Här fortsätter min reflektion kring nya filmen Utvandrarna; som jag påbörjade förra veckan. Det jag lärt mig när jag tittar på mitt eget förflutna och jämför med den kvinnohistoria som beskrivs väldigt realistiskt i nämnda epos. Trots att över 150 år och ett helt världshav skiljer oss åt. Detta är en saga och en hyllning till kvinnogemenskapen! Jag blir så lycklig när jag ser och tänker på hur otroligt viktiga vi kvinnor och systerskapet är för äkta, sann lycka i livet. Vi räddar varandras liv! Låt oss!

Blir en hel del personliga reflektioner också där jag berättar om tiden med min lilla kärnfamilj - jag och mina tre barn - plus vår förövare under den slitiga tiden i Lövgärdet, Göteborg, under min studietid. 

Mycket nöje!