När vi nu rundar av året så får vi besök av barnläkaren och chefen Åke Åkesson – för ett samtal som ruckar på självklarheterna.
Vi försöker förstå hur stuprören kunde växa sig så starka, och vad som sker när kunskapen – det gemensamma kittet – pressas ut i marginalen.
Åke tecknar en sjukvård där läkare tappat inflytande, patienter sin trygghet och systemen, det vill säga administrationen, tar allt större plats.
Samtidigt pekar han på primärvården som navet som faktiskt kan hålla ihop helheten igen. Kan en annan syn på kunskap, ansvar och ledarskap – med tid och tillit som följeslagare – vända riktningen? Och är det först nu, 25 år senare, som vi kan förstå vad som hände – och vad vi kan ha för nytta av alltihop?