“Våldsamma män bakom lås och bom - från första slaget! Fängelse till alla sex-köpare, i synnerhet sexuell exploatering av barn! Flickor, kvinnor och gummors rätt till jämställdhet i skola, arbetsliv, pension och hem! Stoppa klanstyrd laglöshet och det kvinnoförtryck som följer med det! Hjälp våldsutsatta mammor att läka trauman och försörja sig och sina barn på egen hand. Mänskliga rättigheter åt ALLA - inte bara vuxna heterosexuella-cis-män!”

Kraven på “mitt önske-parti” är många. Söndagen den 11 september är det val i Sverige igen. Val till kommun, landsting och riksdag. På onsdag, den 24 augusti, börjar möjligheten att FÖRTIDSRÖSTA - rekommenderas. 

Nu 2022 har jag läst in mig på de olika partierna som aldrig förr...problemet är bara: jag är mer förvirrad än någonsin. När jag diskuterade med nära och kära fick jag höra att det borde finnas ett eget parti åt mig – någonstans mellan Fi och Moderaterna (?). Mina tre toppval utifrån valtest på DN:s hemsida slutade med att jag fick socialdemokraterna, miljöpartiet och sverigedemokraterna (!) topp tre. Nej… hjälp! Och gällande kristdemokraterna har jag en gammal fejd med de lokala satansanhängarna men applåderar Ebba Busch för vass åthutning av sexistiskt påhopp av gubbtönten Stefan Löfven; “här blir man uppläxad i svenskt näringsliv av Ebba…” i en partiledardebatt. Vänsterpartiet och Fi kammar hem full pott i kvinnofrågorna givetvis. Utom möjligen försörjningsbiten? Vi vill inte gå på bidrag på obestämd tid?!

 Hur skall man tänka? Häng med när jag försöker navigera i den snåriga partipolitiken. Och förhoppningsvis komma närmare ett utbildat val!