KISAH BENAR KIRIMAN FB MESSENGER #MJ12TheSeries®
Saya Miemie, ingin berkongsi cerita seram saya di Desa Idaman Senai, ketika dalam perjalanan pulang dari kerja.
Kisah ini bermula,apabila saya selalu kerja overtime untuk mendapatkan gaji lebih, setiap hari saya akan overtime hingga jam 9 malam. Saya ke kerja mengunakan motor untuk mengelakkan masalah jem.
Kebetulan hari itu waktu senja dan hujan gerimis. Saya overtime sehingga jam 7 malam. Kawan saya memberitahu “Baliklah lepas maghrib nanti!” Tetapi saya jenis yang degil, saya teruskan juga perjalan pulang. Kawasan kilang saya ni perdalaman. Jadi untuk pulang, saya harus melalui kawasan Kelapa Sawit. Memang kawasan Desa Idaman Senai nie ada lampu jalan, tapi kesemuanya tak menyala. Perasaan saya untuk melalui kawasan Kelapa Sawit, berdebar2 setiap kali melaluinya tapi kali nie debaran terasa sebab maghrib. Lagi2 hujan gerimis. Keadaan itu membuat saya fikir macam2.
Sedang Jalan menuju di kawasan itu, tiba2 motor menjadi berat. Saya cuba teruskan walaupun berat . Sampai di simpang tiga untuk melintas ke seberang jalan, semasa berhenti, saya toleh ke belakang memang tak ada apa2. Tengok tayar, tak pancit. Elok je jadi nak sedapkan hati saya sedapkan hati saya berkata sendiri “ahhhh itu perasaan je!” Saya sambung bawak motor dalam keadaan berat. Saya teruskan membawa motor hingga ke rumah saya.
Jarak rumah dengan tempat kerja memang tak jauh. 20 minit dah sampai. Saya basuh kaki sebelum masuk rumah sebab saya ada anak kecil. Sampai di rumah, saya mula merasa badan tak sedap dan seram sejuk. Mungkin nak demam sebab hujan. Suami bertanya bertanya “Kenapa?”. Saya cakap tak ada apa2, cuma tak sedap badan.
Malam tu saya tak boleh tidur. Saya pusing kiri pusing kanan tak juga boleh tidur. Saya bangun dan terus main game. Ketika bermain game, kedengaran sesuatu melompat2 kat tangga rumah. Rumah saya 2 tingkat, jadi bunyi tu semakin lana semakin naik atas bilik saya. Jantung saya berdegup dengan cepat. Saya berhenti main dan tarik selimut secara perlahan lahan,sambil tengok2 apa yang naik. Kejutkan suami tak bangun, jadi saya peluk anak saya.
Semakin lama semakin dekat bunyi lompatan itu dan tiba2 senyap. Saya nampak bayangan lompatan itu seperti pocong yang sedang melompat2. Lompat dan lompat, melepasi dinding rumah. Saya ketakutan. Esok nya saya demam melarat hingga hari yang ke 7. Saya dibawa berubat di Kluang Johor. Rupa2 nya semasa saya balik kerja yang motor saya berat tu angkara saya bawak balik pocong hingga ke rumah. Sehingga kini saya tak pernah lagi pulang dalam keadaan maghrib. Jam 6 petang mesti saya balik!!!
TERIMA KASIH
MIEMIE
JOHOR