Psalm 63:2

Gud, du är min Gud, tidigt om morgonen söker jag dig.

Min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig … 

2 Korintierbrevet 9:7

Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare.

1 Johannesbrevet 3:18

Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning. 

2 Korintierbrevet 1:23

Jag för min del tar Gud till vittne att det var för att skona er som jag inte längre kom till Korint.

Romarbrevet 1:9-10

Gud, som jag tjänar i min ande, när jag förkunnar evangeliet om hans Son, han är vittne till hur jag ständigt nämner er i mina böner och alltid ber om att nu till sist få tillfälle att komma till er, om Gud vill. 

Filipperbrevet 1:8

Ja, Gud är mitt vittne att jag längtar efter er alla av hela mitt hjärta, i Kristus Jesus. 

1 Samuelsboken 2:29

… Hur kan du ära dina söner mer än mig … 

Lukasevangeliet 17:3-6

Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: Jag ångrar mig, så skall du förlåta honom." 

Då sade apostlarna till Herren: "Ge oss mer tro." Herren svarade: "Om ni har tro som ett senapskorn, skall ni kunna säga till det här mullbärsfikonträdet: Dra upp dig med rötterna och sätt ner dig i havet! Och det skulle lyda er.

Johannesevangeliet 1:1

 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.

1 Samuelsboken 5:1-4

Filisteerna tog Guds ark och förde den från Eben-Haezer till Asdod. De bar Guds ark in i Dagons tempel och ställde den bredvid Dagon. När asdoditerna tidigt dagen därefter kom dit, fick de se Dagon ligga framstupa på marken framför Herrens ark. Då tog de Dagon och reste upp honom igen på hans plats. Men när de tidigt nästa dag kom dit, fick de se Dagon ligga framstupa framför Herrens ark. Dagons huvud och hans båda händer hade slagits av och låg på tröskeln, bara fiskdelen satt kvar på honom.

Lukasevangeliet 18:1-8

Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna. 

”I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och sade: Ge mig rätt inför min motpart. Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa, skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök." 

Och Herren sade: "Hör vad den orättfärdige domaren säger. Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?"

Jakobsbrevet 3:9-10

Med den (tungan) välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbild. Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder.