Den brittiske historikern Arnold Joseph Toynbee arbetade i tre decennier med ett slags metaversion av världshistorien. Resultatet, ”A Study of History”, publicerades i sammanlagt tolv band. Huvudtemat är civilisationers uppgång och fall. Toynbee menade att civilisationer inte gick under på grund av yttre hot, utan de begick självmord. Toynbee var under 1900-talet en av världens mest lästa historiker. I dag är han halvt om halvt bortglömd.
Självmordstanken, som emellanåt förs fram på nätet, såväl med avseende på Europa och västerländsk kultur, som när det gäller det svenska välfärdssamhället, är lockande att spinna på, eftersom självmordet, när det gäller mänskliga varelser, är en lösning på problem som, för den som tar livet av sig, framstår just som olösliga.
Den tanke jag här vill ta upp, inspirerad av Toynbee, även om det inte är något som han skriver om, är att varje civilisation bär på fröet till sin egen undergång. Jag vill skissa på hypotesen att det är samma frö som för den västerländska högkulturens del, och då i synnerhet för den svenska kulturen, leder till såväl uppgång som fall.
Den västerländska högkultur som svenskarna mer än antagligen något annat folk bejakar, är resultatet av en process där befrielse är det bäst förklarande begreppet. Befrielse är vägen och frihet är målet. Vad är det då man ska befria sig ifrån för att nå målet? Längre tillbaka är religionen ett trovärdigt svar. I dag är svaret skillnader. Skillnader är farliga, det undergräver dogmen om allas lika värde, det skapar ett vi och dom i samhället. Låt oss slippa alla band helt enkelt!
Det friställda förhållningssättet gentemot traditioner och etablerade värderingar kan förstås med hjälp av sociologen Max Webers klassiska uppdelning i värderationalitet och målrationalitet. Värderationalitet är när värderingarna styr och formger beteendet på ett bestämt sätt. Religion och tradition är utpräglat värderationella perspektiv, som håller sina proselyter i strama tyglar.
Målrationalitet är liktydigt med det valspråk som oriktigt brukar tillskrivas jesuiterna, det vill säga att ”Ändamålet helgar medlen”. När till exempel Aftonbladet den 9 augusti 2001 publicerade arrangerade bilder på nazistiska ungdomar som gjorde hitlerhälsning, givetvis utan att informera om att de var arrangerade, så var detta ett skolexempel på målrationalitet. Det gäller att med alla medel bekämpa nazismens utbredning. Men det finns också ett annat och starkare målrationellt motiv: det gäller att göra så spektakulära reportage som möjligt, i syfte att locka lösnummerköpare. Med andra ord, ett krasst ekonomiskt motiv.
En trovärdig hypotes är att varje samhälle producerar det slags människor som det behöver. Framtidssamhället behöver framtidsmänniskor och det som främst karakteriserar dessa är att de är fria, eftersom man aldrig fullt ut kan veta vad som händer. Individer som varken är förankrade i sin etniska eller nationella tillhörighet, sina släkter eller i sina lokala miljöer, har därför störst möjligheter att bli vinnare. Vi får en ny klassindelning, där de som är friast är de mest framgångsrika, de som accepterar och kan exploatera ständigt förändrade villkor.
Genom att rikta om strålkastarljuset från ”majoritetens tyranni”, som kännetecknar det moderna samhället, och i stället i postmodern anda fokusera minoriteternas upprättelse kan befrielsen föras ännu ett steg längre, så tycks tanken vara. Den befrielse som gav världen den mest avancerade högkultur som någonsin funnits går in i ett patologiskt stadium och fortsätter med oförminskad kraft – men nu är det nedförslut.
När minoriteterna släpps in från de periferier där det moderna samhället placerade dem, så kan en större rättvisa uppstå. Majoriteten attackeras av minoritetsförträdare från alla håll. I synnerhet får männen kritik från samhällets kvinnor. Det är också dags att släppa in äkta minoriteter på arenan. Homosexuella, transpersoner, kurder, romska tiggare, de rasifierade, muslimer, somalier, syriska flyktingar – you name it – måste naturligtvis få sina krav tillgodosedda. De är ju skändade och lider! Det är dags för den majoritet av vita heterosexuella män som sitter vid makten att lämna scenen och ge plats åt alla dessa förtryckta. Allt i de heta känslornas och rättvisans namn.
Vi vet att det moderna samhället skapades av män som inte fann den egna manliga identiteten problematisk. De konkurrerade med varandra om ledande positioner. Vi vet emellertid inte om postmodernitetens män och kvinnor klarar att föra deras stafettpinne vidare, att upprätthålla och utveckla samhällsbygget. Vi vet inte ens om en makt som är fördelad på hälften män hälften kvinnor fungerar särskilt bra. Den är tveklöst mer sympatisk och rättvis, men det betyder inte att en sådan kvoterad grupp är lika kapabel i sin maktutövning.
Jag tror inte att ett samhälle som sätter svaghet framför styrka, på det sätt som sker i bland annat Sverige kan fortsätta att vara framgångsrikt. Jag tror inte heller på ett samhälle som sätter minoriteternas intressen framför majoritetens. Min hypotes är att den nuvarande politiken, om den inte bryts, leder till detta samhälles undergång. Att återgå till huvudspåret, skapandet av ett starkt samhälle som prioriterar majoritetens intressen, är den överlägset viktigaste frågan i dagens Sverige.
Civilizations die from suicide, not by murder
Bankgiro 5786-0603
Bankkonto (månadsgivare) 9060 022 6751
Donera med kreditkort: https://nyheter.swebbtv.se/donera/
Hemsida: https://swebbtv.se
Nyhetssajt: https://nyheter.swebbtv.se
Webbutik: https://butik.swebbtv.se
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev: https://nyheter.swebbtv.se/nyhetsbrev/
BUTIKSÄRENDEN: [email protected] •TEKNISK SUPPORT: [email protected] (appar etc.)
