Nina blir skräckslagen i roddbåt, Caroline kör bil i okända länder och Angelica kastar sig ut från höga höjder. 

Vi ser de där beteenden som vi har med oss, de sociala arven vi bär från våra föräldrar. En del av dem lyckas vi bryta och förändra - men förmår vi att helt arbeta bort de dåliga sidorna vi har som föräldrar? 

Att hålla en sjukdom för sig själv - går det ändå att skapa sig relationer? Angelica tycker att Caroline lever i en värld där det sprutar ut glitter och glamour, medan Angelica lever i en värld av sjukdom.

Det som sker i omvärld och närvärld kan ta energi mer än det ger. Hur kan vi fylla på energidepåerna, när tiden för oss ensamstående mammor är knapp och när vi har barn med diagnoser? 

Är vi ensamstående mammor även människor - med egna behov? Eller är vi enbart curlande projektledare? 

Ett fat av gyllene möjligheter - eller gråt och frustration för att få rätt hjälp? Vad finns det för möjligheter och hjälp att få för oss ensamstående med barn med diagnoser? 

Är Alla hjärtans dag en gullig, sockerfylld dag med kärlek överallt - även för oss singlar? Eller en dag för oss att vara bittra? 

Kan jag lära mig någonting om mig själv när jag gör slut? Eller gör jag slut för snabbt - eller stannar jag för länge? 

Hur klarar vi ekonomin när vi är ensamstående med barn - och hur hanterar vi skammen kring pengar gentemot barnen? 

Ingen högtid är så förknippad med familj som julen. Går det att hitta sina egna sätt att fira jul när man nu inte har de traditionella kärnfamiljerna?