Jag mötte Kim i en gemensam tråd gällande debattartikel kring våld mot unga flickor på SiS. Jag förstod att Kim skulle ge ut en bok till hösten Sörjbara liv. En bok om vänner som dött, en död vi ofta inte pratar om, en död kopplad till psykisk ohälsa och droger. Vi behöver på det vänskapsinriktade och respektfulla sätt Kim beskriver sina vänner och låter dem få göra avtryck. Kim låter också vänner som finns kvar och sina döda vänners mammor få komma till tals o dialoger som berör och ger ett djup och ljus över de sörjbara vännernas liv. Inga svar men en riktning som är tydlig, vi måste våga se och agera. För mig var boken och samtalet med Kim efterlängtat. Jag har i mitt yrkesliv mött så många sörjbara fina människor som gjort djupa avtryck och som är värda att vi pratar om dem och lär oss något av krokiga svåra stigar och minns dem med värme.