
Sign up to save your podcasts
Or


Luk 17:20-30
20Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade han: »Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. 21Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.«
22Till lärjungarna sade han: »Det skall komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det. 23Man skall säga till er: Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem. 24Ty liksom blixten flammar till och lyser upp hela himlen från horisont till horisont, så skall Människosonen visa sig på sin dag. 25Men först måste han lida mycket och förkastas av detta släkte.
26Som det var i Noas dagar, så skall det bli under Människosonens dagar. 27Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom över dem och gjorde slut på dem alla. 28Eller som på Lots tid: folk åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, 29men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. 30Likadant blir det den dag då Människosonen uppenbaras.
Matt 6:9-15
9Så skall ni be:
Vår fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
10Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske,
på jorden så som i himlen.
11Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer.
12Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
13Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.
14Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er. 15Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser.
Luk 20:37-38
37Att de döda uppstår har också Mose visat i stället om törnbusken, där han kallar Herren för Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. 38Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande.«
Matt 12:15-21
15Jesus fick veta det och drog sig undan därifrån. Många följde med honom, och han botade alla 16och förbjöd dem strängt att avslöja vem han var, 17för att det som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: 18Detta är min tjänare som jag har utvalt, den som jag älskar och som min själ har sin glädje i. Jag skall låta min ande komma över honom, och han skall förkunna rätten för folken. 19Han skall inte träta och ropa, och ingen skall höra hans röst på gatorna. 20Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan, utan han skall en dag föra rätten till seger. 21Och hans namn skall ge folken hopp.
Matt 13:53-57
53När Jesus hade avslutat sina liknelser lämnade han trakten. 54Han kom till sin hemstad, och där undervisade han i synagogan så att man häpnade och sade: »Varifrån kommer den mannens visdom och underverk? 55Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? 56Och bor inte alla hans systrar här hos oss? Varifrån har han då allt detta?« 57Så blev han en stötesten för dem. Men Jesus sade till dem: »En profet blir ringaktad bara i sin hemstad och i sitt hem.«
Luk 19:37-40
37Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett: 38»Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden.« 39Några fariseer i folkmassan sade då till honom: »Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta.« 40Han svarade: »Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.«
Luk 16:19-31
19Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde i fest och glans var dag. 20Men en tiggare som hette Lasaros låg vid hans port full av sår 21och önskade att han fick äta sig mätt på resterna från den rike mannens bord. Hundarna kom till och med och slickade på hans sår. 22Så dog tiggaren och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Den rike dog också han och begravdes. 23I dödsriket, där han pinades, lyfte han blicken och fick långt borta se Abraham, och Lasaros vid hans sida. 24Då ropade han: ’Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasaros att doppa fingerspetsen i vatten och fukta min tunga, jag plågas här i lågorna.’ 25Men Abraham svarade: ’Kom ihåg, mitt barn, att du fick ut ditt goda medan du levde, liksom Lasaros sitt onda. Nu har han funnit tröst här, medan du plågas. 26Dessutom gapar det en klyfta mellan oss och er, för att de som vill ta sig över från oss till er eller från er till oss inte skall kunna göra det.’ 27Mannen sade: ’Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. 28Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till detta plågornas ställe.’ 29Abraham sade: ’De har Mose och profeterna. De kan lyssna till dem.’ 30Mannen svarade: ’Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig.’ 31Men Abraham sade: ’Lyssnar de inte till Mose och profeterna, då låter de inte övertyga sig ens om någon står upp från de döda.’«
Mark 5:35-43
35Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från hans hem: »Din dotter är död. Du skall inte besvära Mästaren längre.« 36Men Jesus, som hörde deras ord, sade till föreståndaren: »Var inte rädd, tro bara.« 37Sedan lät han ingen mer än Petrus och Jakob och hans bror Johannes följa med, 38och de gick hem till föreståndaren. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. 39Han gick in till dem och sade: »Varför ropar ni och gråter? Flickan är inte död, hon sover.« 40Då skrattade de åt honom. Men han körde ut allesammans och tog med sig flickans far och mor och lärjungarna och gick in där hon låg. 41Så tog han barnets hand och sade: »Talita koum!« (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!). 42Och genast reste sig flickan och gick omkring, hon var tolv år gammal. De blev utom sig av förvåning, 43men han förbjöd dem att låta någon veta vad som hade hänt. Sedan sade han åt dem att ge flickan något att äta.
Luk 10:38-42
Hos Marta och Maria
38Medan de var på väg gick han in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. 39Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. 40Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: »Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till.« 41Herren svarade henne: »Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, 42fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.«
Joh 17:18-23
18Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen, 19och för deras skull helgar jag mig till ett offer, för att också de skall helgas genom sanningen.
20Men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig. 21Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. 22Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, 23jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig.