
Sign up to save your podcasts
Or


Ibland så enkelt som vad hände i veckan? Vad hände på jobbet? Har du gjort något kul? Det ska vara ett avslappnat brev. Inspirera till avslappnat skrivande. Men skrivande blir lätt pretentiöst (överdrivet allvarligt).
Jag och Bettan tog lunch klockan 11. Vi skulle ta expen (expeditionen) efteråt. Skönt att inte behöva stressa. Anne kom ut från ett mötesrum. “Tidig lunch”, sa hon när hon passerade. Vi hann inte svara mer än ja.
“Sånt här”, sa jag till Bettan, “får min språklärarnörd att gå igång. Sådana små sociala kommentarer är så svåra att lära sig.”
Jag tänker på det här ganska ofta. Så mycket av vårt prat är bara socialt småprat. Det kan vara korta fraser och meningar. Deras funktion är att etablera kontakt. Innehållet är inte viktigt. Funktionen är mer att säga “jag ser dig, vi är här tillsammans”. Min känsla är att den här dimensionen av språket är svår att lära sig på ett nytt språk. Håller du med?
Det är också svårt att ge exempel. Det går inte att göra en lista med de tio vanligaste sociala småfraserna. Variationen är för stor. Det beror på situationen. Och det beror på personen/relationen. Jag har en kollega som jag ofta säger saker som “då kör vi järnet idag” till. Vi är båda gamla lärare. Jag vet att hon också tycker kommunarbetet är lite långsamt ibland. Så vi skojar om vårt “hårda” arbete framför datorn och i mötesrummet. Det är ett sätt att bekräfta att vi har något gemensamt.
Informell kultur på arbetet
Bettan är ca 10 år äldre än mig. Hon har jobbat på många arbetsplatser. Hon har erfarenhet av olika arbetsplatskulturer. När Anne hade passerat kommenterade hon: “det är det som är så skönt här. Hon är avdelningschef men hon hälsar ändå. På vissa arbetsplatser går cheferna bara förbi”. Det stämmer säkert. Jag har aldrig jobbat på en sådan arbetsplats själv. Men jag vet att de finns.
På min förvaltning hälsar alla på alla. Det spelar ingen roll om du är enhetschef, avdelningschef eller förvaltningsdirektör. Ingen håller på sin prestige eller status på det sättet. Väldigt skönt tycker jag. Jag har hört att det kan funka helt annorlunda i andra länder. Jag undrar om det finns några fördelar med en mer hierarkisk kultur.
Anne kom tillbaka för att gå in på mötet igen. “Vi ska in i expen klockan tolv så därför behöver vi ta tidig lunch”, sa jag till henne. “Aha, jag trodde bara ni hade en extra avslappnad dag”, svarade hon, “då förstår jag!” Återigen är innehållet ganska ointressant. Syftet är kontakten i sig. Man värmer relationerna på det här sättet.
Lite senare började fler kollegor komma ner till lunch. Någon visslade på en liten melodi. “Så det är du som står för musiken”, kommenterade Bettan. Återigen prat som socialt smörjmedel. Småprat för att värma relationerna.
En utmaning
Jag har aldrig varit konferencier i hela mitt liv. På torsdag är det dags. Förvaltningen har gemensam konferens. Vi ska prata om det nya året, vårt uppdrag och våra mål. En politiker, några chefer och en extern föreläsare ska tala. Jag och en kollega ska presentera de olika punkterna. Det är inget stort uppdrag men ändå viktigt att det blir bra. Vi ska försöka skapa en trevlig och avspänd stämning.
Fördelen för mig är att jag lär känna fler på förvaltningen. Det blir internt nätverkande. Det passar bra för min nya roll. Om en vecka byter jag uppdrag. Har jag skrivit något om det än? Det kanske kommer med i nästa veckas text. Det blir tredje uppdraget jag har på kommunen. Förutom komvux har jag också arbetat extra som informatör. Det innebär att man jobbar i reception, telefon och mejl. Vi är ett gäng som svarar på alla frågor göteborgarna har. Ofta kopplar vi vidare till rätt person som de ska prata mer med. Det är i den rollen jag jobbar med Bettan.
En före detta kollega och brädspel
Senast jag var lärare var på Alma folkhögskola. På samma våning jobbade en kille som heter Gustaf. Han är väldigt intresserad av brädspel och har en grupp på Facebook för dem som vill köpa och sälja brädspel. Vi småpratade lite på jobbet men det var inte mer med det. Jag gick med i hans facebookgrupp i alla fall. På det sättet har vi haft lite kontakt.
Nu blev jag inbjuden att spela med honom och en av hans kompisar. Jag tror vi ska testa ett spel som heter Crystal Palace. Kul tycker jag. Jag tycker det är väldigt kul med brädspel men har inte jättemånga att spela med. Ett trevligt och avslappnat sätt att umgås med folk.
Och det här är förstås resultatet av småprat. Någon gång måste samtalet på fikarasten börjat handla om brädspel. Kanske sa jag något om att jag spelar med min son ibland. Hade vi inte pratat med varandra hade jag aldrig blivit inbjuden flera år senare. Därför är vardagens samtal viktiga för att forma vår sociala vardag.
Det är väldigt svårt att ge generella tips på hur man ska öva på det här. Jag tror det mer handlar om en inställning. Var uppmärksam på de möjligheter som finns i vardagen för att skapa kontakt. Något litet är bättre än inget. Säg något om att det ska bli gott med en kopp kaffe eller att det är tröttsamt med det kalla vädret. Innehållet är ofta sekundärt i vardagens småprat.
Nu ska jag ta och läsa in det här och skicka ut. Sen ska jag ta och svara på de kommentarer jag fick på förra mejlet. Ibland är jag lite sen med att svara. Men om du skriver en kommentar svarar jag alltid. Kom ihåg att innehållet är sekundärt, kontakten är det primära.
Önskar dig en söndag med en lagom dos innehållslöst småprat och så hörs vi nästa vecka!
/Kalle
By en podcast av Kalle CederbladIbland så enkelt som vad hände i veckan? Vad hände på jobbet? Har du gjort något kul? Det ska vara ett avslappnat brev. Inspirera till avslappnat skrivande. Men skrivande blir lätt pretentiöst (överdrivet allvarligt).
Jag och Bettan tog lunch klockan 11. Vi skulle ta expen (expeditionen) efteråt. Skönt att inte behöva stressa. Anne kom ut från ett mötesrum. “Tidig lunch”, sa hon när hon passerade. Vi hann inte svara mer än ja.
“Sånt här”, sa jag till Bettan, “får min språklärarnörd att gå igång. Sådana små sociala kommentarer är så svåra att lära sig.”
Jag tänker på det här ganska ofta. Så mycket av vårt prat är bara socialt småprat. Det kan vara korta fraser och meningar. Deras funktion är att etablera kontakt. Innehållet är inte viktigt. Funktionen är mer att säga “jag ser dig, vi är här tillsammans”. Min känsla är att den här dimensionen av språket är svår att lära sig på ett nytt språk. Håller du med?
Det är också svårt att ge exempel. Det går inte att göra en lista med de tio vanligaste sociala småfraserna. Variationen är för stor. Det beror på situationen. Och det beror på personen/relationen. Jag har en kollega som jag ofta säger saker som “då kör vi järnet idag” till. Vi är båda gamla lärare. Jag vet att hon också tycker kommunarbetet är lite långsamt ibland. Så vi skojar om vårt “hårda” arbete framför datorn och i mötesrummet. Det är ett sätt att bekräfta att vi har något gemensamt.
Informell kultur på arbetet
Bettan är ca 10 år äldre än mig. Hon har jobbat på många arbetsplatser. Hon har erfarenhet av olika arbetsplatskulturer. När Anne hade passerat kommenterade hon: “det är det som är så skönt här. Hon är avdelningschef men hon hälsar ändå. På vissa arbetsplatser går cheferna bara förbi”. Det stämmer säkert. Jag har aldrig jobbat på en sådan arbetsplats själv. Men jag vet att de finns.
På min förvaltning hälsar alla på alla. Det spelar ingen roll om du är enhetschef, avdelningschef eller förvaltningsdirektör. Ingen håller på sin prestige eller status på det sättet. Väldigt skönt tycker jag. Jag har hört att det kan funka helt annorlunda i andra länder. Jag undrar om det finns några fördelar med en mer hierarkisk kultur.
Anne kom tillbaka för att gå in på mötet igen. “Vi ska in i expen klockan tolv så därför behöver vi ta tidig lunch”, sa jag till henne. “Aha, jag trodde bara ni hade en extra avslappnad dag”, svarade hon, “då förstår jag!” Återigen är innehållet ganska ointressant. Syftet är kontakten i sig. Man värmer relationerna på det här sättet.
Lite senare började fler kollegor komma ner till lunch. Någon visslade på en liten melodi. “Så det är du som står för musiken”, kommenterade Bettan. Återigen prat som socialt smörjmedel. Småprat för att värma relationerna.
En utmaning
Jag har aldrig varit konferencier i hela mitt liv. På torsdag är det dags. Förvaltningen har gemensam konferens. Vi ska prata om det nya året, vårt uppdrag och våra mål. En politiker, några chefer och en extern föreläsare ska tala. Jag och en kollega ska presentera de olika punkterna. Det är inget stort uppdrag men ändå viktigt att det blir bra. Vi ska försöka skapa en trevlig och avspänd stämning.
Fördelen för mig är att jag lär känna fler på förvaltningen. Det blir internt nätverkande. Det passar bra för min nya roll. Om en vecka byter jag uppdrag. Har jag skrivit något om det än? Det kanske kommer med i nästa veckas text. Det blir tredje uppdraget jag har på kommunen. Förutom komvux har jag också arbetat extra som informatör. Det innebär att man jobbar i reception, telefon och mejl. Vi är ett gäng som svarar på alla frågor göteborgarna har. Ofta kopplar vi vidare till rätt person som de ska prata mer med. Det är i den rollen jag jobbar med Bettan.
En före detta kollega och brädspel
Senast jag var lärare var på Alma folkhögskola. På samma våning jobbade en kille som heter Gustaf. Han är väldigt intresserad av brädspel och har en grupp på Facebook för dem som vill köpa och sälja brädspel. Vi småpratade lite på jobbet men det var inte mer med det. Jag gick med i hans facebookgrupp i alla fall. På det sättet har vi haft lite kontakt.
Nu blev jag inbjuden att spela med honom och en av hans kompisar. Jag tror vi ska testa ett spel som heter Crystal Palace. Kul tycker jag. Jag tycker det är väldigt kul med brädspel men har inte jättemånga att spela med. Ett trevligt och avslappnat sätt att umgås med folk.
Och det här är förstås resultatet av småprat. Någon gång måste samtalet på fikarasten börjat handla om brädspel. Kanske sa jag något om att jag spelar med min son ibland. Hade vi inte pratat med varandra hade jag aldrig blivit inbjuden flera år senare. Därför är vardagens samtal viktiga för att forma vår sociala vardag.
Det är väldigt svårt att ge generella tips på hur man ska öva på det här. Jag tror det mer handlar om en inställning. Var uppmärksam på de möjligheter som finns i vardagen för att skapa kontakt. Något litet är bättre än inget. Säg något om att det ska bli gott med en kopp kaffe eller att det är tröttsamt med det kalla vädret. Innehållet är ofta sekundärt i vardagens småprat.
Nu ska jag ta och läsa in det här och skicka ut. Sen ska jag ta och svara på de kommentarer jag fick på förra mejlet. Ibland är jag lite sen med att svara. Men om du skriver en kommentar svarar jag alltid. Kom ihåg att innehållet är sekundärt, kontakten är det primära.
Önskar dig en söndag med en lagom dos innehållslöst småprat och så hörs vi nästa vecka!
/Kalle