I finalavsnittet vrider Rauli och Johan ur de sista depressiva dropparna ur sina mentala skurtrasor och vänder blickarna mot solen.

Rauli har påbörjat klättringen upp från den lägsta punkten. Johan däremot får energi och inspiration av att stanna kvar, 2,32 meter under havsytan.

Rauli och Johan ger alltid fyra miljoner procent när de sammanfogar bitarna till sina livspussel och unnar sig en chokladbiskvi i vårsolen. Det är kanske därför de inte har något behov av terapeuternas gråtservetter?

Om sorgen, våren och det medmänskliga. Livet måste levas, sponsras och administreras.

Inför andra halvlek synar Rauli begreppet självkänsla i sömmarna medan Johan kommer ut som lifelover.

Johan ondgör sig över ljusföroreningar och drömmer om Tchad. Rauli genomgår ännu en existentiell kris och fantiserar om ett husdjur vid namn Pantera.

Lite gnäll. Lite uppgivenhet. Ändå inte läge för en Arboga 10.2.

En glittrande julklapp som lämnar blodsmak i munnen. Johan avslöjar sitt nazististiska blodsarv medan Rauli minns den äna smaken av kålrot.

Johan exemplifierar en sträv vecka och Rauli är lite arg över förväntningar. Allt är som vanligt.

Första avsnittet där du får stifta bekantskap med Rauli och Johan och få en inblick i deras kamp för mental överlevnad när höstmörkret lägger sig över landet.