En kronisk sjukdom behöver inte lägga sordi på stämningen. Jag hade aldrig fått vara med om allt i mitt arbetsliv, om det inte varit för min sjukdom (i alla fall en av dem).

Min reumatiska sjukdom känns idag som en fis i rymden.

Följ med på min resa från hästskötare till expertpatient.

17 december 2024.

En reflektion under alla vansinnigheter som inträffat under 2024.

Hur mycket elände kan en och samma person drabbas av och hur mycket orkar man med?

En lite mörkare podd med mycket tankar, men jag är ok.

Blåmärken, sår, ryggvärk, en jättestor tunga, njursvikt och extrem trötthet. Vad i hela friden är detta?

Jag och min digitala vän Google gissade Amyloidos, vården kom till samma slutsats 2 år senare.

Hästtjej som jag är bedömer jag att jag inte är avelsduglig och min nedkomst skedde i ett konferensrum i Beijing. Vi hade aldrig kunna gjort det så bra själva.

20 år senare får jag mina bästa råd av henne, Ellinor...

Livlinan under alla år har varit ridningen, med det inte sagt att det varit en dans på rosor. Rida EM med rejäl inflammation i händerna är inget att rekommendera, men med hjälp att sluta handen runt tygeln och en del tårar så.

The show must go on!

Högskoletiden och min första kroniska diagnos, där och då bröt min Reumatoid Artrit eller ledgångsreumatism ut. Jag gick från 22 till 65 år gammal på mindre än en timme.

Under gymnasietiden började värken bli mer påtaglig. Skolgymnastik och studentfester fick stryka på foten, var det så här jag hade tänkt mig framtiden?

Jag föddes inte sjuk, det trillade på mig lite senare i livet. Ibland kan jag dock undra om jag var felprogrammerad från början, jag tror i alla fall inte att svaret finns i min uppväxt. Vad tror du?