I identitetspolitikens tidevarv har alla möjliga samhällsaktörer fått för sig att de behöver ”spegla samhället” genom att anställa en viss andel kvinnor och minoriteter. Kanske tror de att de gör något bra, kanske låtsas de bara, men genom att snedvrida konkurrensen bidrar de i själva verket alla till att göra världen mindre rättvis.