I media hyllas ofta kändisar och tech-entreprenörer för hur deras ADHD varit en "superkraft" som lett till exceptionell framgång. De talar om riskvilja, nytänkande och impulsivitet som nyckelingredienser.

Men vad missar vi i den här glättiga bilden? Vi ifrågasätter de här framgångsberättelserna och pekar på det obekväma faktumet: nästan alla dessa "superhjältar" har en privilegierad socioekonomisk bakgrund. De har haft ekonomiska muskler och sociala nätverk som kunnat finansiera de kostsamma misstag som impulsivitet och risktagande ofta leder till.

För många av oss med NPF-diagnoser i utsatta grupper är sanningen den raka motsatsen – impulsiviteten leder snarare till ekonomisk ruin. Att media ensidigt har sålt in budskapet om att "tro på din superkraft" har skapat orealistiska förväntningar och, ännu värre, riskerat att underminera vårt ekonomiska skyddsnät genom politiska neddragningar och tuffare bedömningar. Handläggare och politiker kan omedvetet tänka: De kan ju alltid blogga eller göra musik! – trots att det kräver kontakter, pengar och extrem tur.

Vi behöver inte fler historier om ADHD-miljardärer på exotiska stränder. Vi behöver acceptans för våra begränsningar och tips på hur vi skapar ett meningsfullt liv med de förutsättningar vi har. Vi vill se riksmedia lyfta fram den verkliga superkraften: stoltheten i ett vanligt jobb, som att plocka varor i en mataffär, och att hitta mentalt välstånd genom enkla medel, som meditation, istället för att jaga den riskabla drömmen om att bli artist eller egenföretagare.

I detta avsnitt gräver vi djupare i hur ekonomiska och sociala privilegier förvandlar diagnos till framgång, medan avsaknaden av dem leder till fall.