Här kan du lyssna på poddavsnittet med mig som jag skrev om förra veckan: Uppdrag svenska: Appar och AI för språkutveckling.

SYI-telefonen

Hej, det är Emma, du har ringt till arbetsmarknad och vuxenutbildning, hur kan jag hjälpa dig?

I fredags satt jag bredvid min kollega Emma (vi kan kalla henne så). Vi har båda headseats och Emma sitter framför datorn. Det är den så kallade SYI-telefonen. SYI betyder studie- och yrkesinformatör. Det är de på mitt jobb som tar emot frågor först. Man kan säga att de funkar som kundservice. Eftersom min förvaltning gör så många olika grejer behöver de ha koll på många saker.

Emma har tre webbläsare igång samtidigt. Hon skiftar mellan kommunens system för fristående gymnasiekurser och regionens system för yrkesutbildningar. Hon skapar ärenden i vårt interna ärendesystem. Hon ställer frågor till kollegor på olika avdelningar i olika chattar. Hon hittar information på våra hemsidor och mejlar till den som ringer. Hon söker upp information i interna dokument för olika frågor. Hon har full koll helt enkelt.

Det mest imponerande är att hon är trevlig och avslappnad hela tiden. Hon måste ha svarat på de flesta frågorna tusen gånger. Vissa som ringer har väldigt svårt att göra ansökningar digitalt. Emma guidar dem tålmodigt steg för steg. En del har fått problem med något och är upprörda. Hon lyssnar, bekräftar och försöker hitta lösningar eller vidarebefordra till rätt person.

Ett inhopp i vår

Grejen är den att jag ska hoppa in i den här rollen på deltid under våren. Jag har inte någon fast tjänst på kommunen. Det här är ett sätt att hålla mig kvar ett tag till. Förhoppningsvis kommer det fler möjligheter och nya tjänster blir lediga. Så det är delvis taktiskt och sen verkar det kul och lärorikt också. Dels får jag mer kontakt med dem vi faktiskt arbetar för, göteborgarna. Dels får jag se hela förvaltningens arbete, inte bara den delen jag jobbar med nu.

En fråga till dig: har du eller har du haft en roll där du har fått se många delar av en organisation samtidigt? Vad tycker du att du har lärt dig av det?

Det är intressant att få lyssna på alla frågor som kommer in. Även tidigare har jag läst ganska mycket mejl från sökande och studerande. Det ger inblick i människors liv på olika sätt.

En kille som ringer in har inte läst färdigt gymnasiet. Han hoppade av i ettan för att han fick jobb. Nu vill han läsa en yrkesutbildning och då behöver han komplettera vissa gymnasiebetyg.

En kvinna undrar om var skolorna ligger och om man kan läsa sfi på distans. Hon har ett litet barn och har svårt att komma till skolan flera dagar i veckan.

Det finns massa olika fall helt enkelt. Det är folk från hela världen och i alla åldrar. Om man ska vara lite krass kan man säga att nästan alla vill stärka sin konkurrenskraft på den svenska arbetsmarknaden. Vuxna studerar sällan enbart för att det är intressant. Antingen är man arbetslös och vill öka sina chanser att få ett jobb. Eller så handlar det om att man vill byta jobb.

På den politiska nivån kallas detta bland annat det livslånga lärandet. Det handlar om att folk måste uppdatera sina kompetenser hela livet. Samhället utvecklas. Arbetsmarknadens krav förändras. Man måste utvecklas för att hänga med. Det är i och för sig realistiskt. Utvecklingen går allt fortare. Samtidigt kan det vara höga krav att ställa på människor. Samhället behöver lösningar för de som har svårt att hänga med i tempot. Komvux är en av dessa lösningar. Men det funkar inte heller för alla. Sådana här tankar kommer och går samtidigt som jag lyssnar på de som ringer och berättar om sina livssituationer.

Folk med sina historier

Jag lär känna folk på jobbet bättre successivt. Jag började här i augusti så nu blir det snart ett halvår på jobbet. Det är mycket folk i rotation. Jag ser nya ansikten nästan varje vecka. Successivt (steg för steg) lär jag känna folk bättre. En kollega är en skicklig hårdrockstrummis. En annan har jobbat som översättare på azerbadjansk tv. En har varit bilförsäljare i tjugo år. En har jobbet med ett SIDA-projekt för utökad kulturell förståelse mellan svenska och thailändska ungdomar. En har jobbat på försäkringskassan i Söderhamn och har en faster i Delsbo.

Jag skulle gissa att medelåldern i personalen är högre på det här jobbet än mina tidigare jobb. Det gör också att det finns en större mängd ackumulerad livserfarenhet. Alla bär på sina berättelser och de blir ju fler om man har levt längre. Jag tror det är en anledning till att jag intresserar mig för samtal. Alltså hur man blir bättre på dem. Det är så kul att få höra andra berätta om sina liv. Vägen dit ser olika ut med olika personer.

En man från Skövde på John Scotts

Efter jobbet går jag till puben John Scotts. Jag frågar ett litet gäng, tre personer, troligen en familj, om bordet bredvid dem är ledigt. Jag sitter där med min öl och läser lite i en diktsamling av Friedrike Mayröcker. Hon var en uppburen österrikisk författare som jag blivit nyfiken på. Hennes arbetsrum var helt fullt av böcker, papper, lappar och saker. Det kallas hennes Zettel Universum, lappuniversum eller anteckningsuniversum. Hennes poesi är också mycket infallsrik (rymmer många idéer). Hon använder personligt material, referenser till litteratur och konst, filosofiska reflektioner, svårtydda metaforer…, you name it. Svårläst men fascinerande.

När jag ska gå hejdas jag av mannen i sällskapet bredvid. Han undrar hur kvällen har varit. En sån där ovanligt social och kontaktsökande svensk som inte är allt för vanlig (men som man oftare träffar på pubar). Han frågar lite om vad jag jobbar med. Sedan kommer vi in på hans arbetsliv. Han är något slags chef på Volvo i Skövde men har inte någon formell utbildning. Han började arbeta i byggbranschen och har sedan jobbat sig uppåt och utbildats internt. Hans partner är socionom och jobbar med våldsutsatta barn. Dottern i familjen utbildar sig inom HR. Deras andra dotter är på väg till Göteborg från Köpenhamn där hon jobbar med något. De ska vidare till en kinarestaurang och käka middag.

När de får höra att jag jobbat som sfi-lärare kommer ett gäng av de vanliga frågorna. Det handlar om olika invandrargrupper och kulturer. Vill de lära sig då? Detta eländiga de. Vill ni stiga ur er fördomsfulla bubbla, har jag lust att fråga. Jag försöker så gott jag kan trycka på att folk är folk, det vill säga olika fast sammantaget är vi ganska lika allihop. Och inget ont om denna välmenande familj från Skövde. De ser världen från sin horisont precis som vi alla gör. Jag önskar bara mänskligheten att vi kunde vara lite bättre på att utmana våra egna stereotypa uppfattningar. Det kanske är en del av det livslånga lärandet.

Vem vet, måhända har Mayröckers poesi några idéer om hur vi kan tänka mer mänskligt om varandra.

I väntan på att bli klokare önskar jag dig en skön söndag som bjuder på en ny berättelse eller ett oväntat samtal där du råkar befinna dig.

/Kalle

This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com