Veckans Raket: The Sirens yell - Baarhus
Darkwave/Goth från Punksvall. Jag hör tongångar från The Editors och Cortex. Sångaren låter Freddie Wadling i Blue for two eller Till Lindeman i Rammstein.
LÅT: THE SIRENS YELL - BAARHUS
Veckans spaning: Inte bra i grupp - Veronica Maggio
Ni som lyssnar vet att jag var med i Frågan är fri. Nu har Veronica Maggio skrivit en låt om vad vi tror är hennes upplevelse av att vara med i programmet. Jag tycker det här låter Peaches.
Love - The Flower Kings
The Flower Kings är nog ett av de mest kända banden från Uppsala utomlands i alla fall. Här kommer de med sitt sjuttonde studioalbum sedan 1994. Vi är inne i facket progressive rock och det som kallades för neoprogg. Ett band som aldrig tappat ångan, det är faktiskt imponerande att släppa fem album varav tre är dubbelalbum på sex år. Till skillnad från många andra så är det som att inspirationen aldrig sinar.
Det som fångat mig med detta band är den positiva upplyftande känslan. Jag tror det behövs i den här tiden. För att orka med, likt årets melodifestivalvinnare Kajs låt om att bada bastu så behövs det positiva för att se något annat än dårskapens monotoni som pågår för fullt när detta skrivs med Putin i ena änden och Trumpgubben i andra.
Mycket annan progg idag är extremt ekvilibristisk och handlar om att “titta hur duktig jag är på mitt instrument som kan byta taktart 6 gånger på 32 takter”. Flower kings däremot har ett enormt starkt melodiskt fokus och mycket ligger i skillnaden i sångregister mellan Roine, Hasse och Michael. Det är som i ABBA eller Queen där registerskillnaden i sångrösterna skapar ett lim i ljudbilden.
Folk brukar klaga på att det inte finns något längre sammanhållet stycke a la Stardust We are. Jag håller inte med - jag tycker det är svårt att få ett stycke på 30 min musikaliskt intressant nog. Ett bra exempel på detta var Neal Morse and the Resonance “No hill for a climber” där den första halvtimmeslåten var kanon medan den andra 30 min biten kändes lite meh. Men det är ju min subjektiva uppfattning.
Måste också nämna omslaget. Tycker det finns en väldigt vacker symbolik i det med gallret som öppnas.
Ett positivt och upplyftande album trots allt som jag lyssnat på mycket när jag suttit och spelat.
Vita skelett och Vita pärlor - Jonathan Johansson
För er som följt oss länge vet att jag är en sucker för Jonathans electronicadoftande pop. Det jag frågar mig är om skivbolaget fått fnatt? först epn vita skelett och en vecka senare detta album. Annars är låtarna starka som vanligt. Jag hör klubb ala plastikman men också indiepop.
LÅT: SPARTAS SVARTA HJÄRTA - JONATHAN JOHANSSON
Bowerbirds and Blue Things - Jetstream Pony
Jetstream Pony är ett engelskt drömmigt indiepopband. Jetstream Pony är ett Brighton/Croydon baserat band som själva beskriver sig som skramlig punk/indiepop. Här är deras andra album. Musikaliskt låter det som en korsning mellan Yumi Zouma och The Jesus and Mary Chain, ganska shoegazigt med andra ord. Jag tycker styrkan ligger i de starka melodierna och äntligen en trummis som vågar spela mer avancerade fills. De har också roliga låttitlar som “Frustration causes accident” och “Bad common earth connection”-
In C Min - Goran Kajfes och Andreas Tilliander
Två bra artister gör ännu bättre saker tillsammans och ÄNTLIGEN! är ord som dyker upp för mig kring detta släpp. Enligt säkra källor har de pratat om att göra skiva ihop i över 20 års tid och nu blev det av och även jag var på dem om detta när de spelade på konstmuseet för ett antal år sedan. Ambient när den är som bäst helt enkelt. Utgivet på en av mina favoritbolag för experimentell elektronisk musik - malmöbaserade Kontramusik. Trumpet och ambient i en skön blandning.
LÅT: MONTES CAUCASUS - GORAN KAJFES OCH ANDREAS TILLIANDER
Chopstick Stories - Karin Lei
Karin växte upp på föräldrarnas kinakrog på flera olika platser i Sverige. Här presenteras en blandning av Streetfood och annat. En bok som förenklar det kinesiska köket till vardagsmat. Enkelt snabb och smidig matlagning utan krångel.
Staden och dess ovissa mur - Haruki Murakami
För er lyssnare som känner mig vet ni att jag är ett Murakamifan. Allt började med filmatiseringen av Norwegian Wood. Här är hans senaste roman.
Som alltid är hans romaner fulla av övergivna män. Den ensamme mannen har blivit hans signum. Men också kärleken till böcker och bibliotek.
Världen som vi ser den är inte allt vi ser. Något som verkligen är tydligt i den här romanvärlden. Murakami är en mästare på att implementera dubbeltydigheter.
Den ovissa muren är en intressant metafor. Är den för att stänga ute eller att värna? Det är frågor som jag anser är intressanta att reflektera kring i tider som dessa.
LÅT: (-) - SANCTUM
Maten. Familjen. Livet - Zeina Mourtada
Zeina är en svensk matinfluencer och som kommit med ett antal kokböcker. Denna bok är hennes livsberättelse med maten som röd tråd, från Libanon via Sierra Leone till Sverige. Recepten känns fullständigt självklara i sin utformning. Fotot är som alltid hos Zeina varmt och inbjudande.
Referenser m.m
