Fredrik Lignell
Vandringen
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/rastplatsen-ar54j

Mark 2:23-28

Jesus och lärjungarna sneddar genom ett sädesfält, och lärjungarna känner att de är lite hungriga. De river av några ax och stoppar sädeskornen i munnen. För fariséerna, som lutar sig mot en hel uppsättning detaljregler kring sabbatsbudet som uppstått över lång tid, är det ett tydligt lagbrott. Aha! Ni gör fel! 

Människan, säger Jesus, är inte till för sabbaten, utan sabbaten är till för människan. Det var inte tänkt att budet om vila skulle skapa kramp, utan tvärtom att det skulle hjälpa. Vi skulle kunna läsa den här texten som att vilan därför inte är särdeles viktig, men det är inte vad Jesus säger. 

Vilan är ett bud. Det verkar som att människan har så svårt för goda ordningar att vi måste ha ett bud, en befallning för att hamna rätt. Den enda dagen i veckan som har ett namn i den judiska och kristna traditionen är vilodagen. Sabbaten. 

Bakgrunden är naturligtvis att Gud själv vilade på den sjunde dagen. (Människan trädde in på scenen när allt redan var klart. Första dagen i mänsklighetens historia var en vilodag.) Gud vilade inte för att han var trött — han kan inte bli det. Han vilade för att hjälpa oss, för att ge oss ett exempel. Om Gud kan ta en paus, då kan vi också det. 

Vila är att göra något annat. I en tid då dagarna ser anmärkningsvärt likadana ut blir det viktigt att en dag i veckan odla vanor som handlar om att göra något annat.

Två perspektiv vi behöver få syn på för att kunna finna rastplatserna:

Gudsbilden

Vem tänker jag att Gud är? Har han problem med att jag njuter? Är han stressad över att jag en dag per vecka inte producerar något? Tror jag att han unnar mig ledigheten och vilan? 

Självbilden

Är jag värd detta? Vilken är min plats i Guds stora plan? Vem bär vem, egentligen? Svara inte för snabbt på det. Teoretiskt är svaret enkelt, men vad berättar dina livsmönster och dina val för dig? Gång på gång påminner bibeltexterna oss om att vi är begränsade, och att Gud är obegränsad. Vi är dödliga. Minns att du är stoft. 

Men vi vilar inte endast för vår egen skull, utan också för andras. I 2 Mos talas det om hur sabbaten är viktig för att tjänarinnan och oxen ska få vila. 

Eugene Peterson: ”Genom sabbaten frikopplas andra människor från mig så att de kan ha med Gud att göra utan att jag petar och stör. Människor behöver vara fria från vår vägledning som alltid tenderar åt det manipulativa.” 

Är du ledare, chef eller på annat sätt djupt involverad i andra människor? Din rastplats ger också dem en paus. Från dig. 

För reflektion:

Människosonen är Herre över sabbaten. Har du talat med Honom om vad Han vill med dina rastplatser? Vad han tänker om dina ordningar? Har du bett honom om hjälp att få syn på vilka drivkrafter som regerar dig när det kommer till vila och återhämtning? Tänker och agerar du kristet i den frågan, eller är du en direkt avbild av vår tid? Att göra Jesus till herre över sabbaten är att bjuda in honom i det samtalet.