Har vårt sätt att se på välgörenhet förändrats när vi ser allt fler tiggare på gatorna? I Tendens tema Vad är en god gärning? träffar vi Anna som anonymt i skydd av mörkret ställer ut en kartong med varma kläder till de som behöver.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Och det finns en anledning till varför Anna ställer ut kartongen anonymt.

Om jag hade det svårt så skulle jag inte vilja gå och be om grejer. Jag tänker på de romska tiggarna som sitter och ber. Det tycker jag är förnedrande. Och jag tycker att en av de viktigaste anledningarna till att jag ger anonymt är att de som får kartongen inte ska behöva tacka.

Roland Laestander, som också ägnar sig åt välgörenhet, blev nyligen utsedd till samordnare mellan de lokala hjälporganisationerna, kommunen och olika myndigheter i Umeå.

Jag besöker de romska lägren här i Umeå nästan varje dag och tittar till dem. Och då får jag frågor om allt från hur bilen ska besiktigas till att, som idag, följa med till Akuttandvården.

Roland tror att välgörenhet är något som kommit för att stanna och att behovet är enormt stort. Han tycker också att den här typen av hjälp ska skötas ideellt där människor som brinner för hjälparbete deltar.

Och Kerstin Norlander som är ekonomhistoriker vid Umeå universitet berättar att tiggeriet är en relativt ny företeelse. 

Gunilla Nordlund
[email protected]

Kvinnan som sitter och tigger och som Sara Olausson gått förbi så många gånger, gör plötsligt något som skakar om Sara. Händelsen leder till att Sara bestämmer sig för att hjälpa henne, Felicia Iosif som hon visar sig heta, till ett bättre liv. Efter några månader följer Sara med till Felicias hem i Rumänien. Vilka svårigheter stöter de båda kvinnorna på? Vad vinner de?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Den allt vanligare synen av fattiga människor från södra Europa som tigger på gator får många att titta bort för att slippa se, det gjorde även Sara Olausson i Stockholm. Men det som hände den där dagen vid vid en tunnelbanestation fick Sara och Felicia att börja prata med varandra. Ett samtal som slutade i en något oväntad vänskap. Som blev stark men inte helt okomplicerad.

I Tendens får vi följa med Sara på en resa till Rumänien och se Felicias värld med Saras ögon.  Det  är berättelsen om hur någon tog steget att hjälpa lite mer än vanligt och vad det gav tillbaka. Och vad det också kostade.  

Maria Ridderstedt har gjort programmet.

Programmet Tendens i P1 sänder en hel vecka om ämnet solidaritet och välgörenhet.
I radiosamtalet Vad är en god gärning?  som spelas in på Dramaten den 13 oktober och sänds i Tendens i P1, möter vi bland andra filosofen Karim Jebari i en diskussion om godhet, ansvar och tillit. Vad är en god gärning? När förvandlas godhet till förtryck? Delta med dina egna tankar och reflektioner. Programledare är Lars Mogensen. I samtalet:Karim Jebari, filosof från KTH, Mia Haglund Heelas från Plan Sverige, Anna Carlstedt, Fil. Dr från Ersta Sköndal Högskola, Charlotte Lindqvist, som startat barnhem i Tanzania. Fri entré till samtalet.
13 oktober, kl 20-22, Dramatens Marmorfoajén  
Fri entré

Alex blev 26 år. Den 17 november 2012 tog han sitt liv. En ung och till synes harmonisk kille med jobb och vänner, fotbolls- och motorintresse, nästan alltid utåt glad och positiv. Hans död chockade föräldrar, syskon, vänner och arbetskamrater.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

– Precis allting stannar. Om det är måndag eller lördag, allting står stilla på något vis. Jag vet att jag tittade ut genom fönstret och tänkte; där utanför går alla andra. Som vanligt. Och här står vi i detta fullständiga kaos, säger Alex mamma, Kerstin Lindström som tillsammans med sin dotter Sandra samtalar med Lars Mogensen.

När fyrhjulingarna och åkgräsklipparna har blivit stulna och bortforslade. Var hamnar de då?Och vilka är de, de som smyger in på gårdsplaner på landsbygden om nätterna och stjäl motorsågar och gräsklippare? Micha Arlt besöker hamnar och stöldgodsförråd för att söka svar.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

– De berättar alla samma historia. Berättelserna är så lika så att man skulle kunna lägga karbonpapper emellan och bara ändra namnen på förhören. Kriminalinspektör Jan-Erik Heed har förhört ett 40-tal misstänkta kurirer från Baltikum som gripts vid gränsen. De är alla unga män och de ger alla samma förklaring till varför de kommit till Sverige.

På senare tid har polisen riktat in sina resurser mot utländska ligor. Allmänheten uppmanas att hålla utkik efter "mystiska bilar" och människor som rör sig ute vid "lustiga tidpunkter".

Men vaksamheten har också en baksida. I Umeå blev en spansk fotograf som var i Sverige för att fotografera landsbygden stoppad av polis 5 gånger på 5 dagar. Kriminolog Jerzy Sarnecki varnar också för att  polisen fixering vid utländska ligor kan leda till att inhemska tjuvar slipper undan.

Förra året anmäldes 533 000 stölder i Sverige. Värst drabbade har alltid de som bor i storstäder varit men glappet mellan stad och land börjar jämnas ut. Tjuvarna har flera skäl att lämna städerna och söka sig ut på landsbygden.

Reporter Micha Arlt

-Vad ska man göra, säger Mikael Karlsson i byn Marås i Ljungby kommun i Småland. Man måste ju göra något åt det. Ett program av Ola Hemström.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stöldturnéerna på landsbygden väcker ilska och frustration och få brott klaras upp. Ilskan mot en polis som anses vara frånvarande har växt samtidigt som polisen via t.ex grannsamverkan är helt beroende av allmänhetens tips. På Grannsamverkan Västra Kronobergs facebooksida delar man tips om stölder och misstänkta bilar, ofta med utländska nummerplåtar. Mikael är rädd att någon ska göra sig själv och andra illa när de själva tar lagen i sina egna händer. Och på sina håll finns det tecken på att det redan har hänt.  

Detta är det andra programmet i Tendens serie Stölder på landsbygden och är gjort av Ola Hemström. [email protected]

Åkgräsklipparen stod bara några meter från sovrummet men ändå försvann den under natten. Thony jagade de misstänkta tjuvarnas bil i två timmar men de hann undan innan polisen kunde komma. Ett program av Ola Hemström.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stölderna i byn Rolsmo utanför Linneryd i Småland  har gjort människor osäkra men också mer vaksamma, speciellt på utländska bilar.  De allt färre poliserna på landsbygden klarar sig inte utan dem när stöldvågorna passerar.  Vad händer när tjuvarna kommer till byn?  Detta är den första delen av Tendens serie ”Stölder på landsbygden”. Programmet är gjort av Ola Hemström.

Klockan sex på morgonen den 28 september 1994 hörde Ulla Oddsdotter om den fruktansvärda nyheten. Fartyget som hennes tvillingsyster Charlotta skulle komma hem med hade sjunkit i Östersjön. Nyheten spred stor sorg över hela landet. - Det var en märklig känsla att sörja min syster tillsammans med hela Sverige.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ullas syster, Charlotta, jobbade på Sjöfartsverket  tillsammans med sin man. De åkte ihop till Tallin i samband med hans pensionering. På kvällen den 27 september klev de på M/S Estonia i Tallinns hamn på väg tillbaka till Stockholm. Men ingen av dem skulle någonsin komma hem igen.
– Redan från början kände jag på mig att hon inte skulle finnas med bland de överlevande.

Ingvar Carlsson hade blivit vald till Statsminister några dagar innan Estoniaolyckan.
Klockan tre på natten mellan den 27 och 28 september ringe hans pressekreterare Gisela Lindstrand och berättade att M/S Estonia hade förlist.

– Det kändes tungt att starta en statsministerperiod med ett land i sorg.

Tom Lundin är professor i katastrofpsykiatri vid Uppsala Universitet. Han säger att lärdomarna av Estoniakatastrofen har  bidragit till att krisstöd och behandlingsformer har utvecklats i Sverige.  

Programmet är gjort av Cecilia Mora

[email protected]

- Det var så svårt att få ihop det som hade hänt där på båten med mina egna erfarenheter. För Urban Lambertsson, som var en av de som överlevde Estoniakatastrofen för 20 år sedan, betydde det allt att få träffa andra som upplevt samma sak.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Urban Lambertsson var 33 år och jobbade som bokningschef på Estline när förjekatastrofen inträffade. Av hans 14 kollegor på båten var det bara han som överlevde förlisningen. För Urbans del innebar händelsen att han tappade hela sin självkänsla. Förtroendet för hela samhället var i botten och han fick dåligt samvete de gånger han kände sig glad.

– Jag förminskade mig själv och mina behov och mitt mitt känsloliv var som bedövat, berättar han.

För Urban Lambertsson betydde den samtalsgrupp som Ersta sjukhus/Diakoni i Stockholm anordnade för överlevande enormt mycket, säger han. 

– Vi delade med oss av våra berättelser och vad vi varit med om. Det var en stor hjälp för mig att förstå vad som hände där, säger Urban.

Kristina Brandänge, psykiatriker och präst på Ersta sjukhus/Diakoni, var den som ordnade de första samtalsgrupperna för anhöriga och för de som överlevde katastrofen. Hon märkte att behovet av att prata om det som hänt var enormt och att det saknades samhällsinstanser för det.

– De ville framför allt träffas. Det fanns ett behov av att inte känna sig ensam. Ett behov av att träffa andra i samma situation, helt enkelt, berättar Kristina Brandänge.  

Samtalsgrupperna fortsatte flera år efter olyckan.

Samtalet leds av Sofia Kottorp. 

-Jag har egentligen aldrig känt skuld för att bara jag klarade mig. För mig handlade det om att leva eller dö, säger Magnus Lindström som överlevde Estoniakatastrofen för 20 år sedan. Han var 24 år och reste i sällskap med flickvännen Katarina och föräldrarna. Han ser ofta bilden i fantasin, stunden när de kom ifrån varandra. Magnus visste då att det var sista gången dom såg varandra.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Bara minuten efteråt stod han ute på Estonias skrovsida, som nu hade nära 90 graders slagsida.
Sedan kom jättevågen som svepte ner honom i havet.
”Man tänkte inte på om det var mörkt och kallt, det som gällde var att komma bort från båten, att inte sugas med när den försvann i djupet..”
Det första programmet i Tendens temavecka ”20 år efter Estonia” gjort av Christer Söderqvist