Om man åker en bit, ca 6 km från Storsjö mot Åsarna, finns det en skylt som visar vägen till Nordsätern 6 km. Där svänger man av till vänster och sedan är det en skaplig väg fram till Nyvallen men sedan blir det lite sämre väg. Där hittar man idag 12-13 fastigheter.

Lars-Inge Lööv berättar att de först gick till Bergvallen som var en vår- och höstsäter och när det blev varmare fortsatte man upp på Nordsätern.

Lars-Inge har varit på Nordsätern sedan han var väldigt liten. Familjen hade kor fram till 90-talet och på slutet var det hans mamma Aina Lorin Lööv och hans syster Britt-Marie som var där med mjölkkorna. Säterstugan är bara tre gånger fyra meter och här bodde Lars-Inges morfar, hans mor och hans två systrar Britt-Marie och Eva-Lena tillsammans på sommaren. Inuti stugan är det tapetserat med tidningspapper på väggarna för att få det fint. Man tog in björkris för att det skulle lukta gott och repade löv på golvet om man inte hade trägolv.

Korna bodde i ett fjös (fähus) bredvid och släpptes ut på skogsbete på dagarna och de kom hem själva på kvällen för att mjölkas.

Varför alla pratar om hur fantastiskt det var med fäbodliv trots att det var ett slit med mjölkning och andra sysslor tror Lars-Inge berodde på att då fick kvinnorna vara ifred.

Karlarna i byn hade fullt upp med slåttern men kom på besök på helgerna och tog med sig varor som man behövde på Nordsätern.

På Sätern åt man mycket mjölkmat eftersom man hade kor och man fiskade småöring i ån. Maten och mjölken förvarades i jordkällare.

Lars-Inge berättar också historien om småfolket, Filip-Jo och Filip-Mårten, som bodde på Nordsätern och ställde till det med korna när fjöset stod på fel ställe. Han berättar även historien om ”puken”, ”bjäran”- ett nysta som tjuvmjölkade hos andra och hur man fångade ”Puk-kärringen”.

Idag bygger Lars-Inge och hans fru Ellinor en ny stuga till sig och sin familj. Den kommer också att vara utan el och vatten men blir lite större. Hans far Erland Lööv har hjälpt till att sätta upp stommen.

Gun Jähder och hennes barn har gården Ryn i västra delen av Storsjö. Hennes föräldrar Märta Fundin och Leo Jönsson, hennes morfar och mormor Mathias och Karolina Fundin hade en säterstuga på Nordsätern och även hennes morfars föräldrar var där. Guns kusin Lena Mattsson-Lindström var också på Nordsätern. Hennes mamma hette Karin Mattson, född Fundin.

När Gun var liten hade man 6-7 kor på Ryn och några ungdjur och Gun fick när hon blev större gå med korna först upp till Nyvallen som var deras vår- och höstvall där man var 3-4 veckor och sedan vidare till Nordsätern.

När korna släpptes ut på våren på gården visste de precis åt vilket håll de skulle gå.

Karlarna var samtidigt hemma på gården med slåttern och hästarna. Men när vårbruket var klart så tog man med sig hästarna upp på sätrarna och släppte dom lösa i skogen.

Både Gun och Lena tyckte att det var rena paradiset att vara på Nordsätern trots att det fanns varken vatten, el eller några moderna bekvämligheter.

Från ån bredvid hämtade man vatten och badade lite snabbt i det kalla fjällvattnet.

De hade inte så mycket tid att vandra i fjällen, som många turister gjorde när de utgick från Nordsätern, om det inte var för att plocka bär eller fiska.

På dagarna hade man fullt upp med att göra ost och smör. Det tyckte både Gun och Lena var roligt. Maten var enkel och man hade konserver och lagade mat över öppen spis. Man fiskade lite öring och när karlarna kom upp på helgen hade de med sig varor.

De har fortfarande kvar sin fäbodstuga men är inte där så ofta längre. De har tagit bort separatorn och den delen där man gjorde ost och smör.

Lena och hennes man var uppe nyligen på Nordsätern.