Himmelrikets frid

”Låt hjärtat öppna sig, 

bjud Kristus hem till sig!”

”Låt hjärtat öppna sig, 

bjud Kristus hem till sig!”

”Ej kommer han med härar och ej med ståt och prakt;

Dock ondskan han förfärar i all dess stolta makt.”

På kyrkoårets sista söndag - domsöndagen - får vi stanna upp inför vikten att låta Kungars Kung vara den som dömer oss på den yttersta dagen. En visshet som föder tacksamhet och lovsång i våra hjärtan.

Nu avslutar vi resan genom Filipperbrevet och det är här i slutet som Paulus kommer till sitt egentliga ärende i brevet.

Han framför sitt tack för den gåva han mottagit men ytterst tackar han för församlingens omsorg och generositet.

Är det möjligt att känna äkta glädje, och uppleva sann frid i livet? Två personer, en antik och en nutida, som genomgått oerhörda lidanden ger oss löftet om att det är möjligt, genom tron på Jesus.

Hur många försäkringar vi än skaffar oss, hur mycket trygghet vi än bygger i vårt samhälle, blir vi ändå ängsligare och oroligare. Sann frihet och trygghet kommer när vi släpper taget om livet här, och tar fasta på hoppet om en Gud om går med oss.

Mötet med Jesus förvandlade Paulis liv i grunden - hur påverkade det hans syn på kyrkan och vad längtade han efter ännu mer i sitt liv. Hur ser du på kyrkan och hur ser din längtan ut?

Ibland måste vi offra något av det som är oss mest kärt för att komma vidare. I tron på en Gud som alltid förser, och alltid är nådefull, blir det inget hot, utan ett hopp om att han bygger något större.