Jag heter Sima Zahrai och jag vill berätta om hur en promenad i stadsparken i Lund satte igång tankarna hos mig. Det var slutet av oktober. Det hade äntligen slutat att regna och blommor och växterna lyste under solskenet och hade intensiva färger. Jag tittade runt och var noggrann med att inte missa något. Det var som om jag ville lägga alla bilder i minnet och i kameran! Plötsligt såg jag att något hängde från en gren. Jag gick fram och såg en liten lapp. Det stod ”tillsammans” på den. Ordet framkallade underbara minnesbilder och väckte positiva känslor.

Lite längre bort hittade jag nästa lapp. På den stod ”tillit”. Tillit! Jag upprepade ordet för mig själv och kände efter. Det är abstrakt och intuitivt på samma gång. Det finns otaliga situationer där vi sätter vår tillit till andra utan vare sig analys eller eftertanke. Tänk på resa med flygplan. Du förlitar dig på att detta tunga fordon kommer upp till luften och tar dig över kontinenter och hav. Du skulle känna dig förtvivlad om tilliten togs plötsligt ifrån dig. Resan skulle bli outhärdlig!

Tillit är lika viktig i mänskliga relationer. När man visar tillit till familjemedlemmar, vänner och arbetskamrater så fördjupas relationer och när man litar på egna krafter – det är då man växer. Tillit kan kännas självklar när man fokuserar på källan till egna och andras förmågor – som beskrivs i detta citat av Bahá’u’lláh:

”O Tillvarons Son!

Du är Min lampa och Mitt ljus finns inom dig. Hämta din strålglans därifrån och sök ej någon annan än Mig, ty Jag har skapat dig rik och har frikostigt skänkt dig Min ynnest.”

Tillit är en gåva som ger oss styrka att utvecklas! Den ger oss trygghet, men om tilliten tillfälligt rubbas grips vi av oro. I sådana situationer får jag tröst av denna bön av Abdul’bahá:

”O Gud! Giv min själ, glädje och vederkvickelse. Rena mitt hjärta. Genomstråla mina krafter. Jag lägger alla mina angelägenheter i Din hand. Du är min vägvisare och min tillflykt. Jag kommer ej längre att vara sorgsen och bekymrad. Jag kommer att vara en lycklig och glädjefylld människa. O Gud! Jag kommer ej längre att vara fylld av oro, ej heller kommer jag att låta bekymmer plåga mig. Jag kommer ej att uppehålla mig vid livets besvärligheter. O Gud! Du är en bättre vän till mig än vad jag är till mig själv. Jag överlämnar mig till Dig, o Herre!”