I det ensamma liv jag levde med mina små barn i ett litet men underbart hem, som tyvärr hemsöktes av en dominant, labil våldsam man med icke-diagnosticerad psykisk sjukdom tillika barnens far, höll de envisa smålänningarna ur vårt litterära epos mig sällskap och gav mig mod. Mod att fortsätta ännu en dag. Och jag lärde mig att jag inte heller behövde leva med den lott jag fötts till. Jag kunde i likhet med mina hjältar OCKSÅ drömma om ett bättre liv på annan ort. Och kanske hjälpte Utvandrar-serien mig att fatta beslutet att följa mina hjältars exempel: följa mina drömmar och flytta från hemorten? Med tre små barn i kjolarna styrde jag färden mot en potentiellt gynnsam men också osäker och slitsam framtid. Som universitetsstudent och mor i Göteborg. Nästan 150 år efter mina svenska förfäder reste till en ny kontinent.