Sammanfattning av fredagspredikan - 22 augusti 2025

Sammanfattning av fredagspredikan - 15 augusti 2025

Sammanfattning av fredagspredikan - 8 augusti 2025

Sammanfattning av fredagspredikan - 1 augusti 2025

Sammanfattning av fredagspredikan - 25 juli 2025

Sammanfattning av fredagspredikan - 18 juli 2025

”Makkahs erövring”

Efter att ha reciterat Tashahhud, Ta’awwuz och Surah al-Fatihah fortsatte Hans Helighet, Hazrat Mirza Masroor Ahmad (aba), att nämna händelser relaterade till Makkahs erövring.

Händelsen med nycklarna till Ka’bah

Hans Helighet (aba) sade att vid tiden för Makkahs erövring var nycklarna till Ka’bah i Uthman bin Talhas ägo. Hazrat Ali (ra) bad om att få nycklarna, men den Helige Profeten (sa), efter att ha kommit ut från Ka’bah, återlämnade nycklarna till Uthman bin Talhah (ra), som då hade accepterat islam.

Hans Helighet (aba) berättade att en gång före migrationen hade den Helige Profeten (sa) bett Uthman bin Talhah om nycklarna, men han svarade med förolämpningar. Den Helige Profeten (sa) sade då att en dag skulle nycklarna hamna i hans (Profetens) händer, och han skulle ge dem till vem han ville. Uthman svarade att om det hände, skulle det vara en dag av förödmjukelse för Quraish, men Profeten (sa) svarade att det skulle vara en dag av ära.

Den Helige Profeten (sa) mindes alla dessa tillfällen, men bemötte dem med barmhärtighet och vänlighet. På erövringens dag sade han till Uthman att ta nycklarna, och att de skulle förbli i hans familjs ägo. Än idag finns nycklarna hos Uthman bin Talhas (ra) ättlingar.

”Segern av Makkah”

Efter att ha reciterat Tashahhud, Ta‘awwuz och Surah al-Fatihah sade Hans Helighet, Hazrat Mirza Masroor Ahmad (aba), att han i föregående predikan hade nämnt hur muslimerna gick in i Makkah vid tidpunkten för dess erövring, och att han skulle fortsätta att presentera fler detaljer i detta avseende.

Hans Helighet (aba) sade att när muslimerna nådde en plats som hette Dhi Tuwa, väntade de där på att den Helige Profeten (sa) skulle anlända. Den Helige Profeten (sa) red på sin kamel Qaswa, och det har återberättats att den Helige Profeten (sa) reciterade Surah al-Fath (Segerns kapitel) från den Heliga Koranen. Det berättas också att när den Helige Profeten (sa) gick in i Makkah, kom människor för att se honom, och de såg att den Helige Profetens (sa) huvud var så böjt i ödmjukhet att det rörde vid sadeln han satt på. Den Helige Profeten (sa) bar en svart turban, och hans flagga och flaggstång var också svarta.

Hans Helighet (aba) sade att vid Dhi Tuwa förklarade den Helige Profeten (sa) att det sanna livet är livet efter döden. Bakom honom på kamelen satt Usamah (ra), son till den frigivne slaven Zaid bin Harithah (ra).

Hans Helighet (aba) sade att den Helige Profeten (sa) gick in i Makkah den 20:e Ramadan. När han blev tillfrågad var han skulle bo under sin vistelse i Makkah, sade den Helige Profeten (sa) att han skulle bo i Khaif Banu Kinanah, där makkanerna en gång hade svurit sin otro. Detta påminde Hazrat Jabir (ra) om ett liknande uttalande som den Helige Profeten (sa) gjort tidigare i Makkah, då han sade att närhelst han återvände till Makkah, skulle han bo i Khaif Banu Kinanah eftersom det var där de icke-troende svurit att de inte skulle göra affärer med Banu Hashim, inte gifta sig med dem och inte ge dem något skydd, och därefter isolerat dem i dalen Shi’b Abi Talib. Enligt vissa lärda valde Profeten (sa) att bo där som ett uttryck för tacksamhet till Allah.

De troendes lydnad och Abu Sufyans intryck

Profeten (sa) beordrade att 10 000 eldar skulle tändas. När Abu Sufyan och hans följeslagare såg detta blev de oroliga. På Hazrat Abbas’ (ra) uppmaning gick Abu Sufyan med på att följa med honom för att träffa Profeten (sa). Han var rädd att Hazrat Umar (ra) skulle döda honom, men Profeten (sa) hade redan beordrat att Abu Sufyan inte skulle skadas.

När han såg hur många som följde Profeten (sa) blev han djupt berörd – bara några år tidigare hade muslimerna varit få. Nästa morgon såg Abu Sufyan muslimerna samlas till grynbönen och trodde först att det var någon form av straff, men fick veta att de bara förberedde sig för bön. Han såg tusentals människor följa Profetens (sa) rörelser i bön. När han kommenterade detta till Hazrat Abbas (ra), svarade denne att om Profeten (sa) bad dem sluta äta, skulle de genast lyda.

Abu Sufyan sade att han hade träffat många härskare men aldrig sett ett så troget folk. När Profeten (sa) frågade honom om han ännu inte förstått att det bara finns en Gud, svarade Abu Sufyan att om det funnits någon annan gud hade han hjälpt dem nu. På frågan om Muhammad (sa) är Guds Sändebud svarade han att han fortfarande hade viss tvekan. Ändå gav han sin trohetsed till Profeten (sa). Det var efter Makkahs erövring som hans hjärta verkligen öppnades för islam.

Marschen mot segern i Makkah

Efter att ha reciterat Tashahhud, Ta‘awwuz och Surah al-Fatihah, sade hans helighet, Hazrat Mirza Masroor Ahmad (aba), att han skulle fortsätta med den historiska redogörelsen för expeditionen mot Makkah.

Brevhemligheten som avslöjades

Hans helighet (aba) berättade att innan avresan hände det att en sahabi, i all välmening men utan att förstå konsekvenserna, nästan råkade avslöja den Helige Profetens (sa) plan för Quraish. Det finns en redogörelse om att denne följeslagare, Hatib bin Abi Balta’ah (ra), skrev ett brev till folket i Makkah i vilket han nämnde att Profeten Muhammad (sa) var på väg dit med en stor armé. Brevet gavs till en kvinna som reste i riktning mot Makkah.

Allah informerade dock den Helige Profeten (sa) genom uppenbarelse om detta brev. Han kallade till sig Hazrat Ali (ra) och skickade honom för att stoppa kvinnan. Precis enligt Profetens (sa) anvisningar fann de henne vid det angivna stället, och efter att de insisterat överlämnade hon brevet.

När brevet återfördes frågade Profeten (sa) Hatib (ra) varför han gjort detta. Hatib (ra) svarade ärligt att han inte hade några svekfulla avsikter, utan ville endast skydda sin familj i Makkah genom att vinna välvilja hos Quraysh. Den Helige Profeten (sa), i sin barmhärtighet, godtog förklaringen och förlät honom.