, fyllda av bävan och glädje. De blev tillsagda att inte vara rädda, men det går inte att låta bli. Men det är en annan rädsla. Den är blandad med glädje. Kan det vara sant? 

Plötsligt, mitt i berättelsen, står det: Då kom Jesus emot dem och hälsade dem. Kvinnorna reagerar på ett sätt som är anmärkningsvärt. Aldrig genom Jesusberättelsen, trots att Han talat om sig själv som Människosonen, som Guds son, som ”Jag är”, har de tillbett honom. Inte förrän nu. Kvinnorna böjer sig inför den uppståndne Jesus, och de hyllar honom. Så småningom ska lärjungen Tomas få sticka fingrarna i Jesu sår och göra en djup erfarenhet av att Jesus besegrat döden. Han faller då ner inför Jesus och ropar: ”Min herre och min Gud!” 

Allt förändras när Jesus uppstår. Han kliver ut ur den lånade graven och hela världen startar om. 

Kvinnorna springer. I den stunden, oavsett om det är en, två eller tre kvinnor, är detta den världsvida kyrkan. Att vara kristen är att sätta tro till uppståndelsen, och när kvinnorna springer är de världens enda kristna. Det är de som förkunnar uppståndelsen från de döda. Deras budskap är detsamma som kyrkans text varit sedan dess: Världen har omskapats, den nya tidsåldern, den nya skapelsen har inletts, och det har skett just den morgonen utanför trädgårdsgraven. Gud har rört vid den jord som förbannades efter syndafallet med sin härlighet. 

Inte bara ängeln, utan också Jesus säger: Var inte rädda. Världen är galen, ondskan löper amok och våldet breder ut sig. Men du behöver inte vara rädd. 

På påsken är det som att tiderna strålar samman. Jesus har tidigare under veckan talat om att i Människosonens dagar ska det vara som när ”blixten flammar till och lyser upp hela himlen” (Luk 17:24). När Jesus ger upp andan på långfredagens eftermiddag skakar jorden, klipporna rämnar och gravarna öppnar sig. På påskdagens morgon är kvinnorna med om blixtar, jordskalv och änglar. Allt detta påminner om den yttersta tiden. Det är som att ändens tid, Guds dom över ondskan, hans uppgörelse med Djävulen, sker här. Yttersta tiden är inledd, Jesus är uppstånden. 

Segern är vunnen. Guds rike har brutit in. Hoppet lever. Jesus är Herre. 

----------------------

För samtal:

• I dagens predikan sades det att varken Putin eller klimatförändringarna kommer att få sista ordet, utan det tillhör den uppståndne Jesus. Vad betyder uppståndelsen för er?
• Hur gör ni för att inte tappa modet i en värld där krig, miljöförstöring och våld löper amok?
• Hur kan vi hjälpa varandra att lita på att Jesu uppståndelse är garanten för vårt framtidshopp?